Allt innan lunchtid är tidigt för mig när det kommer till frukost. Eller att komma ur sängen, för den delen. Jag har så fruktansvärt svårt att vakna på morgnarna. Ofta så vaknar jag till vid 7-8 men somnar om och sover små, små stunder i taget. Det som är jobbigast är att få upp ögonen, och så länge jag inte kan hålla ögonen öppna så vaknar jag inte helt utan befinner mig i något mellanläge som är så obehagligt. Drömmarna känns väldigt verkliga och de är ofta ganska otäcka. Eftersom jag är någon grad vid medvetande så upplever jag drömmarna på ett helt annat sätt men kan samtidigt inte riktigt komma ur dem eftersom det är så svårt att vakna. Svårt att förklara, ändå svårare att leva med. Har funderat på att skaffa en drömfångare, kanske kan det hjälpa.
I vilket fall som helst så är det inte ofta som jag får uppleva förmiddagar längre och jag saknar det. Dagarna blir så korta utan förmiddagar. När min dag börjar har de flesta andra redan hunnit med halva sin.
Idag fick jag i alla fall äta frukost innan det var dags för lunch. Det blev en riktigt LCHF-frukost. De goda ostbröden som jag bakade igår var ännu godare idag när de hade fått satt sig lite. I går kväll förberedde jag en chiapudding på mixade blåbär, vatten, kokosflingor, grädde, hälften linfrön och hälften chiafrön. Tyvärr tyckte jag inte att det smakade så mycket. Det verkar nästan som om smakerna försvinner när puddingen stelnar. Har någon annan upplevt det? Granatäpplekärnorna som jag toppade med var i alla fall goda.
Jag är ingen stor tedrickare, jag är vanligtvis inte så förtjust i te men dricker det när det bjuds (allt för att slippa dricka kaffe). När jag jobbade drack jag det ofta till förmiddagsfikat för att få i mig kokosfett. Däremot drack jag te väldigt sällan hemma. Under min tid på Vidarkliniken för ca ett år sedan fick jag dock smaka ett te som jag tyckte var otroligt gott. Det är smaksatt med lakrits och kanel, märket heter Pukka, och smakar sötlakrits. Till min stora glädje sålde den lilla gårdsbutiken i närheten av kliniken det, inte billigt men lätt värt pengarna, och det blev många koppar min resterande tid där.
När jag kom hem fortsatte jag att dricka teet men med tiden rann det ut i sanden även om jag hade påsar kvar. Som sagt, jag dricker nästan aldrig te hemma. Men idag kom jag mig för att ta fram det, och vilken lycka, det är fortfarande precis så gott som jag kom ihåg. Dessutom vet jag att hälsokostbutiken nere på stan har just det teet. Så det blir nästa punkt på min "att-bättra-mig-på-lista". Jag ska dricka mer lakritste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar