Visningskort

I går ägde första scrapträffen rum i Sirana Scraps regi. Tyvärr så lockade tillställningen inte så där överdrivet med folk. Det var bara Sara, jag och lilla Alva, 6 år. Men vi hade det trevligt ändå. 

För en gångs skull så fick jag ihop ett kort som jag faktiskt inte ska ge bort det första jag gör utan kan ha det som ett visningsex till kurserna (om det nu blir några, går lite trögt minst sagt). Jag gjorde ett trifold shutter card, en av mina favoritvikningar, som ni säkert har listat ut. En av vikningarna som jag tänkte ha med på kortvikningskursen.

Med Maja Designs papper är det svårt att misslyckas och när de är så perfekt matchade så är det bara att välja och vraka och det blir snyggt ändå. Mycket praktiskt! Jag valde att inte ha något stämpelmotiv utan bara en stämpeltext den här gången, och jag tycker att Pysseldags "Om du var en blomma..." är så charmig. Om du gillar den lika mycket som mig så har jag den i butiken ;-)

Jag lånade spellbinders, denna underbara uppfinning, av Sara för att stansa ut skylten och fäste ena halvan på vänster sida så att den hamnar i mitten när kortet är ihopfällt. En drös med blommor, crispy nätband och några utstansade fjärilar med halvpärlor fick bli dekoration. Den stora fjärilen är en stans från Martha Stewart som finns i nästan varje kvinnas scrapväska. Och det är inte svårt att förstå varför. Love it! Lånade dessutom Saras söta fjärilstans med en lite mindre och två pyttesmå fjärilar. De små är fina att fästa på blommorna. Jag virade lite Scrapper's Floss runt kortet när det var ihopfällt för att det ska hålla ihop. En dekoration i sig!

Soffmys

Jag är med i en grupp på Facebook som heter "En kväll - en utmaning". Där kan man lägga upp olika scraputmaningar som folk sedan kan hänga på. Som namnet antyder så gäller utmaningen bara en kväll sedan utses eller lottas en vinnare fram. Det är upp till utmaningsmakaren att välja om man vinner ett litet pris eller bara äran. Grejen är att man ska inspireras i sitt skapande. Så igår bestämde jag mig för att vara med för första gången. Det fanns en utmaning där man skulle ha med husdjur på något sätt. 

Då mina fotopapper var slut så fick jag nöja mig med redan utskrivna foton och hittade då det här på Lilltösen och pappas katt Snobben. Jag hittade ett papper från K-design som jag tyckte passade och så satte jag igång. Jag tar alltid långa omvägar innan jag kommer fram till hur det ska se ut, så också den här gången men till slut så fick jag ändå ihop det, 3 minuter efter deadline... 

Det blev ganska enkelt med bara ett mönstrat papper. Men jag är ändå lite stolt över mig själv som gjorde klart den på bara några timmar och som faktiskt bestämde mig för att den duger även om jag inte är supernöjd. Jag behöver nog öva en hel del på det. Och på att inte älta varje beslut i flera omgångar innan jag gör något utan att bara göra. Det är några smågrejer kvar att göra men i stort sett så är den klar. 

Whiskey och Konjak

Efter det att jag flyttade ut till Sandby så har det varit lite ensamt i lägenheten. Jag saknar någon att kunna prata lite med, även om man inte får så mycket svar tillbaka. Jag tänkte först ta hem Nisse men insåg till slut att det kanske inte vore så smart med tanke på att jag kommer att ta emot kunder här hemma. Jag vill  inte att de får en allergisk chock när de är här, det är ju så långt till akuten... ;-) 

Min hyresvärd är dessutom inte det minsta vänligt sinnad mot husdjur och säger blankt nej till det. Enligt hyresgästföreningen har de dock inte rätt att förbjuda husdjur om de inte har en väldigt speciell anledning. Hyresvärden hävdar att de vill hålla lägenheten allergifri och oförstörd nu när den är nyrenoverad. Att sedan golvet inte håller att gå på och att det är fri passage för vilddjur in till källaren verkar inte vara så viktigt. Nå väl, Nisse får bo kvar ute i skogen.

Så nu funderade jag vidare. Jag har alltid haft tanken på att skaffa degusar igen, jag tycker det är väldigt trevliga djur men inte känt att jag har haft tiden och orken förut. Men nu passade det bättre. Dessutom är de allergivänliga och de skadar inte lägenheten så hyresvärdens argument faller ju där. Men för säkerhets skull så frågade jag inte den här gången, jag får ta den diskussionen en annan gång.

