Kefir

Igår fick jag välkommen post, även om kuvertet var tämligen förstört. Posten hade lyckats få dubbla påsar att läcka, men det gör ingenting. Det är innehållet som fanns kvar som var det intressanta. Kefirgryn! Har läst en del om dessa små mirakelsvampar, som det ju egentligen är. Det kallas även Tibetansk svamp. Om man sköter dem rätt så bildar de den starkaste probiotika du kan hitta. Gör underverk för magen, och således hela kroppen. 

Jag fick ca ½ dl gryn som jag nu har stoppat ner i 5 dl mjölk. Det kan nog ta ett par omgångar innan de känner sig hemma och börjar jobba men bara de vaknar till liv så äter de upp laktoset i mjölken och bildar alla dessa magiska bakterier och man får tjock och härlig kefir. Kefiren kan man sedan göra en massa roligt med, om man inte vill äta den som den är. Färskost bland annat. Och den hälsosamma vasslen kan man använda till ännu mer, både till invärtes och utvärtes bruk.

Har mycket kvar att lära men nu är jag i gång i alla fall, och jag tycker att det är jättespännande! Det blir lite som ett barn som ska tas om hand. Så äntligen har jag fått en alldeles egen bebis! Inte så gosig, men ack så välgörande.

Ugnstekta ägg

Jag fick syn på ett recept på Åse Falkmans blogg (här finns hennes recept) som jag genast var tvungen att prova. Så enkelt, så elegant, så lätt att variera och så gott! 

Jag gjorde en egen variant på den men tror att receptet går att variera precis hur mycket som helst, helt efter eget tycke och smak. Så här gjorde jag:

Jag la ner en skiva med serrano-skinka i varsin urgröpning i en muffinsform så att de bildade små korgar. Därefter knäckte jag ner ett ägg i varje korg. På några la jag lite fryst broccoli och kryddade sedan med salt och svartpeppar på alla (bara lätt med salt då skinkan är väldigt salt i sig). Jag experimenterade med lite olika kryddor i övrigt: timjan, oregano, tacokrydda och cayennepeppar. Det är bara att prova sig fram.

In i ugn på 200 grader tills äggen börjar bli fasta, ca 15 minuter. Även det här är ju en smakfråga, jag vill gärna ha rinnig gula så jag tog ut dem medan de fortfarande var lite dallriga. Jag har inte provat att äta dem kalla än men tror nog att det är lika gott det.

Jag tycker att de blev riktigt läckra. Perfekt att bjuda på som förrätt, eller till frukost.

LCHF-tårta med bär

Min återfunna kära fyllde år igår men både energibrist och pengabrist gjorde att jag inte hade varken present eller ett kort till honom. Ingenting som min kära brydde sig om, enligt egen utsago men jag kände att jag ändå ville göra något för honom. Sagt och gjort, en tårta skulle jag väl kunna få ihop medan han var på jobbet. 

Sökte på nätet efter LCHF-recept och hittade två som jag kombinerade ihop till en egen skapelse. Bottnarna hittade jag i skattgömman som är Åse Falkmans blogg, HÄR finns det. Fyllningen hittade jag i en annan skattgömma, Cecilia Folkesson står för den, HÄR är det receptet.

Jag gjorde två bottnar och två olika mousser, hallon och blåbär. Båda recepten kommer att användas igen, speciellt bottnarna. Den blev saftig och stadig. Jag lyckades klanta mig lite med den första men den andra hade jag nog kunnat delat om jag hade varit stadig på hand. Hade dock velat haft lite mer smak på den så att smaksätta den med tex apelsinskal är nog inte helt fel. Jag använde rårörsocker som sötning men minskade rejält på mängden, med smaksättning hade jag nog kunnat minskat ännu mer. 

Jag gjorde mer av hallonmoussen, helt enkelt för att jag ville ta slut på påsen. Blandade ner hela blåbär i moussen innan jag fyllde tårtan med den. Bredde på ett lite tunnare lager med hallonmoussen och la även hallomsmulor ovanpå innan jag la på den andra botten. Täckte toppen med hallonmousse och tog sedan fram spritspåsarna. Behöver definitivt öva på den konsten för det är väldigt mycket svårare än vad det ser ut. Spritsade grädda på kanten och rosor av grädde runt kanten på toppen. Mellan dessa spritsade jag rosor av hallonmousse. Öste på resten av bären som jag hade tinat. Bären behövdes för att få det riktigt saftigt och smakrikt.

Den enda detaljen som jag missade var att min käraste är känslig mot hallon... 

Som tur var trodde han att det skulle gå bra med bär som varit frysta så han höll god min och åt men slapp inte undan helt, och ingen medicin hade han med sig. Min stackare! Inget paket eller kort på födelsedagen och tårtan kunde ha kvävt honom. Vilken flickvän han har.... Han tyckte att den var god i alla fall.

Chokladbollar med dadlar

Jag köpte hem dadlar för första gången igår och ville testa dessa som sötning. Helst ska jag ju undvika sött överhuvudtaget men naturlig och mindre sötning är i alla fall bättre än de mängder raffinerat socker som förbrukas annars.

Jag letade fram ett recept på chokladbollar på http://bakasockerfritt.se och utgick från det men ändrade lite här och var.

Här är originalreceptet:

Ingredienser

50 gram färska dadlar

1/4 dl fiberhavregryn

2/3 dl riven kokos

1 msk kakao

valfri mängd kaffe (alternativt vatten)

ca 5 gram kokosolja

Instruktioner

1. Lägg havregryn, kokos och kakao i en skål och mosa ner de färska dadlarna.

2. Tillsätt kaffe efter smak (alternativt vatten) och kokosolja.

3. Blanda till en deg och tillsätt eventuellt mer vätska vid behov.

4. Rulla chokladbullsdegen till bollar och rulla gärna i riven kokos.

Jag började med att dubbla satsen. Sedan bytte jag ut hälften av havregrynen mot solrosfrön. Jag ville ha kvar lite havregryn då jag älskar konsistensen de ger. Eftersom jag inte tycker om kaffe tog jag lite vatten istället. Jag mixade allting och smakade sedan av. Jag tyckte att det blev alldeles för sött och för lite chokladsmak så jag tillsatte lite mer kokos, solrosfrön och en hel del mer kakao. Jag rullade de färdiga bollarna i rå kakao. Smarrigt!

De fina rosorna köpte jag igår när jag till slut släpade mig iväg till Viblomman och utnyttjade mitt presentkort jag fick när jag fyllde (det var ju bara sex månader sedan). Det blev de här fina rosorna, lite jord och kryddplantor. Idag blir det omplantering av blommor!

Nähä, det gick ju inte så bra!

Det där med att blogga regelbundet blev ju inte riktigt av i vanlig ordning. Att det ska vara så svårt...

Jag fick avslag på operationen. Deras anledning: det finns inga medicinska skäl för att jag ska få göra sleeve och så är de bekymrade över att jag har ett sockerberoende!! Den egentliga anledningen: de får inga pengar för en att göra en sleeve. På ett sätt är jag glad för att det inte gick allt för lätt, då görs det inte så lättvindigt men samtidigt blir jag rejält besviken och förtvivlad över att de bara lämnar en vind för våg för att klara sig själv. Vad ska jag göra nu? Börja knarka? Eller gå upp 50 kg till?

Så länge fortsätter jag att kämpa på så gott det går utan att lägga för mycket press på mig själv. Har inte orken just nu varken för hårdsatsning eller massor med dåligt samvete.

Steg 2

Idag tog jag med mig far in till Vrinnevisjukhuset i Norrköping för steg nummer två i operation magoperation. Det var dags för utvärdering genom samtal med olika personer i teamet. Det var en kirurg, en kurator, en sjukgymnast, en sjuksköterska och en dietist.

Jag hade redan innan bestämt mig för att jag endast är intresserad av gastric sleeve, och om jag inte får den så vill jag inte göra någon operation alls. Jag ger mig inte på gastric bypass, jag har hört alltför mycket negativt om den. Jag hade dessutom kollat lite på lcd-kosten (low calorie diet) och upptäckt att det verkar vara mycket socker och tillsatser i de produkterna. Det är helersättningsprodukterna från Nutrilett, Modifast, Naturdiet m.m. som man ska äta i tre veckor innan operationen, och då bara dessa. Så jag var redo på att det skulle bli lite heta diskussioner och att jag skulle anses som tämligen besvärlig.

När vi kom dit så var det bara en annan kvinna och jag som var där, det var tydligen ovanligt lite. Vi fick börja med att komma in till sköterskan för att mäta blodtryck och vikt samt mäta midja och längd. Efter lite väntetid fick sedan komma in och vi möttes av tidigare nämnda personer som drog lite snabb information. Sedan fick vi träffa var och en utom sjukgymnasten i enrum.

Jag fick börja med kirurgen. Som väntat var han inte helt nöjd över min begäran om sleeve. Och som väntat så var det för att de inte får betalt för denna operation om det inte finns medicinska skäl för att göra den framför bypass. Han ville inte heller riktigt hålla med om att det är mer komplikationer med en bypass än med en sleeve. Men det är jag så pass övertygad om så det spelar ingen roll vad någon påstår. Han gjorde dessutom den snabbaste undersökningen jag varit med om. Han lyssnade på lungor, hjärta och gjorde två små tryck på magen så var det klart. Vad han fick ut av det fick jag inte veta.

Nästa person var dietisten och där var jag verkligen inställd på mothugg. Men faktiskt så var hon väldigt vettig och försökte inte ens övertala mig att gå ifrån LCHF. Det enda var att jag kan få svårare att tåla fet mat efter operation men annars var hon helt med på att jag inte åt kolhydrater. Äntligen! Hon höll också med om att de LCD-produkter som de vill att vi ska äta inte är de bästa men att det tyvärr inte finns ett bättre alternativ på marknaden i dagsläget. Så bara därför så kommer jag att gå med på det.

Sjuksköterskan hade inte så mycket att tillägga mer än att det kan vara problematiskt att jag inte kan motionera inför operationen, och även att jag kommer att vara mycket still efter den. Sjukgymnasten haffade mig lite snabbt i korridoren för att höra vad det var som hindrade mig från att röra mig. Även hon tyckte att det var lite bekymmersamt men att det inte finns så mycket att göra åt det. Hon verkade till och med ha hört talas om ME förut. Fantastiskt! Ska försöka röra mig inom mina ramar, hur lite det än kan bli.

Kuratorn utbrast efter samtalet: -"Du är nog den av de som jag har pratat med som har varit ärligast!" Tja, vad tjänar jag på att ljuga liksom...??!!! Jag är väldigt öppen med mina problem och tankar och tycker att det hjälper att prata om det. Har snarare problemet med att veta när jag ska vara tyst om det, men jag blir bättre på det också. Lagom är som bekant bäst. Jag hoppas bara att min ärlighet inte ska sätta krokben för mig. Min ärlighet och hederlighet har en förmåga att vända sig emot mig.

Så om en vecka får jag domslutet. Operation eller inte??

Mysigt besök och detsamma på Habblarp

För ca tre veckor sedan kom min jättegoa vän Yvonne ner från Stockholm. Hon bodde hos mig i två nätter och vi hade det riktigt mysigt. Dagen efter att hon kom åkte vi till Habblarps trädgårdar utanför Mjölby, vilket var huvudsyftet med Yvonnes resa. Vi har båda följt Habblarp på Facebook och med förtjusning följt tuppen Svante med sina hönor. Även de andra djuren och blommorna har fått vara med i flödet som uppdateras flitigt av den rara ägarinnan Sofia. 

Så det var med stor spänning och höga förväntningar som vi letade oss fram till handelsträdgården. Vi hade stannat vid ICA innan vi åkte iväg för att köpa majs till hönsen för det visste vi att de gillade. Sofia var till och med så snäll så att hon hämtade en burköppnare från huset så att vi kunde mata hönsen. Och de hönsen vet att när det kommer folk in till dem så vankas det majs! De flockades på sekunden vid våra fötter och tyckte inte alls att vi skulle vänta med majsen för att fotografera dem först.

Inne i butiken finns ett litet sött café där vi slog oss ner ett slag efter att vi hade våndats i beslutsångest över vilka av alla de fina blommorna som skulle få följa med hem.

Väl hemma igen var det dags för Punsch och Yvonne att bekanta sig med varandra. Och det tog bara en sekund (och lite riskaka) innan de var bästisar. 

På morgonen därefter så stekte Yvonne de ljuvligaste LCHF-pannkakorna du kan tänka dig, naturligtvis med ägg från Habblarp. Både hönsägg och ett ankägg åkte i smeten. Variationen på äggkartan var imponerande med både vita, bruna och till och med gröna ägg.

Här kommer lite bilder i blandad ordning. Och om ni har möjlighet, åk till Habblarp Trädgårdar!

Detta är inte en av hönorna! Det är en anka...

