Nu har jag haft några riktiga pissdagar. Tror att jag har någon infektion som härjar i kroppen. Mår illa från och till och är ohyggligt trött. Det kan i och för sig bero på allt socker jag matar den stackars kroppen med, men det kan ju vara en infektion också.... Skitdagar är det i vilket fall. Panikångestattacken var inte långt borta idag och det är ju aldrig en rolig känsla.
Bara för att göra livet ännu surare är det en riktigt, riktigt usel månad ekonomiskt. Just nu vet jag inte om jag kommer att kunna ha kvar butiken och scrapbookingdelen. Allt och lite till går ju till att täcka de fasta kostnaderna. Jag har inte haft råd att köpa in något nytt på jättelänge och det börjar verkligen synas i butiken. Vet inte riktigt hur jag ska klara det. Och om jag måste lägga ner, var ska jag göra av allt?
Inte är det bättre privat heller. Det är den 5:e idag och plånboken ekar tom. Tur att jag har en del i frysen i alla fall. Jag handlar nästan allt på kampanj och försöker att köpa på mig när det är riktigt bra priser men det hjälper inte. Det är ju pengar som går ut det med. Jag försöker tänka positivt och se det som en utmaning. Men ibland känns det väldigt tungt. Ska jag ha det så här resten av livet?
Jag har ju en granne som lämnar sin hund ensam på förmiddagarna fyra dagar i veckan. Det tycker inte hunden är särskilt roligt och står då och tränar skalor för full hals. Non-stop! Igår var han igång igen och jag var väl inte på det bättre humöret så jag skickade ett nytt sms till hyresvärden. Den här gången skrev jag att situationen är ohållbar, jag blir väckt och att jag funderar på att anmäla djurplågeri. Den här gången fick jag en reaktion. När grannen kom hem vid 12-tiden kom hon upp och vi pratade lite. Jag föreslog att han kan vara hos mig de timmarna hon är iväg. Det tyckte hon lät som en jättebra idé och blev väldigt glad för mitt erbjudande.
Idag var det då dags för första dagen. Vid halv nio ringde det på dörren och jag snubblade upp från sängen för att släppa in vilddjuret. Han var lite osäker och vilsen men det är ju inte så konstigt när han blev kallad för fel namn hela tiden. Jag har alltid trott att han heter Joppe men icke, Noppe är det korrekta namnet. Efter rättning blev han lite lugnare. Noppe är en engelsk cocker spaniel på sex år och himla söt. Lite korkad också vad det verkar, men jag ska inte vara för snabb att döma. Jag får utföra lite mer tester innan hundens intelligens fastställs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar