I utkanten av livet

I dagarna öppnade vår 100:e butik och det firades på jobbet med en fest ikväll. Tydligen. Jag vet det enbart för att några har lagt upp inlägg om det på Facebook. Jag vill inte låta gnällig och jag förstår på sätt och vis att jag inte blev bjuden. Är jag för sjuk för att jobba kan jag väl inte komma dit så snart det är fest! Och det är mycket möjligt att jag inte hade klarat det heller, men kanske hade jag kunnat vara med en stund i alla fall och få må lite bättre den stunden. Nu känner man sig mest bortslängd och bortglömd, inte värt att fråga ens en gång. Och hur mycket bättre mår jag av det?

Bara att få frågan, att någon bryr sig tillräckligt mycket för att tänka på en betyder så mycket. Jag vet själv hurcdet är, att de som man inte ser finns inte, det är så lätt att förbise någon som man inte har ständig kontakt med, de försvinner liksom ut i utkanterna av medvetandet. Ploppar upp ibland men glider lika fort bort igen. Jag har dessutom varit borta så länge så jag kan väl knappast räkna med att vara "en av dem" längre, jag vet det, det är bara mänskligt att det blir så. Ändå blir jag sårad när jag får reda på att det är fest, middag eller något annat socialt bland mina kollegor utan att någon talat om det för mig. För jag finns ju fortfarande, hela tiden.

Jag antar att det handlar om ett behov av att känna sig sedd, omtyckt och älskad. Ett behov som kanske dessutom blir ännu större när man är svag och avskild från resten av världen för det mesta. Man har så lite kontakt med andra att man ibland känner att ingen skulle märka någon skillnad om man inte var kvar. Hur länge skulle det egentligen ta innan någon skulle märka om jag helt plötsligt skulle försvinna? Bortsett från min särbo som är den enda jag har daglig kontakt med kan jag konstatera att det lätt skulle kunna dröja två, tre veckor innan någon skulle reagera. Kanske ännu längre. Då är det skönt att få bekräftat att någon tänker på en i alla fall. Att man betyder något...

Jag är väl medveten om att jag vältrar mig i självömkan nu och det om något gör mig allmänt jobbig att vara runt. Så nu har jag fått ur mig det, kan släppa det och se fram emot att jag faktiskt har en riktigt social dag planerad imorgon. Mamma med make, bror samt särbo och lilltös kommer och hälsar på.

Väskkort x3 (försök till i alla fall)

För ett par veckor sedan hittade jag en instruktion på väskkort som jag genast var tvungen att prova. Ber så mycket om ursäkt för kvaliten på korten, jag måste verkligen lära mig att fota bättre. Eller ta in någon för alsterfotografering...

Försök nr 1 gjorde jag i turkos cardstock, tanken var att den skulle bli till en viss turkos liten dam men det krävdes ytterligare två försök innan jag fick fram en som jag tyckte dög för att ge bort. Turkost och brunt är snyggt ihop, tänkte jag och plockade fram ett papper från K-Designs. Det är pappret på den lilla fickan som knappt syns, synd då det är det snyggaste på hela väskan. Hittade en tapet som jag trodde skulle passa bra till med lite blänk i. Ack, vad jag bedrog mig. Boooring! Så lite glitterlim blev en sista desperat försök till räddning. Det gick väl sådär...

Denna väska är numera endast ett demoex!

Försök nr två blev bättre. Det enda jag egentligen inte är nöjd med är låsanordningen, får fundera ut något bättre. Det svarta präglade pappret köpte jag i en pappershandel i Göteborg och passade perfekt till ändamålet. Den här hade jag faktiskt tänkt att ge bort till ovan nämnda dam men så visade det sig att kartongen som skulle ligga i var för stor, så nu är även denna ett något bättre demoex!

Så till försök nr 3. Jag breddande lite på bottendelen och sidodelarna så att kartongen skulle få plats. Då damen i fråga förutom turkost även tycker om en lite tuff stil så valde jag ett "rockigare" papper, från serien "Rebel" från Glitz (psst, finns några kvar i butiken). Tre blommor (finns oxå i butik) tar upp den lite turkosgrå färgen som finns i pappret, två blad målades svarta och så klippte jag ut ett hjärta i punchinella.

Resultatet av gårdagens recept

Idag var det dags att skära upp brödet som jag bakade igår. Hela 30 st skivor fick jag ut! Härligt med frysen påfylld.

Frukosten idag bestod av två skivor bröd med smör, sallad och stekt ägg. Till det gjorde jag en smoothie med grapefrukt, spenat, yoghurt och grädde. Sååå gott! Och jag tycker inte ens om spenat, men den beska kinin-smaken från grapefrukten älskar jag.

Ha en superhärlig helg!

Hittat ett nytt brödrecept - Prova!

Jag har verkligen saknat bloggen så jag ska försöka att ta upp den igen. Det svåra när man har varit borta länge är att veta vad man ska skriva om. Ska man ta upp sådant som hänt under frånvaron eller lämna det förflutna och bara skriva om här och nu? Jag har inte bestämt mig än, det blir nog en blandning.

Det första jag ska göra är i alla fall att bjuda på ett underbart recept på LCHF-bröd. Bara det får svalna och sätta sig lite så är det lätt att skära tunna skivor utan att de går sönder, och de fungerar jättebra att frysa in. I love it! Jag har hittat receptet på en annan hemsida och bara kopierat och klistrat in, här är länken:

http://www.camillagervide.com/2013/01/varldens-godaste-lchf-brod/

bröd á 22-24 skivor (1 kh per skiva)
4,5 dl mandelmjöl (Jag handlar mitt på Lidl – superbilligt)
6 msk sesamfrö
6.5 msk fiberhusk (finns på glutenhyllan oftast)
3 tsk bakpulver
1 msk BakePro – men det funkar även utan
1,5 tsk salt
6 medelstora ägg
3 dl creme fraiche
6 msk smält kokosfett
Linfrön både i degen och ovanpå brödet.

Blanda de torra ingredienserna och blanda sedan i det smälta kokosfettet, häll sedan i ägg och creme fraiche. Låt stå i fem minuter, häll sedan ner i bakpappersklädd brödform. Ta en blötsked och jämna till ytan. Grädda i 200 g i ca 45 minuter. Evenetuellt lägg folie på brödet den sista kvarten.

Jag skippar BakePro men har med lite hackade nötter, mandel och tranbär. Dessutom brukar jag blanda mandel- och nötmjöl men det är ju en ren smaksak. Får ut ungefär 20 skivor som jag fryser in 6 st i varje påse. Nästa loppisfynd får bli en brödform till så jag kan baka två på en gång, det kommer att räcka lääänge!

Blogguppehåll

Som ni har märkt så händer det inte så mycket här. Just nu känner jag att det är nog att försöka hålla Siranas fb-sida uppdaterad. Så för tillfället hänvisar jag till både min privata fb-sida och Siranas fb-sida: https://www.facebook.com/siranascrap. Tryck på Gilla-knappen så får du alla uppdateringar i ditt flöde. För att följa mig privat, gör en vänförfrågan.

Det har gett mig väldigt mycket att skriva i bloggen så jag kommer säkerligen återuppta den när och om orken kommer tillbaka.

Tills dess på återseende!

Lite blandat och gott

Eftersom mina energiresurser är något begränsade så har jag valt att lägga det lilla jag har på mitt lilla företag istället för på bloggen. Därför har det inte hänt så mycket här men ni som har gillat min facebooksida har kunnat få lite uppdateringar därigenom. Och ni som inte har gillat min sida går och gör det nu! Klicka HÄR. Ni får vänta med att läsa resten tills det är gjort, så det så. (det tar bara två sekunder). Ni andra kan fortsätta på en gång ;-)

Så, är alla med nu? Bra, då fortsätter jag. Jag har letat upp lite bilder och lagt in dem lite huller om buller så det blir kanske lite rörigt men men...

