Designats CyberCrop - Vintage i starka färger

Nu har jag gjort mitt första bidrag till Designats CyberCrop. Jag hoppade direkt på utmaningen att scrappa ett gammalt foto i starka färger. Efter lite velande valde jag ett gammalt foto på min far och faster när de var små.

Som vanligt lyckades jag göra lite för mycket, i det här fallet fick jag för mig att leka med pearlmaker. Inte så clever.... Sen är det ju sällan det blir snyggt när man ska kladda med sin egen handstil heller men resten är jag faktiskt rätt så nöjd med. Gillar Tim Holtz fotorulle som jag har satt under blommorna, och hjärtat som jag har kladdat ner med färg. 

I vilket fall... här är den: min första LO i formatet 8". Ta daa da daaaa!!!

35-årskort

I helgen firade sambon sin 35-årsdag med en rejäl fest. Vi hade samlat ihop till en fin present till honom, han fick en mini-PC. Den var mycket uppskattad kan jag säga. Tack till alla som var med!

Jag gjorde ett kort som alla fick skriva på. Naturligtvis även denna gång skulle det vara åt det rockigare hållet. Jag valde att göra ett center step-kort. Jag hittade en beskrivning på Pysseltagens blogg, den finns här. Testa, det var inte alls svårt! 

 Då det är dåligt med rockiga stämplar i mina scrapgömmor så fick jag tänka till lite. Vad är väl rockigare än rockaren själv? Så fick det bli. Efter lite letande så bestämde jag mig för en bild från i somras när han "modellade" lite. Fotot syns dock lite dåligt här, det ser bättre ut i verkligheten.  Jag ändrade kortet till svartvitt innan jag skrev ut det. 

Ett rött och svart papper fick bli grunden, till det svarta bokstäver och siffror. Jag kladdade lite med svart och vit färg runt fotot. Till dekoration stämlade jag ett hjärta på svart cardstock och embossade med röd färg. Jag sandpapprade sedan lite lätt på det embossade för att få fram det röda lite mer och för att få en lite ruffigare känsla. Klippte sedan ut det och satte på 3D-kuddar. En stämpel på lila papper med texten "Inte gammal, bara född för tidig" är embossat med svart färg. Till sist lite punchinella för att ytterligare få det lite ruffigare. 

Och så från sidan så ni ser vikningen bättre.

35 års-ask

Min älskade sambo fyllde år igår, och i sista stund så köpte jag en efterlängtad cd-skiva till honom. Naturligtvis så behövde jag ju då en passande förpackning. Så efter att ha skickat iväg nämnda sambo så skred jag till verket. Jag tog en överbliven cd-box, denna har hyst en Beatles-samling en gång i tiden. Då jag hade lite tidsbrist så valde jag att låta det befintliga omslaget sitta kvar (det går annars att försiktigt dra bort det så det inte blir så tjocka lager, det underlättar öppning och stängning).

Jag började med att färga in alla kanter med svart färg. Sedan var det bara att börja mäta och skära ut alla delar. Då sambon är en hårdrockare av de större måtten så ville jag naturligtvis få till en lite tuffare, rockigare ask.  Jag valde ett svart, relief-mönstrat papper som jag hittade på en finare pappershandel i Göteborg. Efter att ha chalkat alla kanter med svart så var det sedan bara att göra likadant med insidan. Där valde jag ett papper med dödskallar som jag har haft i mina gömmor i evigheter väntandes på rätt tillfälle. Jag använde Biltemas dubbelhäftande tejp till monteringen så att bitarna verkligen skulle sitta ordentligt. Det var det största men lättaste jobbet, nu till dekoreringen.

Jag ville använda svart, vitt och rött då de färgerna brukar få en rockig effekt men då jag inte hade några bra röda siffror så fick det bli mer åt det mer orange hållet. Inte helt fel då jag vet att älsklingen tycker om kombinationen svart och orange. Jag bättrade dock på siffrorna med röd promarkers men det orange lyser ändå igenom. Ett mönstrat papper med noter som jag har skrynklat ihop och skitat ner med mist, chalk och färg för att ta upp musiktemat ytterligare. Några minirosor i rött och orange, svarta halvpärlor, svart swirl med blommor och gitarrstickers fick fullborda verket.

Semesterresa 2011 del 1

Nu har äntligen semestern kommit även för mig och vi firade det med att vara borta i en hel vecka. Så länge har sambon och jag aldrig varit borta tillsammans, eller var för sig heller för den delen (sedan vi träffades vill säga). 

 På fredagskvällen packade vi bilen och styrde mot Byle. Där bodde vi så klart hos min kära mamma och hennes man i två nätter. På lördagen släppte mamma och jag av sambon i Rejmyre där han jobbade som "humpare" (det heter tydligen så när man bär saker av och på scenen) på Skogsröjet. Flera stora band som W.A.S.P., D-A-D och Hardcore Superstar spelade. Jag hade inte hört talas om något av dem innan men enligt sambon så är de stora... Bilder kommer snart finnas på hans blogg.

Mamma och jag fortsatte till min hemstad Katrineholm där vi hälsade på lilla mormor. Morfar var tyvärr inte hemma då han är dålig och var just då på sjukhuset. Håller alla tummar jag har att han snart ska må bättre. Även moster kom över på fika med sin söta hund Demi. 

Medan moster och Demi gick hem tog mamma och jag med mormor på en tur till kyrkogården där vi besökte min gammelmormor och -morfars grav. Jag stod min gammelmormor väldigt nära när jag var liten så det var skönt att få gå och hälsa på henne, det blir tyvärr inte så ofta. 

Innan vi skjutsade hem mormor igen var vi en snabbis hemma hos moster så att jag skulle få se hennes hus, som hon nu håller på att sälja. Hon har verkligen gjort fint och jag gillar stilen massor, vit romantisk vintage-stil, typ. 

Sedan blev det en liten sightseeing i Katrineholms centrum för att fräscha upp minnet lite och för uppdatering på alla förändringar innan vi styrde kosan mot de norra östgötska skogarna igen.

Demi, som var väldigt avvaktande mot mig. 

Jag fick tyvärr ingen bra bild på henne, men ack så söt hon var.

På kvällen gick jag och la mig tidigt för klockan tre på natten skulle jag vara i Rejmyre och hämta hem sambon. Det var en mycket trött och sliten men lycklig humpare jag fick med mig tillbaka. Efter fyra timmars sömn var han dock fit for fight igen och vi tackade för oss och drog vidare mot nya äventyr.

Fortsättning följer...

Jubileum

Nu är nästa stora scrapträff inbokad. Denna gång blir det i oktober. Vi firar 5 års-/10 gångs-jubileum. Tänk att vi har hållit på i 5 år, och det är fortfarande lika roligt. Vi är till 90 % samma gäng som startade det hela och vi har inte haft några missöden, bråk eller annat otrevligt en enda gång.

Missa inte att vara med och fira med oss. Vi släpper anmälningarna för helhelgare 23 september och, om det finns platser kvar, endagsgäster den 25 september. 

Självklart ska du komma även om du inte vill sitta ner som betalande gäst!

 Läs mer på vår blogg.

Modell för en timme

En torsdag när jag var ledig fick jag besök av en härlig tjej, Jenny Lindberg från Smålandsbilder som hade fått i uppdrag av Allers att fotografera mig. Var väldigt ovant att stå framför kameran, jag befinner mig ju oftast bakom. Men det var faktiskt rätt kul att få uppleva en professionell fotografering. 

Några veckor efteråt fick jag ett mail med en karta över de bilder hon hade skickat till tidningen och jag fick välja ut de jag tyckte var bäst så mailade hon dem till mig. Goa, rara Jenny! Dessa 5 valde jag ut... (tyvärr tror jag inte att det är någon av dem som tidningen kommer att välja men det återstår att se) 

Så mycket bättre än så blir det inte. Jag hade ju en liten förhoppning om att nu när jag blir fotad av ett proffs så kommer jag äntligen få bilder på mig som jag är nöjd med men nej, det syns fortfarande att det är jag! ;-) Men för att vara på mig så blev det riktigt bra...

Nykter

Idag tar jag det stora steget till ett nyktert liv. Jag har sagt farväl till mina bästa vänner:  Socker, Choklad och  Kolhydrater. Det känns tungt, då de är min stora trygghet här i livet och jag känner mig väldigt naken och ensam utan dem. Jag vet att de kommer att göra allt för att få komma tillbaka in i mitt liv igen och jag hoppas att jag kommer vara stark nog för att stå emot, även om jag redan saknar dem. Jag får helt enkelt ta en stund i taget....

Jag hoppas även att min omgivning förstår och respekterar mitt beslut. Socker är min drog, den påverkar mig lika starkt som alkohol påverkar alkoholisten. Det är ingen som reagerar på att en nykter alkoholist lever i total avhållsamhet. De vet att minsta droppe kan förstöra flera års nykterhet. Detsamma gäller för mig, minsta smakprov kan trigga sötsuget, och vips så är jag tillbaka igen. Och tro mig, det är ingen plats man vill vara på...

Så håll tummarna nu för att mitt nya nyktra liv kommer att hålla i sig!!

Published with Blogger-droid v1.7.1