Sagt och gjort så började jag leta på internet. Det visade sig att det är mycket som har ändrats på de här åren vad gäller information. Det är fortfarande ett väldigt okänt djur i Sverige men nu finns det information på ett helt annat sätt än när jag hade mina små pluttar. Så jag läste på och hittade dessutom ett forum på ifokus bara för degusar. Där fick jag kontakt med en tjej som är uppfödare, hon hade ingen kull just nu men visste att en djuraffär i Stockholm hade. Och som av en händelse skulle hon åka ner till Godegård där hon har sin sommarstuga. Det kunde inte bli mycket bättre. 

Så min kontakt hämtade hem tre pojkar från Stockholm och kom ner med två av dem. Brodern till den ena behöll hon själv. Jag är nu lycklig ägare till en agouti-färgad och en viltblå. Jag har döpt dem till Whiskey och Konjak.

Här är några mindre bra bilder på dem, fler kommer garanterat!

Först ut är den äldsta, agouti-färgade Konjak. Han är ca 6 månader,  lugn av sig och lite reserverad. När det serveras gurka eller färskt gräs glömmer han dock av sig lite... Hjulet är förmodligen den bästa uppfinningen på jorden.

Lilla Whiskey är en viltblå-färgad degu som är 3-4 månader och betydligt mindre än Konjak än så länge. Men betydligt mer fart i. Nyfiken som få och med en förkärlek till morot och färskt gräs. Han utforskar buren betydligt mer än Konjak.

Numera finns det regler för hur stor buren ska vara och vad det ska finnas tillgång till. Men de måtten är tilltaget i underkant och när det gäller degusar så gäller ju större desto bättre. De tycker om att klättra så buren behöver vara ganska så hög. Många har byggt om garderober till exempel till sina små älsklingar. Jag hade den stora turen att hitta en gammal monter på återvinningen (eller turen att älsklingen var med då det var han som såg potentialen i den). Jag slog till direkt och anlitade bästa far som tillsammans med älsklingen levererade den hem till Sandby och släpade den uppför trapporna.

Så här såg den ut från början (glasdörrarna är här borttagna).

Och efter lite hjälp från snickare Mats och min bäste särbo så ser den nu ut så här. Fyra våningar har de att springa på, en whiskytunna att boa i, och massor med saker att utforska. Det ska dit lite lister på hyllorna som ska förhindra strömaterialet från att ramla ner men sen är den klar.

Sedelkort med bandana-teknik

Bandana-tekniken har ploppat upp lite varstans i scrap-bloggarna och naturligtvis vill inte jag vara sämre så jag var tvungen att prova. Resultatet blev ett kort till vår underbara vikarie Elin som har varit vår räddare i nöden i snart ett år. Utan henne skulle nog både jag och kollegan Mersiha ha gått under för länge sedan. Så när hon nu till sist slutar så vill jag ge henne något som tack och för att visa vad hon har betytt för mig. Så hon kommer att få ett presentkort av mig på valfri kurs, hos mig naturligtvis (jag är ju inte dum...) ;-). Till det har jag gjort ett sk "sedelkort". Ytterligare en ny vikning att testa på. Och ja, den var både enkel och kul den med.

Jag använde mig av svart cardstock där ena sidan är skimrande, man ser en liten kant av den längst ut under den stansade bården. Jag klädde sedan kortet med grönt mönstrat papper runt om för att håll ihop vikningen i mitten. Tyvärr var pappret för sprött för att vikas så det gick sönder. Då skar jag till det så det passade fram- och baksida separat och satte dit det. Till ryggen använde jag en bit turkos tapet. Kanterna på det gröna pappret stansade jag med stans från Martha Stewart. Jag gjorde hål i kanterna och satte i öljetter och drog ett smalt svart band igenom. Jag fäste det under det gröna pappret. På så sätt kan jag stänga kortet. 

På insidan satte jag en utstansad remsa av det gröna pappret, även det en stans från Martha Stewart. På andra sidan satte jag också en bit av det gröna pappret som jag hade stämplat med allsköns olika stämplar för att få en inramning till min hälsning som jag ska skriva där. I mitten är en ficka där presentkortet sitter instucken. På baksidan satte jag dit min personliga stämpel.

Och så till mitt bandana-alster. Jag använde mig av vanligt akvarellpapper som jag först färgade in med olika mister. Jag har inga stämpeldynor som lämpar sig till detta så jag testade med mister istället och det fungerade ju det med. Sedan tog jag fram stämpellådan och släppte loss. Jag ville inte ha alltför mycket vitt så jag jag drog inte med pennan runt alla stämplarna, på det blå fältet syns det inte så tydligt men det är vita streck där med. Crackle-paint och sedan 3d-lack över "Handgjort" fick det att stå ut lite. Lite glitterlim och 3d-lack på några av stämplarna fick lite mer liv i det hela. Är grymt nöjd faktiskt, och det händer inte ofta så jag passar på att njuta av det en stund innan jag ska överlämna kortet.

