Julkort 2013

I år lyckades jag faktiskt knåpa ihop några julkort. 

Jag hade en kurs med några härliga tjejer i november som ville göra julkort så jag gjorde några enkla kort som de skulle följa tillvägagångssättet på. Det är små kort 10 cm x 10 cm, det behövs inte mycket då för att det ska bli fint.

Sedan försökte jag mig på "massproduktion", dvs göra flera kort med samma design med bara små skillnader. Det gick väl så där, jag har lite svårt för att hålla tempo och då blir det liggande och så blir det som det blir... Men jag fick i alla fall ihop sex kort varav fem gick till mina bokföringskunder, hoppas på att det var uppskattat.

En närbild på "julgranskulorna", halvpärlor. Fick faktiskt idén av en av mina kursdeltagare.

Tidigare i höstas gjorde jag ett par kort med min söta ugglelucia. Det är en stämpel från PaperMaze Nordic och är färglagd med distressrefiller.

(Denna har jag visat förut när jag var med och tävlade med den på Veckans skiss.)

Förvaringstips

Jag älskar förvaring och organisering, och nu har jag hittat en guldgruva när det gäller smarta tips och lösningar. Pinterest! Det är inte bara bilder, det finns så mycket användbart där. 

Som det här! Häng dina linnen i duschdraperi-ringar på en galge. Så enkelt och genialt! Så här blev min nya linneförvaring:

Praliner - försök 1

Jag har tidigare experimenterat lite med LCHF-snickers och praliner men inte haft rätt formar. Förrän nu. När särbon och jag var i Stockholm förra helgen passade jag på att köpa med mig ett pralinset från Lagerhaus. Det är inte de bästa formarna men de duger i början.

Så här om dagen föll andan på och jag tog fram mitt set och vanlig mörk choklad, Marabou Premium . Jag valde att göra skalen av den 86%-iga chokladen. Jag googlade och skrev upp temperaturerna som man ska uppnå. Så var det bara att sätta igång. Tempereringen är lite trixig och snabb får man vara när temperaturerna ska upp, ner och så upp igen.

Tror jag värmde lite för mycket i början, eller så var det inte tillräckligt bra choklad för de blev inte riktigt så glansiga och fina som jag ville ha dem. 

När skalen stod i kylen och stelnade gjorde jag fyllning. Jag försökte mig på två sorter. En tryffel med 70%-ig choklad, grädde och en skvätt Jägermeister. En av få spritsorter som jag tycker om. Den andra gjorde jag med 70%-ig choklad med chili, grädde och lite chiliflakes som fick koka upp med grädden och sedan stå och dra en stund innan jag silade bort dem. 

Jag fyllde de fyrkantiga med sprittryffeln och stjärnorna med chilitryffeln. Då stjärnorna är ganska platta fick det inte plats mycket fyllning och jag tycker inte att den känns särskilt mycket. I fyrkanterna känns fyllningen ordentligt men tyvärr kommer inte smaken av spriten fram, chokladen tar över allt för mycket. Men konsistensen är härligt krämig. Hjärtana är ren tempererad 86%-ig choklad som jag fick över. Hade varit bättre att fylla dem med chilitryffeln då de formarna är riktigt djupa. Nästa gång kommer jag nog ihåg att tänka på det...

Bara lite häftigt... fast kanske inte ändå...

Jag skrev för ett par dagar sedan till Vätternrundan med en idé jag hade, det skulle ha varit kul att fått till ett samarbete. Tyvärr blev jag bara hänvisad till deras annonssäljare, vilket inte alls var det min idé gick ut på.

Lite plåster på såren fick jag i alla fall när jag såg att VD'n (som svarade på mailet) hade lagt en kopia på mailet till ingen mindre än Richard Herrey. Han jobbar nu som marknadschef på Vätternrundan i Motala och var en av mina STORA idoler när jag var 3-4 år. Och han har läst mitt mail, hur stort är inte det? =)

Jag lovar, normalt är jag inte alls "kändiskåt" men nu är det ju Richard Herrey (!!!), så lite kostar jag på mig, för mitt barndoms jag, bara för en liten stund...