Jag fick en förfrågan på om jag kunde hjälpa till med att göra en present till en lärare av en mamma. Sonen slutar trean och har haft samma lärare hela tiden men kommer att byta nu till hösten. Då läraren varit väldigt engagerad ville både sonen och mamman tacka hen på något viss. Mamman har under skolåren skrivit upp olika citat som sonen har fått till och ville få med dessa. Dessutom hade de båda skrivit ett litet tackbrev var. Så för att få med allt så beslutade jag mig för att göra min första "exploding box", eller "exploderande låda" på ren svenska.

Hittade en instruktion på nätet och så var det bara att sätta igång. Inte alls svårt och roligt var det också. Jag valde vit cardstock som stomme och klädde dessa sedan med mönsterpapper från favoriten Maja Design.. Då citaten skulle vara i centrum så valde jag att inte dekorera så mycket inne i boxen. Jag vräkte på desto mer på locket. Eftersom lådan skulle skickas så limmade jag inte ihop locket utan har här bara vikt ihop det och satt på, därför står kanterna ut lite grann. 

Gardenia, pioner, blad, fjädrar, ommålade spröt och en nyckel från Tim Holtz fick pryda ovansidan. På sidan av lådan satte jag ett lås, också det från Timpan och några pioner. Spröten är egentligen julröda men en StazOn-dyna tog hand om det problemet. Färgen matchar blåbären på pappret perfekt. Älskar när man kan få till det så. Satte dit en liten banderoll med lärarens namn med brads. Jag har suddat lite av hänsyn till de inblandade. Sist tog jag fram pearlmakern och det gick nog lite överstyr på kanterna men låtsas att det förstärker blåbärstemat istället. Det är ju så svårt att sluta när man väl har börjat dutta.

När man tar av locket så faller sidorna på lådan ut. Jag har tre lager som sitter ihop i mitten. Jag fick med skolfoton på sonen och ett av dessa fick pryda mitten. Tror det blir ett bra minne. På sidan längst ner gjorde jag en fick, rullade ihop de utskrivna breven och stack in dem. Jag skrev ut dem på vanligt datapapper och mistade dem sedan lite. Blev rätt läckert. På de övriga sidorna sitter citaten. Jag bjuder på två men de övriga håller jag hemliga efter önskemål men kan avslöja att de är väldigt roliga.

Jag fick ett mail av mamman efteråt där hon skrev: "Jag har med glädje precis betalat din faktura!". Det måste väl ändå vara den finaste komplimangen man kan få??!!

En annan beställning jag har gjort är ett "vanligt" kort där mottagaren heter Berit och skulle uppvaktas på sin födelsedag. De direktiv jag fick var: nallar, blommor och gullegull. Nu blev det inga nallar men hoppas att en igelkott ska fungera lika bra. Stämpeln är från Penny Black och jag färglade den för länge, länge sedan men har blivit liggandes. Kul när man kan använda sånt som ligger och "skräpar".

På vår välgörenhetsdag 25/5 passade jag på att fynda en dies i form av tårtpapper. Den största använde jag som bakgrund. Tycker den är riktigt läcker, blev extra elegant med pearlmaker. Att alla pengarna gick till ett gott ändamål gör den bara ännu finare. Läs mer om hur det gick med välgörenheten HÄR!

Återigen har Maja Designs papper fått lysa med sin härlighet. Det går bara inte att göra fel med de papprena. Love it! Ett hopplock av blommor från butiken fick dekorera kortet. Bara bladen och de gula rosorna som inte finns i butiken. Och alla går att köpa styckvis... Bara ett oskyldigt inflik så där, inte alls menat som marknadsföring, inte alls... ;-)

På insidan använde jag den mellersta diesen, även den har fått en omgång med pearlmaker. Börjar ana en trend hos mig...

Då jag har mitt företag hemma så är det ett rum som jag känner är mer privat och som ingen egentligen behöver se. Mitt sovrum/vardagsrum. Så jag gjorde en skylt till dörren i metal art. 

