Operation operation är inledd

Igår var jag och min far på Vrinnevisjukhuset i Norrköping för det första obligatoriska informationsmötet inför magoperationen. Vi var väl ett tjugotal personer där. Kirurgen och dietisten i teamet var där och pratade. Det som gjorde mest intryck på mig var faktiskt hur de nästan försökte sälja in operationen och tog för givet att alla som var där skulle genomgå den. De tog upp en del komplikationer och hur operationen förändrar livet efteråt men det kändes som om det var mest för att de var tvungna. De ville absolut inte avskräcka någon, och enligt mig så kanske det är precis vad de ska göra. De pratade om hur operationerna ska öka i stor grad så jag blev lite skrämd av deras inställning.

De pratade bara om gastric bypass dessutom. Jag vill mycket hellre göra gastric sleeve men det var bara i undantagsfall de gjorde den när jag frågade. Konstigt tycker jag då det är mycket mindre komplikationer och ingrepp i kroppen med den. Dessutom går man ner långsammare vilket jag skulle föredra. Förstår inte varför de vill att man ska tappa vikt så fruktansvärt fort men det är verkligen det de eftersträvar. Är det inte bättre för både kropp och hjärna om det går i maklig takt? Huvudsaken är väl ATT man går ner.

Jag fick känslan av att dietisten inte har uppdaterat sig med de nya vetenskapliga bevisen om tex fett men jag avhöll mig från att ta upp diskussionen. Kändes inte riktigt som rätt tillfälle. Tre veckor innan operationen får man bara äta de kalorisnåla sopporna och dryckerna som finns, (Modifast, Nutrilett mfl.) men när jag ifrågasatte kolhydratmängden i dessa så såg hon mest ut som hon inte förstod vad jag pratade om. Likaså när jag tog upp frågan om matberoende. Min far ställde frågan om det är lättare att hamna i ett alkoholberoende efter operationen. De kunde ju inte direkt förneka det men de ville bra gärna. De var inte så förtjusta i att vi tog upp negativa följder och tvingade dem att prata om detta inför gruppen. Konstigt när det handlar om ett livsförändrande ingrepp.

Som sagt det är saker som jag inte riktigt håller med dem om men jag är fortfarande väldigt kluven till om JAG ska göra operationen eller inte. Självklart väger allt negativt väldigt tungt men samtidigt måste jag ju göra något åt min vikt, det håller liksom inte längre. Och när ME´n hindrar mig från att gå ner på egen hand vet jag inte vilka alternativ som finns kvar mer än det här.

Vid en gastric bypass kopplas en del av tarmen om och magsäcken minskas kraftigt. Vid en gastric sleeve kopplas ingenting om utan det är bara magsäcken som minskas. Det tilltalar mig mycket mer.

Det är ett par steg till innan själva operationen så jag ska nog fortsätta processen i alla fall och se vad de säger på utvärderingsdagen. Jag vet ju inte heller hur de ställer sig till min sjukdomsbild även om jag tvivlar på att de lägger så stor vikt vid det. ME finns ju inte, eller hur var det nu igen?

Gör bara min plikt

För en gångs skull tänkte jag faktiskt göra rätt för mig som testperson hos Smartson. Jag ska dela mina erfarenheter om en produkt. 

Jag fick den stora äran att prova Arlas Smör- & Rapsolja. Jag brukar aldrig använda flytande "smör" eftersom jag vill använda så rent smör som möjligt. Men är det gratis så är ju inte jag den som tackar nej...

Jag måste ju hålla med om att det är väldigt smidigt att bara ta fram flaskan och klämma lite. Mer lättfördelad är den ju också. För att inte tala om hur smidigt det är att smörja en form. Och så vidare...

Men...

...så tittar jag på baksidan och undrar, vad har shea- och kokosolja med det hela att göra? Om man söker på dessa oljor så verkar de ju faktiskt bra, det verkar suspekt. Jag är grymt skeptiskt till allt som inte är rena produkter men kan Arla faktiskt ha lyckats den här gången?  

Jag fortsätter... Hm, varför måste man ha färgämne i smör? Betakaroten var det visst, hm, ja det ska ju vara nyttigt. Okej då. 

Men vad består den "naturliga" aromen av? Varför inte skriva ut det istället? Ha, där fick jag er allt! Eller...?

Två små kort och nyheter i butiken

Jag har gjort två små enkla kort i bästa alla hjärtans dags-anda. Nu saknas det bara någon att ge dem till... 

Det första är med en stämpel från Inkido (finns i butiken för 55 kr), dymoremsa, halvpärlor och papper från spillbitslådan.  

Det andra kortet är med ett målat stämpelmotiv från gömmorna, några småblommor, utstansad fjäril och tre halvpärlor.

Det tog sin lilla tid men äntligen har jag fått hem Tant Ninnis choklad. Det är inte alla sorter men det är en start i alla fall. Däremot har jag smakprov på alla sorterna som finns, så kom förbi om du är sugen på att prova. De är VÄLDIGT goda, och kommer i söta förpackningar. Kul att kunna sälja varor från lokala producenter. Tant Ninnis finns i Borensberg.

Drömfångare

Idag fyndade jag en drömfångare. Håll tummarna att mina drömmar försvinner nu, eller åtminstone blir lite trevligare.

Marknadsföring... Aaaaahhhh!!!!

Nu har det mest akuta problemen med företaget fått en lösning. Inte den bästa lösningen men den bästa som fanns att tillgå och jag är djupt tacksam för det.

Så nu är det nya tag som gäller och framförallt att försöka ta ett tag på marknadsföringsbiten. Men huh, vad jag tycker att det är svårt. Det är definitivt min svagaste sida när det kommer till företagande. Och inte får det kosta något heller så det blir till att klura lite. Alla förslag är välkomna!

Det rör på sig

Idag fick jag en kallelse till ett första informationsmöte på Vrinnevisjukhuset inför magoperation. Skönt att det gick ganska snabbt, även om jag är långt ifrån säker på om jag kommer att göra själva operationen. Jag vill ju inte egentligen men situationen börjar bli ohållbar. Jag väger nu mer än nånsin och jag har absolut ingen kontroll överhuvudtaget. Mina största kläder börjar sitta trångt och inte har jag råd att köpa nya, om jag nu skulle hitta några. Jag känner mer och mer att jag blir hindrad av själva storleken på kroppen, och det är ingen rolig känsla. Och ju sämre jag mår desto sämre äter jag. Denna ondskefulla spiral, vad jag är trött på den. 

Naturligtvis är jag medveten om att en operation inte löser mitt grundproblem, sockerberoendet, men jag har någon förhoppning nånstans om att den ska kunna vara en hjälp och en motivation till att kunna orka med en förändring. Eller så är jag bara desperat, jag vet inte. Jag tänker i alla fall påbörja processen så får jag se vad som händer längs vägen.

Resultat av diskmaskinstvätt

Desperata tider kräver desperata åtgärder. Igår la jag in tre par trosor i diskmaskinen, eftersom jag inte orkade handtvätta/gå ner till tvättstugan, och satte den på ekonomiprogrammet (50 grader). Då det var lite av ett experiment valde jag inte direkt favorittrosorna, däremot tog jag två par vita med mönster och ett par väldigt rosa, typ neonrosa. Jag trodde dock inte att det skulle vara någon fara då alla mina kläder är tvättade många gånger. Jag hade fel! 

Jag lärde mig två saker av detta:

1. Maskindiskmedel löser upp överskottsfärg betydligt mer än tvättmedel. 

2. Diskmaskinen sköljer inte lika noga som en tvättmaskin. 

Jag kunde vrida ur väldigt rosa vatten från trosorna efteråt. Jag tyckte dock inte att de tappade i färg så det verkade vara ren överskottsfärg som inte tvättmaskinen har lyckats tvätta bort. Ett par av de vita paren var mer rosa än det andra som bilden visar.

Däremot blev det rent, det kan jag inte klaga på. Så med lite mer eftertanke nästa gång så blir det nog fler akuttvättningar i diskmaskinen.