Himla kul teknik som kommer hamna på kursprogrammet framöver!

Kort till idrotts-tokig morsa

Jag fick i uppdrag att göra ett födelsedagskort till en kvinna som fyller 40 år. Då hon, och hennes familj, är sporttokiga så ville jag naturligtvis få med det. Hon har själv spelat fotboll och handboll men är nu mest engagerad i barnens aktiviteter. 

Jag gick in på Quickutz hemsida för Silhouetten och hittade några fotbollsdies som jag laddade ner. Väldigt smidigt, och så mycket billigare än att köpa dies till en vanlig stansmaskin. Jag stansade ut en stor fotboll och så texten "Soccermom" i svart cardstock. 

Jag gjorde ett vanligt stafflikort i mörkgrön cardstock, tänkte att det skulle föra tankarna till gräs. Klistrade fast vit cardstock bakom de två fotbollarna. Satte texten på botten och la på 3d-lack på de svarta fälten på fotbollen, grönt glitterlim längst ner i "mom" (återigen med gräs i tankarna) och så några vita streck som högdagrar. Är inte så haj på det men jag chansade lite. 

På överdelen satte jag fast den stora fotbollen och satte sedan fast bokstäver på en utstansad skylt och la lite glitterlim runt, lite bling skadar aldrig... Det blev väldigt mörkt så jag la vit penna runtom bokstäverna så de skulle synas bättre. Några stora rosor och blad fick bli dekoration. Fotbollen såg väldigt ren och skinande ut så jag smutsade ner den med lite stämpelfärg, för ärligt, hur ofta är en fotboll helt ren? ;-) Några svarta halvpärlor fick bli sista touchen, och hjälper kortet att stå uppfällt. På baksidan satte jag en ruta för gratulationshälsning. Det där med 40 år struntade jag i, hon vet säkert hur mycket hon fyller ändå.. ;-)

Det blev ett ganska mörkt kort men tycker att det fungerar.

Bilder från stugsemestern

Här kommer lite bilder från min härliga semester i stugan. 

Det var fantastiska kvällar och jag försökte mig på att fotografera, dock hade jag inget stativ med mig så resultatet blev ju inte så lysande. Men man får ändå en känsla av hur magiskt det var.

I år har vi en kull med andungar som är extremt orädda, och hungriga. De går helt enkelt upp på altan och om man inte är snabb att fösa ner dem igen så skulle de helt säkert komma in i stugan för att tigga lite mat. De äter ur handen som vilka tamdjur som helst och man hinner inte ens sätta ner handen innan man blir överfallen. Tur att de inte har tänder...

Men visst är de fina! Tur att jag är djurvän, annars hade jag haft färskt kött till grillen utan problem.

Här är älskade stugan, paradiset på jorden. Vad skulle vi göra utan den?
Här har jag stitchat ihop två bilder till en, skarven syns lite men tycker inte att det stör. På så sätt fick jag med mer.

Kurser

Nu finns de första kurserna för hösten på hemsidan. Välkomna!

Klicka på bilden för att komma till hemsidan.

Liten semester i semestern

I slutet av förra veckan tog jag mig i kragen och åkte ner ett par dagar till stugan, vårt egna paradis på jorden. Jag lyckades verkligen pricka in det perfekta vädret med alldeles lagom med värme, sol och vindstilla. Första kvällen kom älsklingen ner för en fiskerunda. Helt magisk kväll på sjön!

Jag solade, fiskade och bara latade mig. Det var helt underbart och jag njöt verkligen även om andra, och sista kvällen kändes lite ensam. Men man kan ju inte må allt för dåligt med sådana här kvällar.

Jag kände för en gångs skull att batterierna laddades en lite smula och jag ville egentligen inte åka hem. Det enda jag missade var blåbärsplockningen men det hinns nog med.

Nu har jag bara en halv vecka kvar av semestern och ångesten börjar komma krypande. Hur ska jag orka gå upp så tidigt igen? Och hur ska man orka med den långa hösten? Julledigheten känns väldigt avlägsen just nu. Jag hoppas på många bokade kurser så att hösten fylls av glädje, kreativitet och trevliga möten.

Nu gör jag vågen igen

Nu var det några månader sedan jag slutade med att väga maten, och det har märkts. Den andra vågen, den mer ondskefulla, har stuckit iväg nåt grymt. Så slutsatsen av det hela är att jag måste ha koll på vad jag äter för att få kontroll på mitt missbruk. Tråkigt men tyvärr sant. Jag fixar inte att att hålla beroendet i schack på egen hand så nu åker vågen fram igen. Tillåt mig att återintroducera min nya bästa vän:

Så när jag kommer med vågen i högsta hugg, var snäll och tyck inte att jag är tokig då. Jag försöker bara bli frisk! =)