Järnstad

I lördags tog jag med bror och minstingen på husvisning. Destinationen var Järnstad, 5 km utanför Ödeshög. Det var ett hus som tillhörde en gård men låg ändå relativt avskilt. Huset var jättefint. Definitivt det bästa hittills. Stora rum, fräscht och bra standard. Trädgården var lagom stor med många fruktträd och en flaggstång (!). Det fanns ett garage och förråd och en hundgård. Det låg förvisso på slätten men trädgården var uppvuxen med en syrenhäck runt om så det kändes ändå ganska skyddat, men visst blåste det... Det stora hindret var att inflyttningen är 1 oktober, det betyder 2 månader med dubbel hyra för mig = öka på banklånet. Det kändes ju inte så kul. Jag hade rejäla våndor och beslutsångesten var svår när jag åkte hem. Till slut lyckades jag bestämma mig för att nej, jag vill inte ta lån för att betala hyran men det var inget lätt beslut. Det blev ju inte lättare när hyresvärden ringde samma kväll och sa att jag fick huset. De valde mig, och jag var tvungen att säga nej. Det gör ont in i själen, huset var ju så fint!! Men det var tydligen inte meningen att jag skulle bo i Ödeshög... heller.

Nåja, några bilder får ni i alla fall. Man ser inte särskilt bra hur det ser ut men i alla fall en liten vink.

Byle, Björka, droger, Ödeshög, salsa och scrap

Nu har jag överlevt första veckan efter semestern. Det har varit väldigt segt, mycket på grund av att vi inte har haft så värst mycket att göra. Halva nästa vecka blir bättre då det är månadsbokslut. Trodde aldrig jag skulle längta efter ett bokslut men nu är det faktiskt nästan så.

Förra måndagen hoppade Carol och jag in i bilen och styrde mot mina hemtrakter. Efter ett litet uppehåll vid länsgränsen för att beskåda Hästskosten (en stor sten med ett hästskoformat märke, enligt legenden gjord av Odens häst Sleipner) landade vi i Vingåker. Vi besökte outlet-området men blev ganska besvikna. Efter att ha konstaterat att om man inte är storlek 38 eller mindre så har man inget där att göra for vi tillbaka till Östergötland, men bara knappt. I norra Östergötland mot gränsen till Södermanland, mellan Hävla och Vingåker ligger den lilla, lilla byn Byle. I denna världsmetropol bodde jag i 11 år och där bor min kära mor fortfarande med sin man. Så några gånger om året åker jag norrut för att besöka dem. Denna gång var huvudsyftet att hämta hem lite böcker som mamma rensat ut från vinden, och tänkte passa på att se vad det blivit av Factory Outlet som jag bara har besökt en gång förut, för ca 11 år sedan. Men som sagt, tyckte inte det var mycket att ha. Visst fanns det mycket kläder men mestadels i stl XS-M och riktigt där är jag inte än. Köpte ändå 4 plagg i reatältet, i princip de enda jag kunde hitta i stl L-XL. Jag provade dem dock aldrig påplats och när jag kom hem så visade det sig att jag inte kunde ha ett enda av dessa plagg, men de var billiga!! Men 4 äggkoppar från Iittala-outleten blev det i alla fall.


I Byle tog vi en promenad för att jag skulle visa Carol var jag i alla fall delvis har växt upp. Det tog inte så värst lång tid... Men hon fick i alla fall se var Birger Schlaug bor, fotbollsplan, badstranden, "centrum" (en nerlagd lanthandel, Sveriges minsta brandstation, och en postlåda), gamla kolonin och villaområdet. Efter lite middag styrde vi till slut tillbaka mot Motala igen. Vi åkte över Högsjö, Bo, Tjällmo hem. Det är väldigt vackert på vissa ställen så jag kan varmt rekommendera den vägen. Den är väldigt smal, krokig och ibland grusväg men det är det värt. Vi åkte precis i skymningen så vi blev varnade för rådjur, och jisses, vad rådjur det var. Det var som att åka safari på Kolmården. Carol räknade till att vi såg ca 70-80 rådjur!