Så, nu är det över!

Dålig start

Jaha, det gick ju inte så bra. I fyra och en halv dag klarade jag av att väga min mat sen orkade jag inte längre. Så i lördags kväll gick jag mer eller mindre tillbaka till min "vanliga" kost. Att jag dessutom haft mindre ork till matlagning än någonsin och inte haft direkt något ätbart hemma kan ju också spela in.

Även om jag har mat i frysen vågar jag inte ta upp den då jag vet att risken att få slänga den är så stor. Jag orkar inte tillaga den i tid. Så jag har mat i frysen men när jag väl känner för att laga något finns det inget framme. Så återigen fryspizza och ravioli har varit räddarna med ett par fryslasagne däremellan. Lite kyckling har jag lyckats med men då jag inte orkar göra något mer än att ugnsteka den (direkt från frysen förstås) tröttnar man på det med.

Försökte piffa upp fryspizzan med att knäcka ett ägg ovanpå innan jag värmde den, bara för att få upp proteinnivån lite. Helt ok. Det jag har lärt mig är att jag äter alldeles för lite fett, för mycket kolhydrater och något för lite protein. Däremot har jag försökt att bara äta två gånger om dagen, frukost/lunch och sedan middag. Jag har upptäckt att jag älskar själva ätandet så mycket så om jag tar mindre portioner får jag ångest, då tar det ju slut så snabbt. Därför försöker jag med att äta så få gånger som möjligt, man kan ju inte äta obegränsat vid ett tillfälle, även om jag ibland tror att jag skulle klara det rätt bra. Hittills har det fungerat rätt bra. Nu måste jag bara försöka få i mig bättre mat också.

Allt som allt gav vecka 1 -0,1 kg.

Jag ger inte upp men jag tror att jag ger upp vägandet, för tillfället i alla fall.

Basvaror hemma hos mig:


                                  

Samvete vs sjukdom

Åkte in till jobbet idag, det är ju min "jobbdag", men kände ganska snart att jag inte skulle vakna till alls denna morgon och att jag snabbt blev sämre istället. Vanligtvis är förmiddagar min bästa tid på dygnet, bara jag har fått vakna till. Men inte idag. Efter en stund satt jag mest och kämpade för att lyfta huvudet från händerna och hålla ögonen öppna. Efter en timmes hetsig diskussion med mig själv bestämde jag mig för att ge upp och åka hem. Kan inte riktigt bestämma mig för om det var ett misslyckande eller en liten seger...

Berg- och dalbana

Idag är en minst sagt blandad dag känslomässigt. 

I morse fick min fina Aston somna in efter 11 år. Han blev aldrig bra i benet efter bettet han fick i augusti och hoppade fortfarande på tre ben. Jag misstänker att man hade behövt jobba mer med musklerna under tiden han hade ont efter såret. Nu tror jag mer att det var musklerna som hade förtvinat. 

När det dessutom blev klart att far ska flytta till stan i vinter så förstod vi att vi skulle få ta bort honom ändå. Aston har alltid varit full av energi och det gick inte att ha honom som innekatt, att flytta från skogen utan grannar med fri passage in och ut till att bo mitt i stan hade inte gått. Så när han dessutom inte blev bra var det ingen mening med att låta honom hoppa runt som han har gjort. Det ger lite tröst men bara lite. Jag har haft honom väldigt länge och även om han inte bodde hos mig så var han en del av min familj. Hur knäpp han än kunde vara så lämnar han ett stort tomrum efter sig. Sov så gott min fina änglakatt!

Till den andra änden på känsloskalan, i morse ringde Vidarkliniken och vi bokade in min vistelse där. Den 24 februari och 21 dagar framåt kommer jag att bli Järnabo och för första gången i mitt liv vara inlagd på klinik. Tyvärr kan de inte hjälpa mig med kosten men jag hoppas att det ska gå att ordna ändå, funderar på att köpa en äggkokare så att jag i alla fall kan ta till ett ägg vid behov. Jag får tack och lov ett enskilt rum så där föll en stor sten av oro. Jag får dock inte ta med mig surfplattan, det låter som en skitsak men den är idag en så stor del av mitt liv så jag är uppriktigt orolig för hur det ska gå. I övrigt är jag väldigt förväntansfull och det ska bli spännande att se vad som kommer att hända.

Vidarkliniken nästa!

Idag fick jag besked om att jag har fått beviljat behandling på Vidarkliniken i 21 dagar. Samtidigt som det känns jätteskönt att någonting äntligen händer så är jag jättenervös. Jag har aldrig legat inlagd förut, förutom som bebis då jag fick vara kvar över natt för observation efter misstanke om att jag hade fått i mig tabletter. Men det har jag ju inte så mycket minne av, inget alls faktiskt.

Vidakliniken ligger i Järna, så här står det på deras hemsida: "Med det bästa från skolmedicinen och antroposofisk läkekonst skapas en helhet som främjar läkning. Vidarkliniken innefattar sjukhus, vårdcentral, forskning och utbildning." Klicka på bilden lite längre ner för att läsa mer om dem.

När man har en så speciell sjukdom som jag har kombinerat med sockermissbruk så är det flera saker som man blir lite orolig för:

• Kommer jag kunna fortsätta äta LCHF? Jag vet att det serveras mestadels vegetarisk mat där, inte alls vad jag är van vid. 
• Kommer jag kunna motstå frestelserna som finns där med sötsaker och frukt? 
• Får jag ta med mig min livlina, surfplattan? Om inte, kommer jag att klara mig utan den utan att bli komplett galen av rastlöshet när jag inte orkar något annat. 
• Kommer jag kunna planera in min vistelse där så det fungerar så bra som möjligt med min verksamhet? Jag har ju inte direkt någon vikarie att ta in.
• Kommer jag kunna få eget rum, jag som är så ljudkänslig? Det är begränsat med enskilda rum, de flesta är delade.
• Kommer jag att försämras av aktiviteten?
• Hur mycket kan de om ME?

Jag vet att de är duktiga och väldigt bra att ha att göra med, enligt andras utsago men såklart är man ändå nervös. Jag har aldrig gjort något liknande förut och jag vill ju verkligen få ut något av det som kan hjälpa mig att må bättre.

Förhoppningsvis får jag åka framåt våren i februari, mars. Då är alla julaktiviteter och bokslut över och jag har en lugnare period med företaget. Det är min tanke i alla fall. Jag ska prata med dem på måndag så får vi se vad det blir.

Äntligen lite uppmärksamhet

Igår hade Aktuellt med ett inslag om ME/CFS. Det var mycket bra och lyfte fram svårigheterna vi har med att få vård. Titta gärna på det, och dela sedan ni som kan. Fler behöver bli uppmärksammade på det här.

HÄR kan du se inslaget, 4,44 min långt.

Och här är länken om ni vill dela den:
http://www.svtplay.se/klipp/1535772/fa-hjalps-for-kronisk-trotthet

Ett mjölkpaket till Halloween

I söndags ägde Höstpaus rum. Det var ett samarbete mellan mig med Sirana Scrap, Bettan på Saltrummet i Motala och Malin på Porslinskulan. Tanken var att vi skulle ha tre grupper med max 4 personer i varje som skulle turas om att komma till oss, en timme per grupp. Så vi skulle ha tre grupper var mellan 13.00-17.00 med totalt 12 personer. Hos Bettan var det såklart avslappning i det hälsosamma saltrummet som gällde, hos Malin var det glasfusing dvs smyckestillverkning med smält glas. Och hos mig scrapping så klart. Priset var 100 kr/person hos varje station, så totalt 300 kr/deltagare.

Tyvärr fick vi inte så många anmälningar som vi hade hoppats på men en härlig grupp med fyra tjejer var i alla fall med. Det jag hade förberett för dem var en repris från en kurs i våras men nu i Halloween-tappning. Här är kartongen som jag gjorde innan. I och med att vi hade begränsat med tid (inom scrappin gär en timme = en pisskvart) hade jag förberett med att skära ut det mönstrade pappret och häxorna. Tyvärr räckte inte tiden till ändå men de fick med sig en färdigvikt kartong i alla fall. Sedan blev det upp till dem att dekorera i efterhand. 

Måste verkligen köpa in fler skärmaskiner, och helst ska de skära rakt oxå, vilket inte mina gör. På grund av det tog det mycket tid eftersom de var tvungna att dela på en maskin som fick gå runt.

Nu gör jag ett försök igen

Nu har jag ganska lång tid varit slarvig med kosten. Jag har inte orkat helt enkelt. När man inte orkar laga ordentlig mat så tar man det som fungerar. I mitt fall har räddningarna varit ICA Basic Ravioli (billigare blir det inte) och fryspizza. Det är ungefär vad jag har klarat av vad gäller matlagning. I och med detta så har så klart vikten skjutit i höjden och mitt beroende har nästintill fått fritt spelrum.

Jag har verkligen försökt och oftast har första delen av dagen fungerat hyfsat men så kommer eftermiddag och framför allt kvällen. Inte min bästa tid på dygnet. Jag har börjat lyckats övertala min envisa beroendehjärna att godis inte är gott, det är faktiskt äckligt sött och jag har haft lite lättare att undvika det. Men chips och tonic-dricka är svårt att argumentera emot. Det är ju inte så sött... Och så allt som är bättre men inte helt bra, de blir en del när man lägger ihop allt.

Nu har vi några stycken i en av ME/CFS-grupperna på Facebook gått ihop i en ny grupp där vi ska köra viktminskning några veckor nu fram till jul. Vi ska peppa varandra, stötta och följa våra framsteg. Så nu gör jag ett nytt försök. Jag har laddat ner en app som ska ha koll på allt jag äter, jag vet att jag egentligen behöver ha stenkoll på allt jag äter. Tyvärr betyder det att väga, väga, väga och det blir lite tröttsamt efter ett tag. Men jag har gjort det förut och vet att det fungerar för mig. Så nu ska jag försöka hålla i de  här veckorna.

Så idag på morgonen har jag vägt in mig. Jag väger mig alltid på morgonen innan jag har ätit något, och alltid helt naken. Idag stannade vågen på.... är ni beredda? 102,5 kg. Japp, jag ÄR så stor. Och det är ungefär där jag har legat det senaste året.

Vad är mina mål då? I mina drömmar så skulle jag vilja ner till 70 kg men inser att det inte är så realistiskt med denna sjukdom. Så som långsiktigt mål har jag satt 80 kg. Det var nästan där jag var efter jag hade gått ner 22 kg och då kunde jag börja ha kläder som inte bara fanns på avdelningen för stora storlekar. Som första mål har jag att väga under 100 kg innan månaden är slut. Efter det får jag se vad som är nästa mål. Jag vet ju att man egentligen inte ska väga sig men det är svårt att låta bli. Jag mäter mig också och får fundera lite på vad mina mål ska vara där.

Jag ska försöka att uppdatera här så ofta jag kommer ihåg, och orkar.

Nä, men nu kör vi då! =)

En liten LO till Veckans Skiss

Även denna vecka har jag tolkat Veckans Skiss. 

Det blev en liten åtta tumsLO. Det är för att jag ska kunna rama in den i en distansram men nu efter den är gjord inser jag att jag hade kunnat använt en vanlig ram till denna då den är så platt. Jag har inte använt några dekorationer alls, bara fotot som jag valde att ha ganska stor och sedan små lappar med ord som jag förknippar med personen på kortet. Det är min morfar som gick bort i påskas och som jag vill hedra på det här sättet. Kortet är taget sista sommaren innan han blev sjuk. 

Jag har mistat, kladdat och skvätt med färg men det syns lite dåligt. Det skimrar lite i verkligheten. Och så har jag lagt 3D-lack på bokstäverna.

Oväntade smakkombinationer

Livet med ME kan vara spännande ibland. Som när man häller en stor skål med fruktyoghurt över maten för att man har glömt bort att det inte alls är sås i skålen. Man får lite en känsla av att det är något som inte stämmer men kommer inte på vad det är förrän man formligen dränkt allt och smakat två gånger. Jag fick offra nästan all sallad för att få bort så mycket som möjligt. Men lite grann så där fungerade faktiskt bra till fläskkotletterna. Men jag hade föredragit en smaskig fet sås utan allt socker.

Plättfrukost

Jag blir så glad varje gång jag har ork att laga riktig mat, det händer inte så ofta. Idag kände jag för att göra en ordentlig frukost och letade upp ett recept på plättar. Det här är gjort på hasselnöts- och mandelmjöl. Blev riktigt gott med mycket nötsmak. Man kan nog byta ut mjölet mot kokosmjöl och få lite mildare smak. Med vispad grädde och bär blev det en riktig festfrukost. 

 Om man tittar noga kan man se att jag gav mig på ett försök att göra queneller av grädden. Jag behöver nog lite övning innan jag kan få till perfekta små ägg :)

Här hittade jag receptet. Men det kommer här också:

4 ägg
3 dl mandelmjöl (jag hade mandel och hasselnöt blandat 50-50)
1½ dl mjölk
1 tsk bakpulver
30 g smält smör
Salt

Vispa ihop ägg, mjöl, mjölk, bakpulver och salt. Tillsätt det smälta smöret.
Hetta upp en plättlagg eller stekpanna. Lägg i en klick smör och stek sedan plättar eller pannkakor. De fluffar till sig så fyll inte plättlaggarna helt. När de har fått en hinna på ovansidan vänder man dem försiktigt.
Det räcker med en väldigt kort stund efter att man har vänt dem.

Smaskens!

Tackkort

Sedan Whiskey försvann så har Konjak varit alldeles ensam i sin bur och även om han blivit mycket mer sällskaplig mot mig så ska degusar inte vara själva. De är ju flockdjur. Så jag la ut en bedjan på ett forum om någon kunde tänka sig att ta hand om Konjak och presentera honom för en ny kompis. Det är lite pyssel med att introducera degusar för varann och jag känner att jag inte har den orken så då är det ju bättre om han får komma till någon annan. Jag fick svar från en kille i Eskilstuna som hade en hane. Då han har flera honor också fick den lilla killen sitta helt ensam och det var ju synd. Så han erbjöd sig att introducera pojkarna för varandra innan de båda skulle få komma hem till mig. Åh, vad glad jag blev. Så nu är min lille skrutt i Eskilstuna sedan några dagar tillbaka. Introduceringen gick jättebra och imorgon ska jag hämta hem både Konjak och Punsch, som jag har döpt den lille killen till.

Som tack för hjälpen har jag gjort ett kort. Den blev inte alls som jag hade tänkt mig men det får gå ändå. Det är även mitt bidrag till Veckans Skiss. 

Tävlingsbidrag - Veckans skiss v #38

Det är inte ofta jag skapar alster till tävlingar (förutom på scrapträffarna) men nu försöker jag mig på att få ihop lite alster till en mässa jag ska vara med på i oktober, och då satt det bra med lite inspiration. Det mesta jag gör annars är beställningar.

Jag hittade Veckans skiss och bestämde mig för att göra ett försök. Skissen hittar ni här.

Och så här blev mitt bidrag:

Luciastämpeln är från Papermaze Nordic och God Jul-stämpeln är från Stämpelkällan. Papper kommer från ett pad från Victorias Design House inköpt på GeKås för länge sedan.Ugglan är färglagd med distresser och de enda dekorationerna jag har använt är ett gäng halvpärlor, och två brads.

Apropå förra inlägget

Jag låg och funderade lite igår efter att jag hade lagt upp inlägget. Att jag tog upp just denna situation betyder inte att jag känner mig speciellt sviken av en specifik/a person/personer utan det var mer att det var det som satte igång det hela den här gången. Det fick mig att börja fundera, och analysera. Det handlar egentligen om min isolering pga sjukdomen och min känsla av ensamhet. Jag hoppas att ingen tog illa vid sig, och om någon gjorde det så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Jag klandrar egentligen ingen för att de inte håller kontakt med någon som de aldrig träffar. Jag vet hur det är, man har så fullt upp med allt annat...

Ha det gott, och njut av den fina helgen!

