Olstorp & Jönköping

Innan vi hamnade i diket den där söndagen i november så hann vi faktiskt ha en riktigt trevlig helg i Olstorp och Jönköping. Jag hade lyckats hitta ett litet B&B i skogen längst med vägen mellan Ödeshög och Tranås. Det ligger på Olstorps gård och det är verkligen ett ställe jag kan rekommendera. I just det här fallet hade det kanske varit smartare att välja ett hotell inne i Jönköping men ekonom som jag är så tittade jag på priset, och dessutom såg det så mysigt ut på bilderna. Men om ni behöver ett boende på sommaren så är det här riktigt mysigt. De har hästar, hundar, katter och en pool i trädgården. Det finns även en vedeldad bastu som vi provade på fredagskvällen. Mysigt! I stora huset (familjens privata boende) serverades frukosten och där hittade vi vårat önskekök. Det var verkligen smakfullt inrett och frukostbuffén var väl tilltagen, speciellt med tanke på att ena dagen var det bara vi två par och andra dagen var det bara vi som åt frukost. Rummen var fräscha och fina och ägaren tillmötesgående. Hon måste dock ha undrat vad vi var för ena när vi på lördagsförmiddagen åkte in till Jönköping och inte hade betalat för oss. Hon hade bara bokat oss för en natt! Vi kom till Ödeshög innan hon ringde... Tur att det inte var dubbelbokat på lördagen. 

Vårt rum

När vi kom ut från frukosten stod en Ponny i trädgården och bökade i snön efter gräs. Hästen gick helt fritt! Dessutom möttes vi av en skällande hund när vi kom på fredagskvällen så man ska inte vara djurrädd om man ska bo på Olstorp.

I Jönköping gick vi runt på stan. Vi blir mer och mer förtjusta i staden. Det är en rolig stad att strosa runt i. Centrum är väldigt utspridd på två sidor av ån. Det var kallt och jag hade tagit alldeles för lite på mig så det förtog lite att glädjen men det var mysigt ändå. När vi blev hungriga gick vi till en grekisk restaurang som jag hade hittat på nätet. Lustigt nog låg det mittemot Jungle Thai som vi var på i våras. Restaurangen heter Pallas Atena och även denna kan vi rekommendera. Vi åt en buffé för 99 kr/pers. Mycket prisvärt!! Vi var även till en liten delikatessbutik inte långt därifrån där de hade lite allt möjligt. Älsklingen köpte cigarrer och jag serrano-skinka. Det var den godaste skinka jag har smakat på länge, och då var det den billigaste varianten jag köpte! Det blir definitivt ett besök i Jönköping snart igen. Men då väljer vi nog ett boende lite mer centralt och tar tåget...

Finaste bilen

Om ni läste det förrförra inlägget så förstår ni att vi har varit på biljakt. Efter mycket vånda, ångest, räknande och ältande så bestämde vi oss till slut. Det blev en Audi A6! Vi är inte helt säkra på om vi kommer att ha råd med den men vi ska försöka för mer bil för de pengarna kommer vi aldrig kunna få. Tack vare min underbara far (som oxå är väldigt sugen på Audi) har vi dessutom en utväg genom att han köper bilen från oss och vi får hans. Jag måste ha världens bästa pappa! 

Men jag har en bättre bil... =) 

Lite scrappat

På sistone har det blivit väldigt lite scrappat. Det har varit lite för mycket i livet det här året. Men lite har jag lyckats knåpa ihop. Jag har bara gjort två julkort i år *skäms* och det blev två kombinerade jul- och tackkort. Vi ville gärna tacka de som hjälpte oss vid olyckan så det fick bli i denna form. Jag kom på alldeles för sent att jag hade glömt att fråga den underbara kvinnan som stannade vad hon hette men vi hade i alla fall sinnesnärvaro nog att titta på brevlådan hos paret som vi fick komma in till. Sedan med lite detektivarbete via hitta.se så fick vi fram adressen. Med kvinnan var det lite värre. Vi visste att hon bodde i Trosa men det var allt, så jag trodde det var kört... tills jag tittade igenom bilderna från olyckan och fick se att vi hade lyckats få med registreringsskylten på en av bilderna. Ett snabbt samtal till min personliga sambandscentral så var det löst! Jag hoppas bara att ingen av dem tar illa upp av mina efterforskningar...

