Kort och LO till BoM

I lördags fyllde min faster år och vi var där på lite fika. På morgonen försökte jag slänga ihop ett kort, så där lite snabbt som en del kan. Jag kan inte! Jag fick ihop ett kort men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, och längre tid än vad jag hade tänkt tog det också trots att jag hade ett färdigmålat stämpel motiv. Jag gjorde ett snett staffli-kort, eller twisted easel card som det även heter.

Om jag inte säger något så märker ni inte att ena fingret är lite kapad på stackars trollet, va? Jag lyckades visst klippa lite för mycket på stämpeln när jag monterade det. Oops! Men han ser ju glad ut ändå... 

Etiketten med texten satte jag lite "ihoptryckt" så att det inte ligger platt, och stämpeln är satt med 3d-kuddar för att få lite djup i kortet. De gula emaljfjärilarna satt på en vas som jag fick en gång i tiden. De små mini-påskliljorna syns lite dåligt på bilden men matchade trollets kläder perfekt. 

Efter 2 månader och 20 dagar så lyckades jag till sist bli klar med min LO till min BoM (Boken om Mig). Det handlar om när jag klippte av mig mitt långa hår när jag var knappt 5 år. Jag hade tjatat och tjatat om att få klippa mig och till slut så fick jag min vilja igenom. Tänk om man kunde få sånt hår igen...!! Frisörskan gjorde en fläta innan hon klippte av mig håret, den har jag fortfarande kvar. Får se om jag lyckas göra en kompletterande LO med bilder på resultatet också.

Jag har satt på lite glitter på ett par av blommorna och lagt dit 3d-lack på vissa av stjärnorna för att blinga till det lite. Jag brukar inte tycka om när rubriken är skriven med olika alfabet men här tycker jag faktiskt att det fungerar. Den lilla bandsnutten är faktiskt klippt från ett par trosor. Ett bevis på att man aldrig kan veta var man kan hitta användbara scrapsaker. Kanterna på papperna har jag embossat med svart embossingpulver istället för att chalka. Alla stjärnorna är urklippta från ett papper.

Snart två veckor

Nu har jag snart hållit på i två veckor med min lilla våg och antecknat allt jag stoppar i mig. Och då menar jag ALLT!!  Jag har fortfarande inte lyckats komma ner under 20 gram kolhydrater någon dag men, som reklamen säger, plötsligt så händer det. Hoppas jag, jag kämpar på i alla fall. Det mesta som har ökat på kolhydraterna har varit medvetna "snedtramp" som jag inte riktigt varit redo att vara utan än. Den värsta hittills var pizzan som vi firade alla hjärtans dag med. Jag åt en halv på tisdagen och tog den andra halvan till lunch dagen därpå. Men, som sagt, det var väldigt medvetna val och jag njöt av varenda tugga.

Hittills är rekordet 31 g på en dag medan mitt sämsta är 107 g (pizzadag!!) men för det mesta har jag legat på mellan 35 g och 70 g kolhydrater på en dag. Vikten har minskat ca 1 kg så det är väl inget som jag hoppar högt över men min historia med ständiga viktförändringar gör ju vågen väldigt trög på nedvägen. Hoppas att det lossnar lite snart. Magen är i alla fall glad över att slippa så mycket kolhydrater, jag märkte direkt när jag åt pizzan att magen inte tyckte det var lika njutbart som smaklökarna gjorde. Bara jag ser till att få i mig linfrön så fungerar min IBS-mage hyfsat bra.

Följa kroppens rytm

Jag har haft en långhelg med ledigt fredag och måndag. Sååå himla skönt. Tror inte att jag har gått utanför dörren sedan i fredags, bara gått runt hemma i myskläder med håret på ända. Upptäckte lite grann hur kroppens dygnsrytm fungerar när man inte tvingar den att anpassa sig efter vissa tider. Sov till 8.00-8.30 varje dag, låg kvar i sängen till runt nio. Har sedan växlat mina aktiviteter hela tiden, inget jag gjorde varade några längre stunder åt gången. Jag har inte sovit någonting på dagarna sedan i fredags då jag somnade i badkaret men då hade jag sovit riktigt, riktigt dåligt på natten. Däremot har jag vilat utan att somna, och det har räckt. Gott! Har sedan varit vaken till elva, tolv på kvällen.