I utkanten av livet

I dagarna öppnade vår 100:e butik och det firades på jobbet med en fest ikväll. Tydligen. Jag vet det enbart för att några har lagt upp inlägg om det på Facebook. Jag vill inte låta gnällig och jag förstår på sätt och vis att jag inte blev bjuden. Är jag för sjuk för att jobba kan jag väl inte komma dit så snart det är fest! Och det är mycket möjligt att jag inte hade klarat det heller, men kanske hade jag kunnat vara med en stund i alla fall och få må lite bättre den stunden. Nu känner man sig mest bortslängd och bortglömd, inte värt att fråga ens en gång. Och hur mycket bättre mår jag av det?

Bara att få frågan, att någon bryr sig tillräckligt mycket för att tänka på en betyder så mycket. Jag vet själv hurcdet är, att de som man inte ser finns inte, det är så lätt att förbise någon som man inte har ständig kontakt med, de försvinner liksom ut i utkanterna av medvetandet. Ploppar upp ibland men glider lika fort bort igen. Jag har dessutom varit borta så länge så jag kan väl knappast räkna med att vara "en av dem" längre, jag vet det, det är bara mänskligt att det blir så. Ändå blir jag sårad när jag får reda på att det är fest, middag eller något annat socialt bland mina kollegor utan att någon talat om det för mig. För jag finns ju fortfarande, hela tiden.

Jag antar att det handlar om ett behov av att känna sig sedd, omtyckt och älskad. Ett behov som kanske dessutom blir ännu större när man är svag och avskild från resten av världen för det mesta. Man har så lite kontakt med andra att man ibland känner att ingen skulle märka någon skillnad om man inte var kvar. Hur länge skulle det egentligen ta innan någon skulle märka om jag helt plötsligt skulle försvinna? Bortsett från min särbo som är den enda jag har daglig kontakt med kan jag konstatera att det lätt skulle kunna dröja två, tre veckor innan någon skulle reagera. Kanske ännu längre. Då är det skönt att få bekräftat att någon tänker på en i alla fall. Att man betyder något...

Jag är väl medveten om att jag vältrar mig i självömkan nu och det om något gör mig allmänt jobbig att vara runt. Så nu har jag fått ur mig det, kan släppa det och se fram emot att jag faktiskt har en riktigt social dag planerad imorgon. Mamma med make, bror samt särbo och lilltös kommer och hälsar på.

Väskkort x3 (försök till i alla fall)

För ett par veckor sedan hittade jag en instruktion på väskkort som jag genast var tvungen att prova. Ber så mycket om ursäkt för kvaliten på korten, jag måste verkligen lära mig att fota bättre. Eller ta in någon för alsterfotografering...

Försök nr 1 gjorde jag i turkos cardstock, tanken var att den skulle bli till en viss turkos liten dam men det krävdes ytterligare två försök innan jag fick fram en som jag tyckte dög för att ge bort. Turkost och brunt är snyggt ihop, tänkte jag och plockade fram ett papper från K-Designs. Det är pappret på den lilla fickan som knappt syns, synd då det är det snyggaste på hela väskan. Hittade en tapet som jag trodde skulle passa bra till med lite blänk i. Ack, vad jag bedrog mig. Boooring! Så lite glitterlim blev en sista desperat försök till räddning. Det gick väl sådär...

Denna väska är numera endast ett demoex!

Försök nr två blev bättre. Det enda jag egentligen inte är nöjd med är låsanordningen, får fundera ut något bättre. Det svarta präglade pappret köpte jag i en pappershandel i Göteborg och passade perfekt till ändamålet. Den här hade jag faktiskt tänkt att ge bort till ovan nämnda dam men så visade det sig att kartongen som skulle ligga i var för stor, så nu är även denna ett något bättre demoex!

Så till försök nr 3. Jag breddande lite på bottendelen och sidodelarna så att kartongen skulle få plats. Då damen i fråga förutom turkost även tycker om en lite tuff stil så valde jag ett "rockigare" papper, från serien "Rebel" från Glitz (psst, finns några kvar i butiken). Tre blommor (finns oxå i butik) tar upp den lite turkosgrå färgen som finns i pappret, två blad målades svarta och så klippte jag ut ett hjärta i punchinella.