Till sist bjuder jag på några bilder från butiken. Jag hade ju invigning för 1½ vecka sedan och tills dess skulle allt vara klart. Och det blev det. Det var en jättekul invigning med pysselnyfikna tjejer som alla gjorde en varsin tårtbit, i papper så klart.

På invigningen bjöd jag på små minipajer. Supergoda! Recept finns på fb-sidan. De är inte så söta så med lite anpassning fungerar de perfekt som LCHF-dessert.

Lite att ta igen...

Nu har det gått så där förbaskat lång tid igen sedan förra gången. Att det ska vara så svårt att sätta sig ner och skriva ner några meningar. För meningarna har jag oftast, och lusten. Det är orken som vanligt som inte riktigt vill som jag vill.

Så vad har hänt sedan sist, en hel massa, och ingenting. Precis så känns det. Det händer en massa saker men samtidigt står jag bara och stampar. Jag kommer ingenstans.  Förutom till stan då förstås. Äntligen har jag flyttat in till Motala igen. Den 1 maj gick flyttlasset och jag har fått hjälp av många underbara människor som gjorde det möjligt. Trots det så kraschade jag ganska rejält efteråt och känner mig väl inte riktigt tillbaka än. Jag hade planerat att jag skulle ha nyinvigningen av företaget den här veckan men det kommer inte att ske. Jag lever fortfarande i totalt kaos och jag har inte riktigt klart med hur jag ska ha butiken. Det fattas nog en möbel eller två, men det får jag ta allteftersom.

Men invigning SKA jag ha. Det har jag bestämt mig för, och jag känner att den borde vara innan maj är slut. Sedan kommer sommaren och så har det dragit iväg igen. Men vad ska jag hitta på? En VIP-dag med några scrappare? Mingel? Tilltugg? Kurs? Make'n'Take? Det är i sådana här situationer jag önskar att jag hade en partner att diskutera med. Någon som kan, eller åtminstone kan komma med förslag och idéer. Jag skulle behöva en PR-agent helt enkelt, en sån kan väl inte kosta så mycket...

Jag skulle så gärna vilja ta hem lite nyheter också till invigningen men det går bara inte just nu. Jag skrapar redan sönder knäna som det är. Jag behöver få in lite bokningar först men det är svårt när man inte har fått i ordning än och inte ens haft invigning. Så fokus på invigning. Det andra får komma sen.

Veckan innan flytten var jag på Nyföretagarkväll i Nyföretagarcentrums regi. En helt fantastisk tillställnng med speedmeeting. Man sitter på varsin sida av ett långbord och så får man 1½ minut var att presentera sig och sitt företag. Sedan byter man. När båda har fått sin tid flyttar sig den ena sidan ett snäpp och så börjar man om. På så sätt får man öva sig på att presentera sig samtidigt som man får massor med bra kontakter. Underbar idé. Utom för mig... Eftersom vi satt bredvid varandra så blev ljudnivån ganska hög och efter 4-5 möten var jag tvungen att gå undan. Jag hörde inte ett ord av vad personen på andra sidan bordet sa. Det blev bara ett tjockt täcke av ljud. Så det var nog många fina möjligheter till fantastiska kontakter som jag missade där.

Efter det så serverades det buffé och då såg jag till att sätta mig på kanten för att i alla fall slippa ljud från ett håll. Jag hamnade med några fantastiska tjejer och vi hade det riktigt trevligt. Det är så kul att få träffa andra nyföretagare som är i samma sits som jag. Man skulle vilja anlita varenda en av dem, på ett eller annat sätt.

Och så presenterades årets nyföretagare också. Det var två tjejer som startat ett vårdbolag, och den ena tjejen har jag pluggat ihop med för nästan tio år sedan och inte sett sedan dess. Så det var riktigt kul att få träffa henne igen och att hon har lyckats så bra.

Så klart har jag massor med annat som jag vill dela med mig av men då kommer det här inlägget aldrig att ta slut så det är bäst att jag slutar här. Från och med nu har jag som mål att skriva åtminstone en gång i veckan. Så snälla ni, påminn mig när det är dags igen.

Och så är ni hjärtligt välkomna på invigning!! När det nu än blir...