Julkort 2013

I år lyckades jag faktiskt knåpa ihop några julkort. 

Jag hade en kurs med några härliga tjejer i november som ville göra julkort så jag gjorde några enkla kort som de skulle följa tillvägagångssättet på. Det är små kort 10 cm x 10 cm, det behövs inte mycket då för att det ska bli fint.

Sedan försökte jag mig på "massproduktion", dvs göra flera kort med samma design med bara små skillnader. Det gick väl så där, jag har lite svårt för att hålla tempo och då blir det liggande och så blir det som det blir... Men jag fick i alla fall ihop sex kort varav fem gick till mina bokföringskunder, hoppas på att det var uppskattat.

En närbild på "julgranskulorna", halvpärlor. Fick faktiskt idén av en av mina kursdeltagare.

Tidigare i höstas gjorde jag ett par kort med min söta ugglelucia. Det är en stämpel från PaperMaze Nordic och är färglagd med distressrefiller.

(Denna har jag visat förut när jag var med och tävlade med den på Veckans skiss.)

Förvaringstips

Jag älskar förvaring och organisering, och nu har jag hittat en guldgruva när det gäller smarta tips och lösningar. Pinterest! Det är inte bara bilder, det finns så mycket användbart där. 

Som det här! Häng dina linnen i duschdraperi-ringar på en galge. Så enkelt och genialt! Så här blev min nya linneförvaring:

Praliner - försök 1

Jag har tidigare experimenterat lite med LCHF-snickers och praliner men inte haft rätt formar. Förrän nu. När särbon och jag var i Stockholm förra helgen passade jag på att köpa med mig ett pralinset från Lagerhaus. Det är inte de bästa formarna men de duger i början.

Så här om dagen föll andan på och jag tog fram mitt set och vanlig mörk choklad, Marabou Premium . Jag valde att göra skalen av den 86%-iga chokladen. Jag googlade och skrev upp temperaturerna som man ska uppnå. Så var det bara att sätta igång. Tempereringen är lite trixig och snabb får man vara när temperaturerna ska upp, ner och så upp igen.

Tror jag värmde lite för mycket i början, eller så var det inte tillräckligt bra choklad för de blev inte riktigt så glansiga och fina som jag ville ha dem. 

När skalen stod i kylen och stelnade gjorde jag fyllning. Jag försökte mig på två sorter. En tryffel med 70%-ig choklad, grädde och en skvätt Jägermeister. En av få spritsorter som jag tycker om. Den andra gjorde jag med 70%-ig choklad med chili, grädde och lite chiliflakes som fick koka upp med grädden och sedan stå och dra en stund innan jag silade bort dem. 

Jag fyllde de fyrkantiga med sprittryffeln och stjärnorna med chilitryffeln. Då stjärnorna är ganska platta fick det inte plats mycket fyllning och jag tycker inte att den känns särskilt mycket. I fyrkanterna känns fyllningen ordentligt men tyvärr kommer inte smaken av spriten fram, chokladen tar över allt för mycket. Men konsistensen är härligt krämig. Hjärtana är ren tempererad 86%-ig choklad som jag fick över. Hade varit bättre att fylla dem med chilitryffeln då de formarna är riktigt djupa. Nästa gång kommer jag nog ihåg att tänka på det...

Bara lite häftigt... fast kanske inte ändå...

Jag skrev för ett par dagar sedan till Vätternrundan med en idé jag hade, det skulle ha varit kul att fått till ett samarbete. Tyvärr blev jag bara hänvisad till deras annonssäljare, vilket inte alls var det min idé gick ut på.

Lite plåster på såren fick jag i alla fall när jag såg att VD'n (som svarade på mailet) hade lagt en kopia på mailet till ingen mindre än Richard Herrey. Han jobbar nu som marknadschef på Vätternrundan i Motala och var en av mina STORA idoler när jag var 3-4 år. Och han har läst mitt mail, hur stort är inte det? =)

Jag lovar, normalt är jag inte alls "kändiskåt" men nu är det ju Richard Herrey (!!!), så lite kostar jag på mig, för mitt barndoms jag, bara för en liten stund...

Så, nu är det över!

