Let's Zumba!

Nu har jag slagit till och beställt Zumba Fitness-paket. Jag har funderat på det ett tag, det ser ju så kul ut men man är ju alltid lite skeptisk till TV-shopprodukter. Men nu har jag läst på flera ställen folk som har provat och är jättenöjda. Det finns ju som gruppträning oxå men eftersom det är ganska nytt i Sverige finns det ju så klart inte i närheten av Östergötland så jag börjar med DVD-skivorna. Längtar faktiskt efter att få hem dem och prova, tror att det är riktigt kul!

Är det någon som provat, eller som vet någon som har provat, som kan ge en utvärdering?

I morgon är det första dagen på jobbet sen jag blev sjuk. Har varit hemma i 2 ½ vecka så det känns lite lustigt att man ska upp i morgon bitti och jobba hela dagen. Jag har fortfarande lite dåligt med ork så vi får se hur det går och hur trött jag är i morgon kväll.

Diagnos

Lite lättad måste jag säga att jag blev när läkaren ringde och sa att mina prover inte såg så bra ut. För en gångs skull visade proverna att nåt faktiskt var fel. Det händer aldrig annars, det spelar ingen roll vad jag söker för eller hur sjuk jag är, det är aldrig nåt fel på mig... Men nu så fick jag i alla fall bekräftelse på att jag faktiskt var sjuk. Vita blodkroppar låg på 15,4 och levervärdena var förhöjda.

Körtelfeber och halsfluss har jag lyckats dra på mig. Körtelfebern kan man inte behandla, det är bara att vänta ut. Tydligen blir levern och mjälten påverkad av det. Levern påverkas ju även av alkohol så den ska man hålla sig ifrån i 6 veckor och mjälten kan bli så pass förstorad att om man får en smäll i magen kan den lätt spricka så aktiviteter där det finns risk för magsmällar var inte heller att rekommendera. Körtelfeber har man tydligen bara en gång i livet så jag får se det positivt, nu är det avklarat och jag lär inte få eländet igen!

Däremot fick jag penicillin mot halsen. Det är bara det att jag inte tål Kåvepenin och det andra alternativet som fanns gav utslag just när man har körtelfeber. Typiskt! Till slut hittade läkaren ett alternativ som man ofta får när man inte tål penicillin. Det visade sig att jag inte tål det heller. Får se om jag ringer och hör om det finns ytterligare alternativ eller om jag lägger ner det helt och hållet. Halsen är inte så farlig och jag är på bättringsvägen i alla fall.

Igår åkte jag hem, efter en lite skakig start på dagen med diarré från penicillinet. Var inte säker på att jag skulle orka, jag var ju tvungen att handla innan jag åkte hem. Jag är fortfarande fruktansvärt trött och vad jag förstår så kan man vara det i flera månader efter körtelfeber, det är ju nåt att se fram emot. Men nu kände jag att jag ville hem, jag hade inte varit hemma på över en vecka. Förra onsdagen åkte jag in till älsklingen där jag var till fredagen då far tog över omvårdnaden av sjuklingen. I måndags åkte jag tillbaka till Cariño och har varit där sedan dess. Jag har inte velat vara själv när jag har varit sjuk. Jag var det i två dagar förrförra helgen och då levde jag på blåbärssoppa och vatten. Nu börjar jag i alla fall bli någorlunda pigg, jag kan vara uppe lite åtminstone. Jag kom hem men jag var precis genomsvett efter handlingen. Den värsta febern har gett sig men jag får fortfarande lite grann från och till. Men på måndag SKA jag till jobbet. Jag vägrar vara sjukskriven mer än två veckor. Nu får det vara bra!

Det positiva är att jag gått ner lite i vikt. Jag ligger nu på -21 kg. Frågan är bara hur länge det håller? Jag kommer nog snart gå upp dom kilona igen. Jag äter så långt ifrån LCHF just nu som man kan komma. Det har liksom varit prioriterat att få i mig nåt överhuvudtaget och då har det oftast varit kolhydrater som varit lättast. Problemet nu är bara hur jag ska lyckats gå över till LCHF igen, nu har jag ju fått beroendet tillbaka.

Sjuk! eller?

Hur kommer det sig att man kan få hög feber utan att vara sjuk?

Jag låg med 39 grader igår kväll, och för mig är det superhögt. Jag brukar oftast känna av febern långt innan termometern gör det och när den passerar 37 grader så är jag i princip sängliggande. Men jag är inte direkt sjuk i övrigt. Ont i lederna, trött och springer och kissar var 10:e minut men annars inget. Ingen förkylning, magsjuka eller influensa. Vad är det som händer??

Jag har känt mig lite vissen hela veckan, och både tisdag och onsdag fick jag lägga mig en stund när jag kom hem från jobbet. I onsdags slutade jag lite tidigare, då hade jag börjat känna av febern. Typiskt nog har jag tagit ledigt torsdag och fredag. Det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt tillbringa mina lediga dagar...

En ljusglimt i feberyran är i alla fall att bilen gick igenom besiktningen. Måste bara fylla på med bromsvätska, annars var det inget att åtgärda just nu. Skönt, nu är det ett år kvar tills nästa pärs!

Gamla bilder och biltrassel... igen!

Min stackars bil får utstå mycket. Först en lång och grymt kall vinter med fastfrusna dörrar och dåligt batteri. Sen kör jag fast stackarn så han får stå en halv dag i meterdjup snö. Och nu så lämnar jag honom ute i kylan i två dagar utan att så mycket ge honom en filt att värma sig med. Inte konstigt att han var lite sur när jag skulle flytta honom för att kunna sätta i kontakten till den nyinstallerade motor-& kupévärmaren. Men efter en hjälteinsats av min käre bror (som så praktiskt bor mycket närmare nu) och ett nytt batteri gick bilen med på att starta. Nu är i alla fall kontakten i och timern är inställd på att gå igång två timmar innan avgång. Förhoppningsvis har han förlåtit mig då och är på gott humör i den mysiga morgonvärmen.

Jag har äntligen tagit mig i kragen och tömt min kamera. Jag hittade bland annat bilder på den ask jag scrappade till älsklingen som han fick sin julklapp i. Det är svårt att göra nåt kul med ett par biljetter till Status Quo-konserten i Motala i juli, så jag fixade till en ask att lägga biljetterna i.

Om det har undgått någon så tog jag steget in i vuxenvärlden i januari. Japp, jag fyllde 30 år. Ingen panik dock, ni har inte missat nåt. Jag firar nämligen inte förrän i maj. Men lite uppvaktning fick jag ändå. På den stora dagen hade mina närmsta vänner samlats hos Cariño där jag bodde för tillfället. Jag blev uppvaktad med blommor, ostbricka och cider, och en present av min älskade. Det var en perfekt överraskning efter en mindre bra dag på jobbet, där jag faktiskt oxå blev uppvaktad med blomma, ett underbart scrappat kort av min vän Sara (bild kommer) och lite shoppingpengar till den stora scrappträffen i mars, suveränt!

Dessa blommor är två likadana buketter jag fick av älsklingen och Lilltösen. Visst är de fina?!

Jag fick blommor med bud för andra gången i mitt liv (första gången var på min 25-årsdag i Spanien) till jobbet. De var från Mamma och hennes man.

Jag fick även en bukett tulpaner av mina underbara, bästaste väninnor Angelica och Carol.

Några dagar innan min födelsedag var jag på Motala & Vadstena Tidning och blev intervjuad. De gjorde ett reportage om min "stora" dag. Stackare, snacka om nyhetstorka... Jag fick i alla fall en fin bukett för besväret.

Första natten...

... i huset alldeles själv!

Det gick bra men visst kändes det konstigt att sova utan älsklingen för första gången på flera veckor. Jag sov dock i soffan... Och än har jag inte märkt av några konstigheter, det sägs ju att det spökar i huset men i natt var jag nog alldeles allena. Vi får väl se om de/han/hon vågar göra nåt väsen av sig.

Vem hinner först?

Vem ska hinna först och hälsa på mig i mitt nya hem? Bortsett från Cariño då förstås. Det är flera som har varit i huset men det var innan jag faktiskt bodde där. Nu så är jag äntligen på plats, även om jag inte är i ordning än. Men det tar sig, sakta men säkert. Så om du känner för det så är det bara att komma förbi. Se bara till att du ringer först så att jag inte får en hjärtattack när du knackar på, det rör sig ju inte så värst mycket folk runt knutarna...

Igår fick jag en ledig dag hemma med älsklingen. Det var inte riktigt planerat men riktigt skönt och välbehövligt. Jag lyckades naturligtvis, första morgonen i huset, köra fast med bilen. I början var problemet att jag inte kom upp för den lilla backen upp till rv 50. Ju mer jag försökte desto mer åt kanten hamnade jag, till slut så gick jag ur bilen och skottade hela vägen upp men vid det laget satt jag fast så det var fullständigt bortkastat. Älsklingen kom ut och hjälpte till med men ju mer vi försökte ta oss loss desto mer fast satt vi. Till slut stod bilen med rejält lut och med ena sidan i en meter snö. Det var bara att ringa in till jobbet och meddela att jag tar semester och sen vänta på att ägaren skulle komma och ploga, och kanske kunna vara så snäll att dra upp mig. Det var riktigt skönt att vara hemma och det passade så bra då Cariño skulle vara hos mig hela dagen, nu slapp han ju vara ensam. Vi fixade och donade så det stod härliga till, det kändes faktiskt som vi fick en hel del gjort. Nu börjar det äntligen kännas som ett hem, helt underbart! Itne förrän klockan elva behagade ägaren komma med plogen men han var faktiskt så snäll så han kom in och frågade om han skulle hjälpa mig loss. Jag fuinderade på om jag skulle åka in och jobba halvdag men då jag har det riktigt lugnt och tråkigt på jobbet just nu så bestämde jag mig för att stanna hemma och njuta av ledigheten.