Det här med datummärkning

Nu tänker jag slå ett slag för miljön, och ekonomin! 

Alltför många stirrar sig blinda på bäst-före-datum. Totalt onödigt tycker jag. Enligt mig så är det tveksamt om det ens borde finnas ett bäst-före-datum på förpackningarna. Ta den här mjölken till exempel. Bäst-före-datumet säger 21/1 och det är först i dag som den började lukta lite, lite surt. 

21/1 - 6/2 = 16 dagar!!! Den höll alltså mer än två veckor längre än vad som står på förpackningen. 

Så sluta larva och stick ner näsan i maten istället!

Experiment

För att inte dra ner humöret fullständigt idag så kan jag roa er med att berätta att jag just nu provar att tvätta trosor i diskmaskinen. Meningen var att jag skulle åka bort till far för att tvätta (av någon anledning tycker jag inte om att tvätta i vår tvättstuga, dessutom är den ofta upptagen) men när jag kom ner till bilen kom jag på att jag hade glömt kassen med tvätt. På allt för dåligt humör för att orka gå upp efter den igen så intalade jag mig själv att jag skulle handtvätta några trosor när jag kom hem.

Det är riktig panik nu och tvättservicen (nära stående och älskad familjemedlem) kommer inte förrän på måndag. Så vad gör man när man är för trött för att handtvätta? Slänger in några par i diskmaskinen som man inte är så rädd om och kör på ekonomiprogrammet!

Noppe, och så lite desperat gnäll

Nu har jag haft några riktiga pissdagar. Tror att jag har någon infektion som härjar i kroppen. Mår illa från och till och är ohyggligt trött. Det kan i och för sig bero på allt socker jag matar den stackars kroppen med, men det kan ju vara en infektion också.... Skitdagar är det i vilket fall. Panikångestattacken var inte långt borta idag och det är ju aldrig en rolig känsla.

Bara för att göra livet ännu surare är det en riktigt, riktigt usel månad ekonomiskt. Just nu vet jag inte om jag kommer att kunna ha kvar butiken och scrapbookingdelen. Allt och lite till går ju till att täcka de fasta kostnaderna. Jag har inte haft råd att köpa in något nytt på jättelänge och det börjar verkligen synas i butiken. Vet inte riktigt hur jag ska klara det. Och om jag måste lägga ner, var ska jag göra av allt?

Inte är det bättre privat heller. Det är den 5:e idag och plånboken ekar tom. Tur att jag har en del i frysen i alla fall. Jag handlar nästan allt på kampanj och försöker att köpa på mig när det är riktigt bra priser men det hjälper inte. Det är ju pengar som går ut det med. Jag försöker tänka positivt och se det som en utmaning. Men ibland känns det väldigt tungt. Ska jag ha det så här resten av livet?

Jag har ju en granne som lämnar sin hund ensam på förmiddagarna fyra dagar i veckan. Det tycker inte hunden är särskilt roligt och står då och tränar skalor för full hals. Non-stop! Igår var han igång igen och jag var väl inte på det bättre humöret så jag skickade ett nytt sms till hyresvärden. Den här gången skrev jag att situationen är ohållbar, jag blir väckt och att jag funderar på att anmäla djurplågeri. Den här gången fick jag en reaktion. När grannen kom hem vid 12-tiden kom hon upp och vi pratade lite. Jag föreslog att han kan vara hos mig de timmarna hon är iväg. Det tyckte hon lät som en jättebra idé och blev väldigt glad för mitt erbjudande. 

Idag var det då dags för första dagen. Vid halv nio ringde det på dörren och jag snubblade upp från sängen för att släppa in vilddjuret. Han var lite osäker och vilsen men det är ju inte så konstigt när han blev kallad för fel namn hela tiden. Jag har alltid trott att han heter Joppe men icke, Noppe är det korrekta namnet. Efter rättning blev han lite lugnare. Noppe är en engelsk cocker spaniel på sex år och himla söt. Lite korkad också vad det verkar, men jag ska inte vara för snabb att döma. Jag får utföra lite mer tester innan hundens intelligens fastställs.

