Inget ont...

...som inte har nåt gott med sig. Mitt i allt som har varit i veckan så har jag i alla fall lyckats komma ner på den lägsta vikten hittills, -19,2 kg! Så nu när molnen börjar skingra sig igen och det ser lite ljusare ut så hoppas jag bara att vikten kan hålla i sig med. Nästa målvikt börjar kännas som om det är inom räckhåll. Men pappas utmaning får jag tyvärr ge upp...

Någon däruppe...

...har nåt allvarligt emot mig. Så fort jag börjar känna mig lite glad eller ens tänker en lycklig tanke så måste det hända nåt som ändrar på allt. Så har det alltid varit, tydligen så är jag inte menad för lycka.

Kan tänka mig att följande har utspelat sig däruppe nånstans:

- Har ni haft nån koll på Åsa på sistone? Hon verkar lite väl glad nu för tiden.

- Nej, visst ja. Har missat det, har varit lite mycket med elände på annat håll. Få se nu... Hm.. jo, du har rätt. Hon har ju varit glad och lycklig i två månader nu. Ja, så kan vi ju inte ha det. Det får vi genast göra nåt åt... Med tanke på graden av lycka och tiden hon har varit lycklig så får vi nog hitta på nåt ordentligt eländigt. Jag fixar det med detsamma. Det ska inte upprepas.

Det jobbigaste är när man inte får nån som helst förvarning utan går omkring och tror att allt är så himla underbart och fantastiskt. Och så får man bara en spark i magen... Helst utan förklaring oxå. Så står man där och ser hela ens liv rasa ihop och man står på noll igen, och själv fattar man ingenting...

Kesoplättar, Oopsies och julbord

Provade idag att steka kesoplättar till frukost. Det var riktigt gott och enkelt, och sådana recept tycker vi ju om! Receptet är hämtat från Anna J.D. Jacobssons blogg. Om ni inte har hittat hennes blogg än så gå in där och inspireras. En helt fantastisk kvinna som på egen hand har gått ner 60 kg och verkligen upptäckt hur fantastiskt man mår med låg-kolhydratmat.

Grundreceptet är: 2 ägg, 250 g keso och 1 msk dinkelmjöl. Detta mixas ihop med stavmixer och steks sedan i smör. Man måste låta dem steka ganska länge på första sidan innan man vänder dem. Jag tog keso med chilismak och åt plättarna med hamburgerdressing (kanske inte den bästa dressingen men jag älskar den). Riktigt gott och mättande! Receptet borde gå att variera hur mycket som helst så det är bara att börja experimentera.

Imorgon är det sista scrapträffen i Motala för året och vi ska mysa till det lite med lussefika. Jag tänkte baka en kaka och ta med mig. Men nu börjar kroppen äntligen återhämta sig efter de senaste veckornas synder så det känns lite tråkigt att börja plåga den stackaren i onödan igen. Det kommer att bli tillräckligt ändå med Göteborgsresan och helgerna som kommer. Så igår satt jag och surfade runt lite på LCHF-sidor och hamnade på LifeZone, där jag hittade lite olika recept på Oopsies, bland annat med pepparkakssmak och saffran. Det passar ju onekligen perfekt så i eftermiddag blir det Oopsiesbak!

Apropå synder så har årets julbord avnjutits. I år blev det två stycken. Det första ägde rum för två veckor sedan då jag var med de goa tjejerna i scrapgänget på Löfstad slott. Det var inte så stort men väldigt gemytligt och underbart gott. Vi fick sitta i ett eget rum så för första gången kände vi att vi faktiskt kunde prata med varandra. Hemskt trevligt! Tack tjejer för en mycket mysig kväll.

Det andra julbordet gick av stapeln igår. Då var det jobbet som stod för fiolerna och som vanligt var vi på Skänninge stadshotell. Det är ett lite större jubord, men så är vi ju några stycken fler oxå. Det var gott det med men om jag ska välja tycker jag faktiskt att Löfstad har det bästa julbordet av alla jag har provat de sista tre åren. Så om ni ska åka på julbord så rekommenderas Löfstad slott varmt! Liten bit att åka men en mer perfekt miljö går inte att hitta, och maten var väldigt fin.

Busfabriken

I år är det 10 år sedan jag tog studenten och flyttade till Motala (vart har åren tagit vägen?). Under alla dessa år har jag och min klasskompis från gymnasiet, Ia lyckats hålla kontakten, även om det de senaste åren mestadels har varit via msn. Trots avståndet mellan oss har vi följt varandra genom livet och alltid funnits där för varandra. Vi har träffats någon gång om året när jag har varit i hemtrakterna och hälsat på men på senare år har det blivit glesare och glesare med besöken. Nu kände vi att det var dags att ta igen förlorad tid! Så för tre veckor sedan tog Ia med sig barnen och kom hit över helgen.

På fredagskvällen blev det mycket prat för de gamla klasskompisarna. Vi tittade på bilder från gymnasietiden, blev nostalgiska och gick igenom många minnen. Så mycket kul vi har haft, Ia och jag.

På lördagen tog vi sovmorgon med sen frukost innan vi gjorde oss i ordning och åkte och handla. När vi kom hem igen förberedde vi kvällens middag innan lunch intogs på en välkänd hamburgerkedja. Ia och barnen åkte lite i förväg till Linköping medan jag hämtade upp Cariño med dotter. De fick inta sin lunch i bilen på väg in till Busfabriken. Det tog en stund innan tjejerna hittade varandra men sedan höll de ihop hela dagen och även Emil hängde på. Jag tror att alla tre barnen var ordentligt avbusade och trötta när vi till slut åkte hem. Väl hemma var Ia och jag grymt nöjda med oss själva för att vi kom på idén att förbereda middagen innan vi åkte. Ibland är det underbart med tacos! Barnen trivdes så bra ihop så vi bestämde att allihop skulle sova kvar. 6 personer i min lilla tvåa! Men det gick hur bra som helst. Vi vuxna satt uppe till småtimmarna och pratade medan de små slocknade något innan oss.

Söndagen blev lugn (med småbarnsföräldrars mått mätt i alla fall, jag är inte riktigt lika van vid "familjelivet" dock). Efter en rejäl sovmorgon med frukost runt runda bordet tog jag med besökarna på en promenad genom ett grått Motala. Jerry och Nina hade gått hem till sig en stund innan vi hämtade upp dem igen för lunch hos mig. Då vi lyckades laga mat för ett helt kompani på lördagen blev det tacos även på söndagen. Oerhört smidigt. Framåt eftermiddagen var det dags för hemfärd för Biefolket och en härlig helg var över för denna gång. Både Ia och jag var överens om att nästa gång väntar vi inte 10 år på att ses igen!

Lite foton från helgen:

Det tog inte lång tid för Felicia och Emil att hitta sängen som visade sig fungera alldeles utmärkt som studsmatta.

Hoppetossor!

Tre busiga barn i Busfabriken. Emil, Nina och Felicia i en stilla sekund...

Emil roade sig i rutschkanan...

...men det var inte bara barnen som hade skoj!

Efter en dag i Busfabriken smakar tacos extra gott!

After Busfabrik! Lördagsgodis, film och mys i soffan.