Ett av äggen är faktiskt grönt.

Till slut lyckades vi bestämma oss!

LCHF-frallor

Måste verkligen börja på allvar med LCHF nu, speciellt om jag nu skulle bli beviljad en gastric sleeve. Då gäller det ju att ha kosten i ordning så mycket som möjligt.

Så idag provade jag ett nytt brödrecept. Det kommer från Åse Falkman och hennes blogg 56kilo.se. Har hittat många bra recept hos henne.

4-6 frallor

1,5 dl mandelmjöl

1,5 dl PO-fiber

1,5 msk fiberhusk

1-2 tsk bakpulver

1 tsk salt

2 ägg

2 dl rysk yoghurt, creme fraiche eller liknande

3 msk smält smör eller kokosfett

svarta vallofrön + uppvispat ägg

ev 3 msk vatten eller mjölk om degen är för fast

Blanda gärna ner 1 msk chiafrön i degen. 

Vispa äggen fluffiga.

Vispa ner yoghurten och det smälta fettet.

Blanda de torra ingredienserna och vispa ner.

Låt stå och svälla i minst 5 minuter.

Sätt ugnen på 200 grader.

Rulla försiktigt degen till bullar med blöta händer och lägg på bakplåtspapper.

Pensla med uppvispat ägg och strö över vallmofrön.

Grädda mitt i ugnen i ca 15 minuter.

Det var gott att ha i chiafrön, det gav lite struktur till brödet men de flesta frön eller kärnor fungerar nog lika bra. Jag valde att toppa med sesamfrön istället för vallmofrön, helt enkelt för att det var det som fanns hemma. Jag hade dock en slät och en toppad med kokos också för att prova. Degen var förvånansvärt lätt att forma, inte alls så kladdig som jag trodde. Jag fick ut sju lite mindre frallor som gick utmärkt att dela.

Operation operation är inledd

Igår var jag och min far på Vrinnevisjukhuset i Norrköping för det första obligatoriska informationsmötet inför magoperationen. Vi var väl ett tjugotal personer där. Kirurgen och dietisten i teamet var där och pratade. Det som gjorde mest intryck på mig var faktiskt hur de nästan försökte sälja in operationen och tog för givet att alla som var där skulle genomgå den. De tog upp en del komplikationer och hur operationen förändrar livet efteråt men det kändes som om det var mest för att de var tvungna. De ville absolut inte avskräcka någon, och enligt mig så kanske det är precis vad de ska göra. De pratade om hur operationerna ska öka i stor grad så jag blev lite skrämd av deras inställning.

De pratade bara om gastric bypass dessutom. Jag vill mycket hellre göra gastric sleeve men det var bara i undantagsfall de gjorde den när jag frågade. Konstigt tycker jag då det är mycket mindre komplikationer och ingrepp i kroppen med den. Dessutom går man ner långsammare vilket jag skulle föredra. Förstår inte varför de vill att man ska tappa vikt så fruktansvärt fort men det är verkligen det de eftersträvar. Är det inte bättre för både kropp och hjärna om det går i maklig takt? Huvudsaken är väl ATT man går ner.

Jag fick känslan av att dietisten inte har uppdaterat sig med de nya vetenskapliga bevisen om tex fett men jag avhöll mig från att ta upp diskussionen. Kändes inte riktigt som rätt tillfälle. Tre veckor innan operationen får man bara äta de kalorisnåla sopporna och dryckerna som finns, (Modifast, Nutrilett mfl.) men när jag ifrågasatte kolhydratmängden i dessa så såg hon mest ut som hon inte förstod vad jag pratade om. Likaså när jag tog upp frågan om matberoende. Min far ställde frågan om det är lättare att hamna i ett alkoholberoende efter operationen. De kunde ju inte direkt förneka det men de ville bra gärna. De var inte så förtjusta i att vi tog upp negativa följder och tvingade dem att prata om detta inför gruppen. Konstigt när det handlar om ett livsförändrande ingrepp.

Som sagt det är saker som jag inte riktigt håller med dem om men jag är fortfarande väldigt kluven till om JAG ska göra operationen eller inte. Självklart väger allt negativt väldigt tungt men samtidigt måste jag ju göra något åt min vikt, det håller liksom inte längre. Och när ME´n hindrar mig från att gå ner på egen hand vet jag inte vilka alternativ som finns kvar mer än det här.

Vid en gastric bypass kopplas en del av tarmen om och magsäcken minskas kraftigt. Vid en gastric sleeve kopplas ingenting om utan det är bara magsäcken som minskas. Det tilltalar mig mycket mer.

Det är ett par steg till innan själva operationen så jag ska nog fortsätta processen i alla fall och se vad de säger på utvärderingsdagen. Jag vet ju inte heller hur de ställer sig till min sjukdomsbild även om jag tvivlar på att de lägger så stor vikt vid det. ME finns ju inte, eller hur var det nu igen?

Gör bara min plikt

För en gångs skull tänkte jag faktiskt göra rätt för mig som testperson hos Smartson. Jag ska dela mina erfarenheter om en produkt. 

Jag fick den stora äran att prova Arlas Smör- & Rapsolja. Jag brukar aldrig använda flytande "smör" eftersom jag vill använda så rent smör som möjligt. Men är det gratis så är ju inte jag den som tackar nej...

Jag måste ju hålla med om att det är väldigt smidigt att bara ta fram flaskan och klämma lite. Mer lättfördelad är den ju också. För att inte tala om hur smidigt det är att smörja en form. Och så vidare...

Men...

...så tittar jag på baksidan och undrar, vad har shea- och kokosolja med det hela att göra? Om man söker på dessa oljor så verkar de ju faktiskt bra, det verkar suspekt. Jag är grymt skeptiskt till allt som inte är rena produkter men kan Arla faktiskt ha lyckats den här gången?  

Jag fortsätter... Hm, varför måste man ha färgämne i smör? Betakaroten var det visst, hm, ja det ska ju vara nyttigt. Okej då. 

Men vad består den "naturliga" aromen av? Varför inte skriva ut det istället? Ha, där fick jag er allt! Eller...?

Tidig frukost

Allt innan lunchtid är tidigt för mig när det kommer till frukost. Eller att komma ur sängen, för den delen. Jag har så fruktansvärt svårt att vakna på morgnarna. Ofta så vaknar jag till vid 7-8 men somnar om och sover små, små stunder i taget. Det som är jobbigast är att få upp ögonen, och så länge jag inte kan hålla ögonen öppna så vaknar jag inte helt utan befinner mig i något mellanläge som är så obehagligt. Drömmarna känns väldigt verkliga och de är ofta ganska otäcka. Eftersom jag är någon grad vid medvetande så upplever jag drömmarna på ett helt annat sätt men kan samtidigt inte riktigt komma ur dem eftersom det är så svårt att vakna. Svårt att förklara, ändå svårare att leva med. Har funderat på att skaffa en drömfångare, kanske kan det hjälpa.

I vilket fall som helst så är det inte ofta som jag får uppleva förmiddagar längre och jag saknar det. Dagarna blir så korta utan förmiddagar. När min dag börjar har de flesta andra redan hunnit med halva sin.

Idag fick jag i alla fall äta frukost innan det var dags för lunch. Det blev en riktigt LCHF-frukost. De goda ostbröden som jag bakade igår var ännu godare idag när de hade fått satt sig lite. I går kväll förberedde jag en chiapudding på mixade blåbär, vatten, kokosflingor, grädde, hälften linfrön och hälften chiafrön. Tyvärr tyckte jag inte att det smakade så mycket. Det verkar nästan som om smakerna försvinner när puddingen stelnar. Har någon annan upplevt det? Granatäpplekärnorna som jag toppade med var i alla fall goda. 

Jag är ingen stor tedrickare, jag är vanligtvis inte så förtjust i te men dricker det när det bjuds (allt för att slippa dricka kaffe). När jag jobbade drack jag det ofta till förmiddagsfikat för att få i mig kokosfett. Däremot drack jag te väldigt sällan hemma. Under min tid på Vidarkliniken för ca ett år sedan fick jag dock smaka ett te som jag tyckte var otroligt gott. Det är smaksatt med lakrits och kanel, märket heter Pukka, och smakar sötlakrits. Till min stora glädje sålde den lilla gårdsbutiken i närheten av kliniken det, inte billigt men lätt värt pengarna, och det blev många koppar min resterande tid där. 

När jag kom hem fortsatte jag att dricka teet men med tiden rann det ut i sanden även om jag hade påsar kvar. Som sagt, jag dricker nästan aldrig te hemma. Men idag kom jag mig för att ta fram det, och vilken lycka, det är fortfarande precis så gott som jag kom ihåg. Dessutom vet jag att hälsokostbutiken nere på stan har just det teet. Så det blir nästa punkt på min "att-bättra-mig-på-lista". Jag ska dricka mer lakritste!