Allt har ett pris

Priset för en timme förmiddag?
Tre timmar eftermiddag! *suck*

Förhoppningsvis kan jag få lite mer utav kvällen istället men det är nog mer sannolikt en sömnlös natt utan ork.

Tidig frukost

Allt innan lunchtid är tidigt för mig när det kommer till frukost. Eller att komma ur sängen, för den delen. Jag har så fruktansvärt svårt att vakna på morgnarna. Ofta så vaknar jag till vid 7-8 men somnar om och sover små, små stunder i taget. Det som är jobbigast är att få upp ögonen, och så länge jag inte kan hålla ögonen öppna så vaknar jag inte helt utan befinner mig i något mellanläge som är så obehagligt. Drömmarna känns väldigt verkliga och de är ofta ganska otäcka. Eftersom jag är någon grad vid medvetande så upplever jag drömmarna på ett helt annat sätt men kan samtidigt inte riktigt komma ur dem eftersom det är så svårt att vakna. Svårt att förklara, ändå svårare att leva med. Har funderat på att skaffa en drömfångare, kanske kan det hjälpa.

I vilket fall som helst så är det inte ofta som jag får uppleva förmiddagar längre och jag saknar det. Dagarna blir så korta utan förmiddagar. När min dag börjar har de flesta andra redan hunnit med halva sin.

Idag fick jag i alla fall äta frukost innan det var dags för lunch. Det blev en riktigt LCHF-frukost. De goda ostbröden som jag bakade igår var ännu godare idag när de hade fått satt sig lite. I går kväll förberedde jag en chiapudding på mixade blåbär, vatten, kokosflingor, grädde, hälften linfrön och hälften chiafrön. Tyvärr tyckte jag inte att det smakade så mycket. Det verkar nästan som om smakerna försvinner när puddingen stelnar. Har någon annan upplevt det? Granatäpplekärnorna som jag toppade med var i alla fall goda. 

Jag är ingen stor tedrickare, jag är vanligtvis inte så förtjust i te men dricker det när det bjuds (allt för att slippa dricka kaffe). När jag jobbade drack jag det ofta till förmiddagsfikat för att få i mig kokosfett. Däremot drack jag te väldigt sällan hemma. Under min tid på Vidarkliniken för ca ett år sedan fick jag dock smaka ett te som jag tyckte var otroligt gott. Det är smaksatt med lakrits och kanel, märket heter Pukka, och smakar sötlakrits. Till min stora glädje sålde den lilla gårdsbutiken i närheten av kliniken det, inte billigt men lätt värt pengarna, och det blev många koppar min resterande tid där. 

När jag kom hem fortsatte jag att dricka teet men med tiden rann det ut i sanden även om jag hade påsar kvar. Som sagt, jag dricker nästan aldrig te hemma. Men idag kom jag mig för att ta fram det, och vilken lycka, det är fortfarande precis så gott som jag kom ihåg. Dessutom vet jag att hälsokostbutiken nere på stan har just det teet. Så det blir nästa punkt på min "att-bättra-mig-på-lista". Jag ska dricka mer lakritste!

Ostbröd

Det tog ett tag, receptet har legat på bänken ganska länge men idag fick jag äntligen ändan ur och gjorde Åse Falkmans ostbröd. Receptet kommer från hennes blogg 56kilo.se och hittas HÄR. Bröden är LCHF med bara 1,4 kolhydrat per bröd. De är dessutom gluten- och nötfria.

Jag klantar nästan alltid till saker och ting på något sätt och idag var inget undantag. Jag glömde att smeten skulle stå och svälla innan den åkte in i ugnen. Kan tänka mig att de blir lite mindre "äggiga" om de får svälla ordentligt men tyckte det var rätt så bra konsistens ändå. De här blir det fler av, men då färdigsvällda!

PS. Visst är det snyggt när det ligger en kanyl mitt i fotot...!!! (Dubbelklant) DS.