Resultatet av gårdagens recept

Idag var det dags att skära upp brödet som jag bakade igår. Hela 30 st skivor fick jag ut! Härligt med frysen påfylld.

Frukosten idag bestod av två skivor bröd med smör, sallad och stekt ägg. Till det gjorde jag en smoothie med grapefrukt, spenat, yoghurt och grädde. Sååå gott! Och jag tycker inte ens om spenat, men den beska kinin-smaken från grapefrukten älskar jag.

Ha en superhärlig helg!

Hittat ett nytt brödrecept - Prova!

Jag har verkligen saknat bloggen så jag ska försöka att ta upp den igen. Det svåra när man har varit borta länge är att veta vad man ska skriva om. Ska man ta upp sådant som hänt under frånvaron eller lämna det förflutna och bara skriva om här och nu? Jag har inte bestämt mig än, det blir nog en blandning.

Det första jag ska göra är i alla fall att bjuda på ett underbart recept på LCHF-bröd. Bara det får svalna och sätta sig lite så är det lätt att skära tunna skivor utan att de går sönder, och de fungerar jättebra att frysa in. I love it! Jag har hittat receptet på en annan hemsida och bara kopierat och klistrat in, här är länken:

http://www.camillagervide.com/2013/01/varldens-godaste-lchf-brod/

bröd á 22-24 skivor (1 kh per skiva)
4,5 dl mandelmjöl (Jag handlar mitt på Lidl – superbilligt)
6 msk sesamfrö
6.5 msk fiberhusk (finns på glutenhyllan oftast)
3 tsk bakpulver
1 msk BakePro – men det funkar även utan
1,5 tsk salt
6 medelstora ägg
3 dl creme fraiche
6 msk smält kokosfett
Linfrön både i degen och ovanpå brödet.

Blanda de torra ingredienserna och blanda sedan i det smälta kokosfettet, häll sedan i ägg och creme fraiche. Låt stå i fem minuter, häll sedan ner i bakpappersklädd brödform. Ta en blötsked och jämna till ytan. Grädda i 200 g i ca 45 minuter. Evenetuellt lägg folie på brödet den sista kvarten.

Jag skippar BakePro men har med lite hackade nötter, mandel och tranbär. Dessutom brukar jag blanda mandel- och nötmjöl men det är ju en ren smaksak. Får ut ungefär 20 skivor som jag fryser in 6 st i varje påse. Nästa loppisfynd får bli en brödform till så jag kan baka två på en gång, det kommer att räcka lääänge!

Blogguppehåll

Som ni har märkt så händer det inte så mycket här. Just nu känner jag att det är nog att försöka hålla Siranas fb-sida uppdaterad. Så för tillfället hänvisar jag till både min privata fb-sida och Siranas fb-sida: https://www.facebook.com/siranascrap. Tryck på Gilla-knappen så får du alla uppdateringar i ditt flöde. För att följa mig privat, gör en vänförfrågan.

Det har gett mig väldigt mycket att skriva i bloggen så jag kommer säkerligen återuppta den när och om orken kommer tillbaka.

Tills dess på återseende!

Lite blandat och gott

Eftersom mina energiresurser är något begränsade så har jag valt att lägga det lilla jag har på mitt lilla företag istället för på bloggen. Därför har det inte hänt så mycket här men ni som har gillat min facebooksida har kunnat få lite uppdateringar därigenom. Och ni som inte har gillat min sida går och gör det nu! Klicka HÄR. Ni får vänta med att läsa resten tills det är gjort, så det så. (det tar bara två sekunder). Ni andra kan fortsätta på en gång ;-)

Så, är alla med nu? Bra, då fortsätter jag. Jag har letat upp lite bilder och lagt in dem lite huller om buller så det blir kanske lite rörigt men men...

Jag fick en förfrågan på om jag kunde hjälpa till med att göra en present till en lärare av en mamma. Sonen slutar trean och har haft samma lärare hela tiden men kommer att byta nu till hösten. Då läraren varit väldigt engagerad ville både sonen och mamman tacka hen på något viss. Mamman har under skolåren skrivit upp olika citat som sonen har fått till och ville få med dessa. Dessutom hade de båda skrivit ett litet tackbrev var. Så för att få med allt så beslutade jag mig för att göra min första "exploding box", eller "exploderande låda" på ren svenska.