Ostbröd

Det tog ett tag, receptet har legat på bänken ganska länge men idag fick jag äntligen ändan ur och gjorde Åse Falkmans ostbröd. Receptet kommer från hennes blogg 56kilo.se och hittas HÄR. Bröden är LCHF med bara 1,4 kolhydrat per bröd. De är dessutom gluten- och nötfria.

Jag klantar nästan alltid till saker och ting på något sätt och idag var inget undantag. Jag glömde att smeten skulle stå och svälla innan den åkte in i ugnen. Kan tänka mig att de blir lite mindre "äggiga" om de får svälla ordentligt men tyckte det var rätt så bra konsistens ändå. De här blir det fler av, men då färdigsvällda!

PS. Visst är det snyggt när det ligger en kanyl mitt i fotot...!!! (Dubbelklant) DS.

Blandad kompott

Nu får det vara slut på bloggvilan. På det här sättet kommer jag inte få in några nya rutiner, och så blir det ju så långa inlägg istället för många och korta. Bättring, Åsa!

Helgen har varit bra med en del pysseltid men jag har varit väldigt trött. Och oj, vad svårt det är att komma upp. Jag saknar verkligen förmiddagar, vet inte när jag kom upp av mig själv innan kl 11 senast. När jag måste upp tidigare så får jag verkligen tvinga mig, och det är ju inte så bra. Jag tror inte på att tvinga kroppen alltför mycket med ME. Men de senaste nätterna har jag i alla fall somnat innan kl 2 på natten, och det är ju en trevlig omväxling.

I lördags hade jag butiken öppet som vanligt, och fördrev tiden med att fundera på vad jag ska ta med i kursen på onsdag, om det blir någon. Den ska handla om stämpling. Jag gjorde ett enkelt litet kort med flera olika stämplar som exempel på maskning. 

Igår var det scrapträff. Det är alltid trevligt även om det bara var halvfullt. Men jag är nöjd ändå, vi fick ju gott om plats att breda ut oss på. Vi hade många intressanta samtal och jag fick faktiskt lite gjort. Jag gjorde klart min LO som jag har hållit på med ett tag men kom på när jag var klar att titeln blev fel (jäkla Google Translate) så jag måste korrigera den innan jag lägger upp den.

Idag ska jag till läkaren, det är inte särskilt ofta som jag träffar honom trots att han har en viss kontroll på en stor del av mitt liv. Tur att han är någorlunda vettig i alla fall. Jag vet många andra som har ett helsike med sina läkare. Min är väl lite väl bunden vid skolmedicinen men lyssnar ändå. 

Jag har återigen haft tankar på en magoperation, en sk gastric sleeve. Det är en snällare operation än gastric bypass. Jag är egentligen emot de här operationerna, jag tror ju på att lägga om kosten istället men jag klarar bara inte av det på egen hand den här gången. Jag kämpar och kämpar men orken finns inte och jag bara växer och växer. Är dödligt trött på detta nu. Förhoppningsvis ska en operation kunna hjälpa mig att kontrollera mitt sockerberoende. Jag tänkte i alla fall se om jag kan påbörja processen, den tar ju ett tag, och se om jag skulle få en operation beviljad till att börja med.

Experimenterar lite i köket då och då men det går sådär tycker jag. Det är inte ofta som jag får fram bra resultat men jag försöker i alla fall. I dag blev det en smoothie med kiwi, avokado, ingefära, gurka, yoghurt och kolsyrat vatten. Ingen fullträff men till skillnad från de senaste två försöken så blev den här i alla fall drickbar.

Lugn måndag

Min älskade farmor lyckades till slut, idag väckte hon mig. Sedan fortsatte telefonen att ringa halva dagen, jag vet inte vad det tog åt folk, det ringer så sällan annars. Lyckades få undan lite bokföringsjobb som har legat ett tag så det känns skönt.

Ikväll har jag blandat till chiapudding för första gången. Det ska bli spännande att smaka imorgon. Jag gjorde med mandelmjölk, vaniljpulver och kakao. Och chiafrön så klart. Kul att prova något nytt.

Så en mycket lugn, skapligt bra dag med andra ord.

