Gnäll, gnäll, gnäll....

Åh, vad jag hatar sådana här dagar. Vaknar inte förrän vid lunch men kroppen går ändå inte med på att gå upp och efter en stund somnar jag om. Då befinner jag mig i något slags medveten drömtillvaro. Och med dröm menar jag inte något som är tipptopp utan jag menar drömmar, något som min sjuka hjärna producerar. Samtidigt är man halvt medveten om vad man drömmer men kan inte vakna så man är som fängslad i något som man inte riktigt kan avgöra om det är verkligt eller inte. Det är fruktansvärt obehagligt.

Under tiden jag är fast i en absurd parallell värld utan någon som helst logik hinner hela dagen försvinna. Lagom till kvällen får jag äntligen komma tillbaka till verkligheten. Där rök mina planer för dagen...

Irriterande nog är jag fortfarande precis slut så jag orkar inte göra något men är så uttråkad att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Kommer till soffan men det är allt. Snacka om en totalt bortslösad meningslös dag.

Ibland kommer jag ända till bloggen när jag känner skrivlusten...

Det går knappt en dag utan att tanken om att blogga dyker upp. Jag vill så gärna, och jag vet att jag mår bra av det, varför ska det då vara så svårt att få till det?

De som följer mig eller Sirana Scrap på Facebook vet vid det här laget att jag har hittat en julstjärna som så himla kul att göra själv. Jag tycker själv att de blir väldigt fina och de är inte svåra att göra. Här kommer ett par riktigt usla bilder tagna med mobilen i dåligt ljus.

På onsdag kommer jag att visa hur man gör, om någon skulle vara sugen på att göra en egen. Gå in på Sirana Scraps FB-sida eller hemsidan för att läsa mer. Det var nog om det.

Igår fick jag frågan om jag ville vara med och ställa ut i ett fönster i gamla Bankhuset (huset där Levins finns idag) i Motala. Så klart vill jag det! Så igår var jag och handlade lite till dekoration, idag har jag försökt att planera och imorgon ska vi skylta. Det ska bli sååå roligt, även om jag är totalt värdelös på allt som skyltning och exponering heter. Men att bara få chansen att få visa upp sig inne i stan känns så bra, och jag är så tacksam att jag fick frågan.

I lördags hade jag kursen som blev något abrupt avbruten förra gången, Julkort Vuxen-Barn. Förra gången hann vi knappt ens köra igång innan magen vände sig för mig och jag kräktes mitt framför allihop, varav fyra stackars barn. Jag gick på en antibiotikakur som min mage inte riktigt tyckte om. Den här gången gick det bättre, tack och lov! Det var en mamma med sina två barn och en ungdom. Det verkade som om de hade roligt i alla fall och gick därifrån nöjda.

Efter att ha varit liggandes hela november känns det skönt att i alla fall kunna göra lite då och då. Naturligtvis har jag fortfarande sämre stunder och jag kan bli liggandes hela dagar men illamåendet från infektion och antibiotika är mycket bättre. Nu är det mestadels ME'n som gör sig påmind och det räcker ju mer än väl, tycker jag. Hoppet om att det ska bli fler bra dagar än dåliga finns, och förhoppningsvis kommer jag dit snart. Hoppet lever alltid kvar, även om det är väldigt svagt vissa dagar. Men just nu i den här stunden lyser det lite. lite starkare...