På tisdagen blev jag så less på hantverkarna (som dels jobbar med fasaden på huset bredvid och dels renoverar badrum i porten bredvid min) som inte bryr sig om semesterfirande sovmorgonsälskare. Så jag packade min väska, handlade lite och for upp till stugan. Vi är så lyckligt lottade att vi har vår kära stuga. Det är verkligen mitt paradis på jorden, där kan jag andas på ett sätt som jag inte kan någon annanstans. Det var lite rått och kallt när jag kom upp så jag började tända i kaminen. Jag höll till i storstugan (vi har två på tomten, lill- och storstugan) och den består bara av ett stort rum med en stor överdimensionerad kamin så när det blir varmt blir det väldigt varmt. Det räcker med en omgång ved sen har man värme så det räcker hela kvällen.


På onsdagen hade vinden lugnat sig och solen tittade till och med fram. Det var rätt så gott då att sitta i en eka med ett metspå i handen, det var semester det! Jag lyckades till och med få upp två små abborrar. På kvällen kom far, farmor och farbror upp och höll mig lite sällskap. Jag bjöd på grillat kött och grönsaker med sås och mozzarella till. Ingen verkade sakna potatis eller bröd nämnvärt. På torsdagen tog jag en riktig sovmorgon innan jag åkte in till stan och hämtade Carol som ringde och ville komma ut och hälsa på. Vi gav oss ut på en roddtur runt sjön ocj njöt av den sista sommarsolen (utan fiskespön den här gången). När vi kom tillbaka späntade jag stickor medan Carol plockade blåbär. Vi solade och slappade lite innan vi oljade in verandan till förrådet. Sen var det bara att packa ihop och åka hem för den här gången.

Underbara kära stugan...

På fredagen var jag rejält abstinenssjuk. Jag hade proppat i mig kolhydrater under semestern och nu kom det ifatt mig. Nu inser jag verkligen i hur stor grad kolhydrater faktiskt är en drog. Man får abstinens precis som med andra droger, om man fuskar lite och äter kolhydrater vill man genast ha mer, man mår sämre både fysiskt och psykiskt. Enda skillnaden är att kolhydrater är lagligt och j-igt svårt att undvika. Kan ni fatta att man mer eller mindre blir tvingad att droga sig bara för att livsmedelsföretagen ska kunna tjäna lite mer pengar??!! Helt sjukt! Man får verkligen upp ögonen på ett helt annat sätt när man börjar leta kolhydrater på innehållsförteckningarna. De är grymt medvetna om att socker är beroendeframkallande så de öser i det i allt de bara kan komma på. Och vi har hittills glatt glufsat i oss för det är ju bara 0,01 % fett, och alla vet ju att man blir fet av fett... Snacka om att vi har blivit grundlurade!

Jag mådde så illa i fredags så jag till och med slängde det godis jag hade kvar. Det har jag nog aldrig gjort förut, om det har blivit över så har jag sparat det till senare men nu kände jag så påtagligt vilket gift det är så det åkte i soporna. Men det var inte lätt ska ni veta! Jag hade även mått sämre psykiskt under semestern (när väl lyckoruset från min hejdundrandes fest lagt sig) och jag är helt övertygad om att det beror på kolhydraterna som jag stoppade i mig. Jag får visserligen mina down-perioder fortfarande men det här var mer ihållande och mer intensivt än vanligt. Och jag hade egentligen ingen anledning, mer än normalt sett i alla fall, att må så dåligt. Och nu när jag har skött mig i snart en vecka mår jag bättre igen. Även om min chef säkerligen vill tro det så tror jag faktiskt inte att gå tillbaka till jobbet gör såna underverk på humöret... ;-)


Idag ska jag dra med brorsan på husvisning. Den här gången ska jag till Ödeshög. Får jag inte bo i den ena byhålan får jag väl pröva med nästa... Det är ett litet hus på en gård som är till uthyrning. Det fanns inga bilder i annonsen så jag vet inte hur det ser ut än. Jag är så himla nyfiken och har försökt ta reda på så mycket jag kan innan... Hur går det med bussar? Måste åka till Mjölby och byta där, inte så bra, men det går ju i alla fall. Vad finns i Ödeshög? Inte mycket, fick inte ens fram om det finns en hyfsad livsmedelsbutik. Hur långt är det till jobbet? 3,4 mil över Väderstad, 4,0 mil om man tar E4:an enligt Eniro. Kan jag verkligen tänka mig bo på slätten? Hittills har jag sagt blankt nej, aldrig i livet, men det sa jag om Tjällmo oxå...