Dålig start

Jaha, det gick ju inte så bra. I fyra och en halv dag klarade jag av att väga min mat sen orkade jag inte längre. Så i lördags kväll gick jag mer eller mindre tillbaka till min "vanliga" kost. Att jag dessutom haft mindre ork till matlagning än någonsin och inte haft direkt något ätbart hemma kan ju också spela in.

Även om jag har mat i frysen vågar jag inte ta upp den då jag vet att risken att få slänga den är så stor. Jag orkar inte tillaga den i tid. Så jag har mat i frysen men när jag väl känner för att laga något finns det inget framme. Så återigen fryspizza och ravioli har varit räddarna med ett par fryslasagne däremellan. Lite kyckling har jag lyckats med men då jag inte orkar göra något mer än att ugnsteka den (direkt från frysen förstås) tröttnar man på det med.

Försökte piffa upp fryspizzan med att knäcka ett ägg ovanpå innan jag värmde den, bara för att få upp proteinnivån lite. Helt ok. Det jag har lärt mig är att jag äter alldeles för lite fett, för mycket kolhydrater och något för lite protein. Däremot har jag försökt att bara äta två gånger om dagen, frukost/lunch och sedan middag. Jag har upptäckt att jag älskar själva ätandet så mycket så om jag tar mindre portioner får jag ångest, då tar det ju slut så snabbt. Därför försöker jag med att äta så få gånger som möjligt, man kan ju inte äta obegränsat vid ett tillfälle, även om jag ibland tror att jag skulle klara det rätt bra. Hittills har det fungerat rätt bra. Nu måste jag bara försöka få i mig bättre mat också.

Allt som allt gav vecka 1 -0,1 kg.

Jag ger inte upp men jag tror att jag ger upp vägandet, för tillfället i alla fall.

Basvaror hemma hos mig:


                                  

Samvete vs sjukdom

Åkte in till jobbet idag, det är ju min "jobbdag", men kände ganska snart att jag inte skulle vakna till alls denna morgon och att jag snabbt blev sämre istället. Vanligtvis är förmiddagar min bästa tid på dygnet, bara jag har fått vakna till. Men inte idag. Efter en stund satt jag mest och kämpade för att lyfta huvudet från händerna och hålla ögonen öppna. Efter en timmes hetsig diskussion med mig själv bestämde jag mig för att ge upp och åka hem. Kan inte riktigt bestämma mig för om det var ett misslyckande eller en liten seger...

Berg- och dalbana

Idag är en minst sagt blandad dag känslomässigt. 

I morse fick min fina Aston somna in efter 11 år. Han blev aldrig bra i benet efter bettet han fick i augusti och hoppade fortfarande på tre ben. Jag misstänker att man hade behövt jobba mer med musklerna under tiden han hade ont efter såret. Nu tror jag mer att det var musklerna som hade förtvinat. 

När det dessutom blev klart att far ska flytta till stan i vinter så förstod vi att vi skulle få ta bort honom ändå. Aston har alltid varit full av energi och det gick inte att ha honom som innekatt, att flytta från skogen utan grannar med fri passage in och ut till att bo mitt i stan hade inte gått. Så när han dessutom inte blev bra var det ingen mening med att låta honom hoppa runt som han har gjort. Det ger lite tröst men bara lite. Jag har haft honom väldigt länge och även om han inte bodde hos mig så var han en del av min familj. Hur knäpp han än kunde vara så lämnar han ett stort tomrum efter sig. Sov så gott min fina änglakatt!

Till den andra änden på känsloskalan, i morse ringde Vidarkliniken och vi bokade in min vistelse där. Den 24 februari och 21 dagar framåt kommer jag att bli Järnabo och för första gången i mitt liv vara inlagd på klinik. Tyvärr kan de inte hjälpa mig med kosten men jag hoppas att det ska gå att ordna ändå, funderar på att köpa en äggkokare så att jag i alla fall kan ta till ett ägg vid behov. Jag får tack och lov ett enskilt rum så där föll en stor sten av oro. Jag får dock inte ta med mig surfplattan, det låter som en skitsak men den är idag en så stor del av mitt liv så jag är uppriktigt orolig för hur det ska gå. I övrigt är jag väldigt förväntansfull och det ska bli spännande att se vad som kommer att hända.