Inlägg ser ju roligare ut med en bild men hade ingen på lager som passade så jag tog en nu. Tyvärr är inte mörka januarikvällar kanske den idealiska tidpunkten för fotograferande så det blev en dålig bild på min fantastiska tulpanbukett (ja, igen), den hade hottat till sig lite från igår så idag är den riktigt ståtlig.

Födelsedagskalas

Igår hade jag mitt födelsedagskalas. Och vilket kalas det blev! Är alldeles överväldigad av alla som kom. Som vanligt hade jag dukat upp för mycket, det blev alldeles för mycket över. Det var två saker som jag bakade själv, en chokladkaka och mini-mini-muffins. Det är LCHF-recept men kanske lite mer liberal LCHF som det brukar vara när det är "sötsaker". Chokladkakan var egentligen en kladdkaka men den stod inne några minuter för länge och helt plötsligt blev det en chokladkaka istället. Den var god ändå. Men muffinsarna blev jag faktiskt nöjd med även om de nog också skulle ha kommit ut ur ugnen lite tidigare. Med frosting på så blev de jättesöta, som små godisbitar. De kommer jag nog att göra ibland istället för att köpa godis. Problemet är bara att inte äta upp alla på en gång, bara för att de är så söta...

Receptet kommer från Chewpakka.se och finns HÄR. Hon fick ut 17 mini-muffins av receptet, jag fick ut 27 mini-mini-muffins, så de är riktigt små, men naggande goda.

Det var utdelning av både presenter och julklappar och återigen blev jag alldeles överväldigad av allt fint jag fick. Nu har jag tyvärr inte tagit kort på det så det kommer senare. Men jag har i alla fall tagit ett kort på alla tulpaner jag fick. Jag satte ihop alla tre buketter till en jättemaffig färgglad bukett. Jag hade ingen bra vas som passade så jag skar ner dem och satte i en glaskruka. Nu står de på mitt soffbord och jag blir glad varje gång jag ser dem.

Praliner - försök 1

Jag har tidigare experimenterat lite med LCHF-snickers och praliner men inte haft rätt formar. Förrän nu. När särbon och jag var i Stockholm förra helgen passade jag på att köpa med mig ett pralinset från Lagerhaus. Det är inte de bästa formarna men de duger i början.

Så här om dagen föll andan på och jag tog fram mitt set och vanlig mörk choklad, Marabou Premium . Jag valde att göra skalen av den 86%-iga chokladen. Jag googlade och skrev upp temperaturerna som man ska uppnå. Så var det bara att sätta igång. Tempereringen är lite trixig och snabb får man vara när temperaturerna ska upp, ner och så upp igen.

Tror jag värmde lite för mycket i början, eller så var det inte tillräckligt bra choklad för de blev inte riktigt så glansiga och fina som jag ville ha dem. 

När skalen stod i kylen och stelnade gjorde jag fyllning. Jag försökte mig på två sorter. En tryffel med 70%-ig choklad, grädde och en skvätt Jägermeister. En av få spritsorter som jag tycker om. Den andra gjorde jag med 70%-ig choklad med chili, grädde och lite chiliflakes som fick koka upp med grädden och sedan stå och dra en stund innan jag silade bort dem. 

Jag fyllde de fyrkantiga med sprittryffeln och stjärnorna med chilitryffeln. Då stjärnorna är ganska platta fick det inte plats mycket fyllning och jag tycker inte att den känns särskilt mycket. I fyrkanterna känns fyllningen ordentligt men tyvärr kommer inte smaken av spriten fram, chokladen tar över allt för mycket. Men konsistensen är härligt krämig. Hjärtana är ren tempererad 86%-ig choklad som jag fick över. Hade varit bättre att fylla dem med chilitryffeln då de formarna är riktigt djupa. Nästa gång kommer jag nog ihåg att tänka på det...

Nu gör jag ett försök igen

Nu har jag ganska lång tid varit slarvig med kosten. Jag har inte orkat helt enkelt. När man inte orkar laga ordentlig mat så tar man det som fungerar. I mitt fall har räddningarna varit ICA Basic Ravioli (billigare blir det inte) och fryspizza. Det är ungefär vad jag har klarat av vad gäller matlagning. I och med detta så har så klart vikten skjutit i höjden och mitt beroende har nästintill fått fritt spelrum.