I höst ska jag göra nåt som jag har velat pröva på länge. Jag har, tillsammans med två tjejer från jobbet, anmält mig till en salsakurs! Första tillfället missar jag tyvärr, då sitter jag och snarkar på bussen hem från Åland, men sen ska jag svänga på höfterna så det står härliga till. Ser verkligen fram emot det.


Något mer som jag ser fram emot är scrapträffen nästa helg. Då är det dags för den stora träffen i Linköping som jag är med och ordnar två gånger om året. Det här är den sjätte träffen i ordningen så vi börjar få in rutinerna nu. Och det är så kul att det har blivit sån succé. Vi fick nästan fullbokat ena dagen på en vecka! Det kommer finnas tre butiker på plats och massor med scrappande gäster som kan svara på frågor och inspirera så kom dit vetja! Vi kommer att finnas på John Bauer-gymnasiet i Mjärdevi (Teknikringen 3) lördag 10-21, sön 10-18.

Grönkullen

I lördags var jag och Carol och tittade på ett hus utanför Tjällmo. Jag tänkte aldrig att jag skulle flytta dit utan åkte mest bara för att titta. Men när vi kom dit så var det ju så perfekt. Jag föll både för hus, trädgård och hyresvärdarna. Nackdelarna var ju de uppenbara, väääldigt långt till jobbet och så gick vägen precis utanför huset (inte så bra för katterna).

När jag åkte hem så stötte och blötte jag det på alla sätt jag kom på men kom fram till att jo, jag kunde faktiskt tänka mig att bo i Tjällmo. Ibland tar livet bra lustiga vändningar. Det hade jag ju aldrig i hela mitt liv kunnat tro innan jag åkte dit. Dessutom lät det på hyresvärden att jag låg riktigt bra till och att jag var toppkandidaten. Både jag och Carol var övertygade om att huset var mitt! Det var rejält nervöst på kvällen, det tog lång tid innan jag lyckades somna. De skulle bestämma sig på söndagen hade de sagt så det var bara att vänta. På söndagsförmiddagen var jag ute på promenad med goa vännen Angelica när värden ringde. De hade valt ett annat par, som hade varit där efter mig :-( och det kunde flytta in direkt, jag har ju tre månaders uppsägningstid.

Lite lättad blev jag, det är ändå fruktansvärt långt till Tjällmo... Men väldigt ledsen och besviken oxå, huset var ju så fint. Men, men.... Det var inte meningen att jag skulle bo i Tjällmo. Så nu fortsätter letandet. Tänkte sätta in annons både på Blocket och i tidningen. Om ni har några tips på vad jag kan skriva får ni gärna höra av er...

Här kommer i alla fall lite bilder på huset jag INTE ska bo i...

Köket

Vardagsrummet

Vedspis i köket

Otapetserat sovrum

Kakelugn i vardagsrummet

Bjälkar i taket. Hallen på ovanvåningen

Drivbänk

Badrum

Rum på ovanvåningen

Trädgården

Entré 1

Entré 2

Boden och huset

Huset

Totalt var det 4 rum och kök + möblerbar hall på ovanvåningen. ca 100 kvm. Lagom trädgård, inte för mycket att göra men ändå så så man kunde odla både det ena och det andra. En stor gräsmatta som värden klipper :-) Men det var helt enkelt inte meningen... Mitt drömhus finns fortfarande därute nånstans...

Fest

Kom på att jag inte har berättat om festen jag hade förra helgen. Det var den roligaste kvällen i hela mitt liv!! Tack alla ni som var här, ni är helt underbara!! Och för en gångs skull var det nästan lika kul ute på Harry's som på förfesten, men bara nästan, det var ju min fest... ;-)

Nu blir det väl ingen fest innan Åland men sen får jag nog börja planera när nästa kan tänkas äga rum. Har haft så himla kul på de senaste festerna så det måste jag göra igen.

Apropå fest så är jag i full färd med att planera min 30-årsfest. Det är ju ett tag kvar men det börjar bli dags att få tag på lokal. Så om det är nån som känner nån med en loge till uthyrning i Motalatrakten få ni gärna höra av er. Och ni som börjar bli lite nervösa nu ("Logfest i januari? Brrrr. Vad tänker hon på?") så kan jag lugna er med att festen kommer äga rum i maj.