Detta gick till det fantastiskt vänliga paret

Och detta gick till Trosa.

Två kort med samma motiv och exakt samma upplägg men olika färgställningar. Väldigt enkelt, nästan helt utan dekorationer.

Lilltösen fick en cykel från min kollega Malin som hennes son har växt ur. Dessutom har hon och hennes sambo börjat med LCHF under hösten så jag tänkte att det måste ju uppmuntras. Så som tack för cykeln scrappade jag en ask. Jag skrev ut LCHF-recept som jag laminerade och la i asken.

Änglavakt (lååångt inlägg)

Vi har verkligen haft änglavakt! 

Älsklingen och jag bodde på ett litet B&B som ligger mellan Ödeshög och Tranås fredag till söndag. Vi tänkte bara åka på en julmarknad i Adelöv innan vi åkte hem efter en mycket trevlig helg (det blir ett annat inlägg). Det snöade och var moddigt på vägen så det gick inte särskilt fort men när vi kom ut ur en skarp kurva släppte bakhjulen fästet och vi började slira fram och tillbaka på vägbanan. Även om vi försökte räta upp bilen så fick den inget fäste och vi for ner i diket och krockade med en stor sten, bakdelen ställde sig rakt upp, vände sig och bilen la sig ner på förarsidan och sedan över på taket på en annan sten som pressade in vindrutan. 

Vi blev hängande i bältena upp och ner men kunde konstatera att vi båda mådde bra. Älsklingen tog sig snabbt ner och kröp till baksätet för att ta sig ut genom dörren bak på passagerarsidan, vilket var den enda dörren som gick att öppna. Sedan lutade han min stol så långt bakåt det gick så att jag kunde få ner mina ben i taket så jag kunde knäppa loss mig utan att rasa rakt ner. 

Innan jag hade hunnit ta mig ut hade en mötande bil stannat med en kvinna och hennes dotter. Kvinnan hjälpte till att ringa 112 och såg till att en bärgare skickades, någon ambulans tyckte vi inte att vi behövde. Så här i efter hand känns det kanske som om det hade varit en bra idé, men just då kände vi inte så mycket. Hon gick även bort till granngården och hörde om vi kunde få komma in och värma oss tills bärgaren kom (det snöade ganska ordentligt). Vi plockade ut vår packning ur bilen, som nu luktade väldigt mycket av bensinen som läckte ut, och fick hjälp att bära det till huset. Jag hade ringt till min bror som lovade att komma så snart han kunde. Under tiden tog ett underbart trevligt par emot oss i sitt kök och bjöd på fika. Mannen hjälpte dessutom oss att ringa bärgaren så att han visste att vi var i huset. 

När väl bärgaren kom gick vi ut och inte långt därefter kom polisen. Det var två kvinnliga poliser från Linköping, de var väldigt trevliga och professionella. Det kändes jättebra att ha dem där och de la ingen skuld överhuvudtaget på oss. De hade märkt själva att det var riktigt halt och var lite kritiska till att det inte fanns någon varning för kurvan. Snart kom även min bror som trots att jag hade varnat honom för att bilen såg hemsk ut blev lite blek när han fick se vraket. När bärgaren väl hade vänt på bilen plockade vi ut allt som vi hade i bilen och la det i brorsans bil. Det enda som blev kvar var bilstereon som fortfarande fungerade! Notera även (på bilderna som följer) att billyktorna samt taklampan inne i bilen fortfarande lyste. Även vindrutetorkarna fungerade efter smällen.