Jag har verkligen försökt och oftast har första delen av dagen fungerat hyfsat men så kommer eftermiddag och framför allt kvällen. Inte min bästa tid på dygnet. Jag har börjat lyckats övertala min envisa beroendehjärna att godis inte är gott, det är faktiskt äckligt sött och jag har haft lite lättare att undvika det. Men chips och tonic-dricka är svårt att argumentera emot. Det är ju inte så sött... Och så allt som är bättre men inte helt bra, de blir en del när man lägger ihop allt.

Nu har vi några stycken i en av ME/CFS-grupperna på Facebook gått ihop i en ny grupp där vi ska köra viktminskning några veckor nu fram till jul. Vi ska peppa varandra, stötta och följa våra framsteg. Så nu gör jag ett nytt försök. Jag har laddat ner en app som ska ha koll på allt jag äter, jag vet att jag egentligen behöver ha stenkoll på allt jag äter. Tyvärr betyder det att väga, väga, väga och det blir lite tröttsamt efter ett tag. Men jag har gjort det förut och vet att det fungerar för mig. Så nu ska jag försöka hålla i de  här veckorna.

Så idag på morgonen har jag vägt in mig. Jag väger mig alltid på morgonen innan jag har ätit något, och alltid helt naken. Idag stannade vågen på.... är ni beredda? 102,5 kg. Japp, jag ÄR så stor. Och det är ungefär där jag har legat det senaste året.

Vad är mina mål då? I mina drömmar så skulle jag vilja ner till 70 kg men inser att det inte är så realistiskt med denna sjukdom. Så som långsiktigt mål har jag satt 80 kg. Det var nästan där jag var efter jag hade gått ner 22 kg och då kunde jag börja ha kläder som inte bara fanns på avdelningen för stora storlekar. Som första mål har jag att väga under 100 kg innan månaden är slut. Efter det får jag se vad som är nästa mål. Jag vet ju att man egentligen inte ska väga sig men det är svårt att låta bli. Jag mäter mig också och får fundera lite på vad mina mål ska vara där.

Jag ska försöka att uppdatera här så ofta jag kommer ihåg, och orkar.

Nä, men nu kör vi då! =)

Oväntade smakkombinationer

Livet med ME kan vara spännande ibland. Som när man häller en stor skål med fruktyoghurt över maten för att man har glömt bort att det inte alls är sås i skålen. Man får lite en känsla av att det är något som inte stämmer men kommer inte på vad det är förrän man formligen dränkt allt och smakat två gånger. Jag fick offra nästan all sallad för att få bort så mycket som möjligt. Men lite grann så där fungerade faktiskt bra till fläskkotletterna. Men jag hade föredragit en smaskig fet sås utan allt socker.

Plättfrukost

Jag blir så glad varje gång jag har ork att laga riktig mat, det händer inte så ofta. Idag kände jag för att göra en ordentlig frukost och letade upp ett recept på plättar. Det här är gjort på hasselnöts- och mandelmjöl. Blev riktigt gott med mycket nötsmak. Man kan nog byta ut mjölet mot kokosmjöl och få lite mildare smak. Med vispad grädde och bär blev det en riktig festfrukost. 

 Om man tittar noga kan man se att jag gav mig på ett försök att göra queneller av grädden. Jag behöver nog lite övning innan jag kan få till perfekta små ägg :)

Här hittade jag receptet. Men det kommer här också:

4 ägg
3 dl mandelmjöl (jag hade mandel och hasselnöt blandat 50-50)
1½ dl mjölk
1 tsk bakpulver
30 g smält smör
Salt

Vispa ihop ägg, mjöl, mjölk, bakpulver och salt. Tillsätt det smälta smöret.
Hetta upp en plättlagg eller stekpanna. Lägg i en klick smör och stek sedan plättar eller pannkakor. De fluffar till sig så fyll inte plättlaggarna helt. När de har fått en hinna på ovansidan vänder man dem försiktigt.
Det räcker med en väldigt kort stund efter att man har vänt dem.

Smaskens!

Resultatet av gårdagens recept

Idag var det dags att skära upp brödet som jag bakade igår. Hela 30 st skivor fick jag ut! Härligt med frysen påfylld.

Frukosten idag bestod av två skivor bröd med smör, sallad och stekt ägg. Till det gjorde jag en smoothie med grapefrukt, spenat, yoghurt och grädde. Sååå gott! Och jag tycker inte ens om spenat, men den beska kinin-smaken från grapefrukten älskar jag.

Ha en superhärlig helg!