Hudiksvall

Nu är jag hemkommen igen efter några dagar i vackra Hälsingland. Jag tog tåget från Linköping i lördags och efter byte i Huvudstaden landade jag i Glada Hudik där min goa vän Mia tog emot. Vi åkte direkt till Björkmo, mellan Iggesund och Forsa, där hon numera huserar. Mia och hennes sambo hyr ett mysigt hus på landet där de bor med sina tre katter.

I trädgården finns två stora röda vinbärs-buskar som var precis översållade med bär. Det kändes rätt lyxigt att gå ner för trappen, ta två steg och repa av lite bär till frukostfilen.

Svea var inte den lättaste katten att fånga på bild. Hon var inte riktigt lika social som de andra två. Men till slut lyckades jag i alla fall...

Tilde är en riktig primadonna och förmodligen den vackraste katt jag sett någon gång. Likheten med en lokatt är slående.

Nykomlingen till familjen är Ester. Hon är den mest sociala av dem alla och vann mitt hjärta. Hon ville vara med hela tiden och var nyfiken och busig. Precis som en kattunge ska vara. Hon har ett öga som är tvåfärgat. Ser lite speciellt ut.

Min första kväll hade Mia lovat bort sin närvaro på en 25-årsfest, det var en maskerad så det var bara för henne att slänga på sig munderingen. Visst är hon fin!

Jag följde med som sällskap, utklädd till östgöte ;-). Vi genomled några av de längsta timmarna i våra liv innan vi kunde smita och åka hem. Vi vann i alla fall tipspromenaden men det var nog den enda ljusglimten på hela kvällen.

På söndagen tog vi lite sovmorgon innan vi satte oss i bilen och tog en sightseeingtur i de Hälsingska skogarna. Och de finns det gott om! Jag fick i alla fall se Näsviken, farmors hembygd och Ofärne, ett litet ställe mitt ute i skogen med en badplats, nerlagd skidanläggning och några gårdar. Om man råkade blinka vid fel tillfälle hade man missat det. När vi väl hittade ut från skogen igen hamnade vi i Näcksjö där Mia är uppväxt och vi stannade till och hälsade på hennes föräldrar. Planen var att vi sen skulle åka upp på berget till Blaxås, ett litet mysigt fikaställe men de hade stängt för säsongen. Typiskt! Så letade oss igenom skogen igen och åkte hem och avnjöt Mias berömda kycklinggryta i stället. Mums!

Framåt sena eftermiddagen åkte vi till Iggesund för att hyra en film och inhandla lite gottigt. Sen satt vi och tittade på två filmer och åt icke-tillåtet-men-ack-så-gott-godis. Vi såg Taken med Liam Neeson och 7 Pounds med Will Smith. Båda var mycket bra, kan rekommenderas. Taken var kanske något i det överdrivna laget men 7 Pounds var grymt bra, man hänger inte med för 5 öre förrän ett bra bit in i filmen men efter hand så börjar det att klarna. Den ska ni absolut se, om ni inte har gjort det än.

Vid niotiden kom sambon hem från jobbet och vi åkte då ut till Vedmora, Enånger. Vi tog ut sambons två hästar Nitci och Cita. Jag vågade mig till och med upp på ryggen på Cita. Det var en himla massa år sedan jag red sist så det var lite nervöst, och det blev ju inte bättre när jag inte ens lyckades få upp foten i stigbygeln. Snacka om smidig som en gravid container! Jag fick verkligen lyfta upp foten för att lyckas få i den och sen häva mig upp. Med Mias hjälp som gick bredvid lyckades jag både trava och galoppera, eller snarare lyckades hänga mig kvar... Men det var grymt kul och jag skulle gärna rida igen om tillfälle skulle ges.

På måndagen var det dags för jobb igen för Mia som inte hade samma tur som jag och ha semester. Jag kämpade mig upp klockan sex och följde med. Jag fick göra kassaredovisning för några dagar som Mia hade haft godheten att spara åt mig... Det är ju det jag jobbar med i vanliga fall, men på andra sida så att säga. Jag stämmer av kassaredovisningen som görs i butikerna, så nu fick jag se hur det går till. Resten av förmiddagen grävde jag ner mig på leksaksavdelningen där totalt kaos rådde efter helgen. Men efter några timmar med plock fram och tillbaka lyckades jag bringa någon slags ordning, tror jag. Frågan är väl bara för hur länge... Nåja, jag konstaterade i alla fall att butiksarbete inte är för mig! Jag är en kontorsråtta ända in i benmärgen. När jag trodde att jag snart skulle svimma av hunger åkte vi äntligen till Radjos där jag blev bjuden på lunch. Färsbiffar utan potatismos och extra sås, gott men något salt.