När bilen väl var bortbogserad och poliserna hade åkt packade vi in oss i brorsans bil och kröp hemåt. Vi lastade av alla grejer hemma innan vi åkte ner till akuten. Vi fick vänta i 10 minuter innan vi fick komma in på den första undersökningen. Sköterskan satte direkt på oss stödkragar och tog blodtryck och puls. Det var bra hos oss båda och vi fick sätta oss i väntrummet så länge. Efter ca en kvart fick vi komma in och lägga oss på varsin säng i korridorren (alla rum var upptagna) eftersom de inte ville riskera att vi rörde på nackarna och förvärrade eventuell skada . Älsklingen hade börjat få ont i nacke och huvud, och även över magen. Jag hade mest ont i bröstet men även i rygg och nacke. Det kändes ungefär som om jag hade fått ett par ordentliga karatesparkar rakt i bröstet. Så där låg vi på rad utan att kunna se varandra och tittade upp i taket. Bästaste Mathias kom som en räddande ängel med cheeseburgare och dricka. Jag fick inte i mig nåt just då men det var gott att få nåt att dricka. Efter en och en halv timme kom läkaren och gjorde en snabbundersökning för att ta reda på vad som skulle röntgas. Efter ytterligare en halvtimme kändes det som att jag skulle kunna få i mig nåt, så jag tog fram en kall cheeseburgare. Tre tuggor hann jag med innan de kom och skulle ta oss upp till röntgen (fick lite skäll för att jag satt upp och dessutom åt innan röntgen). Efter en liten väntan på röntgen fick vi äntligen komma in och göra en skiktröntgen. Jag antar att vi fick göra en så avancerad röntgen för att de ville att vi skulle ligga ner utan att röra på oss (jag fick inte ens ta av mig blusen och BH:n själv), det var inte riktigt vad läkaren hade beställt men det var ju bra att de gjorde den. Efter röntgen fick vi komma ner till akuten och korridoren igen. Efter ytterligare en timmes stirrandes på takplattorna fick vi äntligen besked. Röntgenbilderna visade ingenting så vi fick ta av oss kragarna och gå hem. Läkaren varnade dock för att vi skulle ha ont några dagar och vara lite stela.

Här kommer lite bilder på bilen både på taket i diket och efter bärgaren hade vänt på bilen. Det ser otäckt ut men det gick ju bra så bli inte alldeles förskräckta.

Däckavtryck efter navkapseln!

En 3 månader gammal tredagarsbebis i min famn

Till slut lyckades min kusin hitta mitt meddelande så jag fick tillåtelse till att lägga ut fotot på mig och lilla Fia. Här skulle hon ha varit 3 dagar om allt hade gått enligt beräkningarna men Fia hade ju så bråttom till världen så hon hade hunnit bli hela 3 månader när jag till slut fick gosa lite med henne.

LCHF-tacopaj

I fredags blev jag sugen på att prova den nya tacokryddan från LCHF-butiken så jag bestämde mig för att testa på receptet på tacopaj som jag hittade i Dr Dahlqvist's och Airams LCHF-kokbok som jag hade lånat på biblioteket. Man gjorde först en äggstanning som man sedan fyllde med köttfärsröra och toppade med tomater och ostblandning. Det blev jättegott men det var lite bök med det. Till det gjorde jag guacamole från samma bok och serverade med en stor härlig sallad.

Förra måndagen hämtade vi hem min älskade katt Nisse. Jag har haft honom i 10 år men de senaste 5 åren har han bott hemma hos min far i skogen med min andra katt, Aston och pappas Snobben. Hela idén med att flytta ut på landet hade med min längtan att få hem katterna att göra. Nisse har varit innekatt förr och det har inte varit några problem men Aston däremot gick inte att ha inne. Så de har fått bott ute i skogen där de har kunnat gå in och ut som de ville. När jag så till slut hittade ett hus så låg ju det så nära vägen så jag kunde inte ta hem katterna ändå. Men min längtan blev ju inte mindre för det. Så när vi nu hade kommit i ordning så sa vi att vi testar att ta hem Nisse. Om det inte går så är det ju bara att han får flytta tillbaka till skogen.

Första kvällen spenderade han gåendes runt, runt och nosade överallt och satte sin doft på lägenheten. Vid första måltiden tittade han sig över axeln hela tiden ifall det kom andra katter. När han väl hade försäkrat sig om att han var ensam katt så slappnade han av lite. Efter det kändes det som att han var trygg med oss och var lugn med situationen. Han verkar ju inte vantrivas alltför mycket, eller vad tror ni... :-)

Blev klar till slut

Den här LO'n började jag med i våras. Nu, 6 månader senare är den äntligen klar. Jag är inte direkt någon snabbscrappare.... Tänk de som kan göra en LO på 20 minuter!

Det här är ett av mina favoritfoton från Spanien. Det är taget i en liten by i området Alpujarras uppe i bergen. Sin tiempo betyder tidlös vilket jag tycker motivet är, fotot kan ha tagits precis när som helst. Färgerna blev visst lite mörka...