Hittade en instruktion på nätet och så var det bara att sätta igång. Inte alls svårt och roligt var det också. Jag valde vit cardstock som stomme och klädde dessa sedan med mönsterpapper från favoriten Maja Design.. Då citaten skulle vara i centrum så valde jag att inte dekorera så mycket inne i boxen. Jag vräkte på desto mer på locket. Eftersom lådan skulle skickas så limmade jag inte ihop locket utan har här bara vikt ihop det och satt på, därför står kanterna ut lite grann. 

Gardenia, pioner, blad, fjädrar, ommålade spröt och en nyckel från Tim Holtz fick pryda ovansidan. På sidan av lådan satte jag ett lås, också det från Timpan och några pioner. Spröten är egentligen julröda men en StazOn-dyna tog hand om det problemet. Färgen matchar blåbären på pappret perfekt. Älskar när man kan få till det så. Satte dit en liten banderoll med lärarens namn med brads. Jag har suddat lite av hänsyn till de inblandade. Sist tog jag fram pearlmakern och det gick nog lite överstyr på kanterna men låtsas att det förstärker blåbärstemat istället. Det är ju så svårt att sluta när man väl har börjat dutta.

När man tar av locket så faller sidorna på lådan ut. Jag har tre lager som sitter ihop i mitten. Jag fick med skolfoton på sonen och ett av dessa fick pryda mitten. Tror det blir ett bra minne. På sidan längst ner gjorde jag en fick, rullade ihop de utskrivna breven och stack in dem. Jag skrev ut dem på vanligt datapapper och mistade dem sedan lite. Blev rätt läckert. På de övriga sidorna sitter citaten. Jag bjuder på två men de övriga håller jag hemliga efter önskemål men kan avslöja att de är väldigt roliga.

Jag fick ett mail av mamman efteråt där hon skrev: "Jag har med glädje precis betalat din faktura!". Det måste väl ändå vara den finaste komplimangen man kan få??!!

En annan beställning jag har gjort är ett "vanligt" kort där mottagaren heter Berit och skulle uppvaktas på sin födelsedag. De direktiv jag fick var: nallar, blommor och gullegull. Nu blev det inga nallar men hoppas att en igelkott ska fungera lika bra. Stämpeln är från Penny Black och jag färglade den för länge, länge sedan men har blivit liggandes. Kul när man kan använda sånt som ligger och "skräpar".

På vår välgörenhetsdag 25/5 passade jag på att fynda en dies i form av tårtpapper. Den största använde jag som bakgrund. Tycker den är riktigt läcker, blev extra elegant med pearlmaker. Att alla pengarna gick till ett gott ändamål gör den bara ännu finare. Läs mer om hur det gick med välgörenheten HÄR!

Återigen har Maja Designs papper fått lysa med sin härlighet. Det går bara inte att göra fel med de papprena. Love it! Ett hopplock av blommor från butiken fick dekorera kortet. Bara bladen och de gula rosorna som inte finns i butiken. Och alla går att köpa styckvis... Bara ett oskyldigt inflik så där, inte alls menat som marknadsföring, inte alls... ;-)

På insidan använde jag den mellersta diesen, även den har fått en omgång med pearlmaker. Börjar ana en trend hos mig...

Då jag har mitt företag hemma så är det ett rum som jag känner är mer privat och som ingen egentligen behöver se. Mitt sovrum/vardagsrum. Så jag gjorde en skylt till dörren i metal art. 

Till sist bjuder jag på några bilder från butiken. Jag hade ju invigning för 1½ vecka sedan och tills dess skulle allt vara klart. Och det blev det. Det var en jättekul invigning med pysselnyfikna tjejer som alla gjorde en varsin tårtbit, i papper så klart.

På invigningen bjöd jag på små minipajer. Supergoda! Recept finns på fb-sidan. De är inte så söta så med lite anpassning fungerar de perfekt som LCHF-dessert.