Vid halvtre avvek Mia, Mattias och jag från butiken och for norrut till Sundsvall. Där hälsade vi på systerbutiken och butikschefen där. Kul att få ett ansikte på rösten man bara har hört i telefon förrut. Sen åkte vi de 8 milen tillbaka igen!

Efter ett snabbt stopp i Björkmo for vi nu söderut istället och hamnade i Mohed utanför Söderhamn. Mattias och jag var tappra supportrar som satt och hejade på Mia i både kyla och regn, och en och annan myggattack. Det blev inget mål för Mia denna gång men de vann i alla fall med 0-1.

Efter några intensiva dagar bestämde jag mig för att ta sovmorgon min sista dag i Hälsingland. Det blev inte så mycket sovmorgon dock för jag vaknade när Mia gick upp och kunde inte somna om sen. Men det gjorde inte så mycket. Jag hade en väldigt lugn morgon på verandan. Efter att ha packat ihop och umgåtts lite med Ester kom Mia och hämtade mig klockan två och skjutsade in mig till stationen. Visiten var över för den här gången och jag får tacka Mia för en alldeles underbar vistelse och hoppas vi ses snart igen.

Avslutar med de obligatoriska blombilderna jag tog i trädgården....

Äntligen semester!!

Nu gick det inte längre. Nu har mitt "syndiga" leverne kommit ifatt mig till slut. Jag hade gått upp 1 kg förra veckan. Och när jag har smygvägt mig i veckan (när ska jag lära mig??) hade det ökat med 1,5 kg till. Men i morse hade det äntligen vänt neråt igen. Så vi får väl se om jag lyckats bli av med allt till på måndag. Får väl kanske räkna med ett par veckor, det är ju inte lite jag syndade..

Så fick jag åka till Örebro till slut... och det var fruktansvärt tråkigt! Man skulle ju tro att jag skulle ha lärt mig från förra året, då jag var i Stockholm själv, att det är inte kul att resa alldeles allena. Men icke! Den här gången skulle bli annorlunda, nu var jag ju förberedd och hade intalat mig själv att det skulle bli så skönt så. Jo, just det! Att sätta sig på en restaurang själv vågade jag aldrig så den enda "riktiga" mat jag fick under helgen var en 90 g-hamburgare på Sibylla. Hotellet var visserligen riktigt fräscht och fint men sängen var grymt obekväm och frukosten var en LCHF-ares mardröm! Men stadsparken var fin! :-) Lyckades i alla fall få ihop några foton:

Vad vore väl Örebro utan slottet!

Solen lyste upp bron underifrån, syns inte så bra på kortet men det var en rätt häftig effekt!

Vid vattnet!

En skulptur i stadsparken som jag fastnade för.

Och så lite blommor naturligtvis!

Vad är det med mig och närbilder på blommor?

Men det är ju så tacksamt att fota, de är ju så vackra i sig så det är svårt att misslyckas.

Nu har jag äntligen semester!! Den där riktiga semesterkänslan har dock inte infunnit sig än. Det känns inte ens som fredag. Jag får nog skriva en lapp och sätta på väckarklockan så jag kommer ihåg att INTE gå upp och jobba imorgon bitti. Det enda tråkiga med semestern är att jag inte får träffa vikarierna nåt mer, förrän om ett år om de nu väljer att komma tillbaka vill säga. Vi hade riktig tur med våra sommarvikarier i år, de är helt underbara! Jag önskar dem lycka till med studierna och hoppas på att vi ses igen.

Imorgon ska semestern firas in ordentligt med fest men jag tjuvstartade lite i kväll med en Red Bull och Jägermeister, gott, gott! Många fina kolhydrater! Jag är dock lite nervös då inga av de jag har bjudit kommer att dyka upp utan det är bara folk som mina kära vän Carol har bjudit in som kommer. Folk jag aldrig har träffat förrut. Men det blir säkert jättetrevligt ändå. Så imorgon är det städa som gäller!