Men så idag, dum som man är så försöker man vara duktig. Aja baja!!
Sambon och jag hjälptes åt med tvätten, la in i tumlarna det som skulle tumlas och hängde resten i tork rummet. När han åkte och handlade så var jag nere och hämtade upp tvätten. Kände redan innan att jag började bli trött och ville vila en stund men vi hade bara tvättstugan en halvtimme till så jag tänkte "bara" hämta upp den först. Och så ville jag ju inte att sambon skulle få börja med att hänga tvätten som fortfarande var fuktig och sortera in resten det första han gjorde när han kom hem så det gjorde jag oxå. Sedan gick jag och la mig. Tvingade mig upp två och en halv timme senare men hade förmodligen kunnat sova i ett par timmar till. Jag vet ju att jag inte kan pressa mig att orka "bara det här" utan att det blir krasch sen men det är ju så svårt att lämna det man håller på med.

Nu har jag piggnat till lite men är fortfarande tung i huvudet. Ska försöka få lite gjort innan det blir sängen, för natten den här gången. Imorgon är det tillbaka till verkligheten igen. Åh hå ja ja!!

LCHF Chokladmousse

Mitt helgmoffa just nu, chokladmousse á la LCHF. Såååå gott!!

Det här behövs till 3-4 portioner:

50 g mörk choklad (gärna 81-90%)
50 g philadelphia
½ dl creme fraiche
20 g smör (frivilligt)
1½ dl vispgrädde

Så här gör du:

Smält chokladen med smöret i ett vattenbad.
Blanda ihop osten och creme fraiche med den smälta chokladen.
Vispa grädden, den behöver inte vara hårt vispad.
Vänd ner grädden i chokladsmeten.

Tips! Gröp ur en passionsfrukt och blanda ner i smeten eller häll ovanpå. Smakerna är klockrena tillsammans! Granatäpple är oxå gott till.

Bakvänt resultat

Nu har jag skrivit upp allt jag äter i Kostverktyget på LCHF.se i tre dagar. Det här var betydligt svårare än jag trodde. Antalet kolhydrater har ökat ju mer jag har försökt undvika dem. Hmmm....

Så här har det sett ut hittills:
Mån: Kolhydrater 50 g, Skaldemans ratio 1,08
Tis: Kolhydrater 65 g, Skaldemans raio 1,05
Ons: Kolhydrater 67 g, Skaldemans ratio 1,15

Tror att boven ligger i alldeles för stora portioner och för lite fett. Rädslan för att bli hungrig gör att det är svårt att minska portionerna. Och så är det ju så svårt att lämna mat man har på tallriken. Vet inte om det är någon kvarleva från barndomen, man skulle äta upp det man hade på tallriken oavsett hur mätt man var. Jag har försökt att minska på mejeriprodukterna i alla fall, nu ligger inte största delen kolhydrater på frukosten längre.

Imorgon ska jag försöka känna efter mer och lära mig att lyssna på kroppen istället för hjärnan.

Första dagens intag

Så nu är första dagens föda intagen.

Kolhydratmässigt hamnade jag inte så värst bra, 50 g, men enligt Skaldemans ratio (andelen fett i förhållande till protein och kolhydrater där över 1,2 är bra om man har mycket övervikt. För normalviktiga räcker 0,75) hamnade jag hyfsat: 1,08.

Imorgon blir det ännu bättre!

Sol på burk

Vill rekommendera alla att ta extra tillskott av D-vitamin. Speciellt under vinterhalvåret. Vi nordbor får alldeles för lite sol på oss för att producera tillräckligt med D-vitamin. Det är egentligen bara några timmar om dagen under högsommaren som solen är tillräckligt stark häruppe.

Jag började ta tillskott för ungefär en månad sedan och tycker att jag mår betydligt bättre. Jag är lite piggare (eller lite mindre trött kanske är en bättre beskrivning) och har allmänt ett bättre välmående.

Jag vet ju att vi Emmisar (ME-patienter) kan ha svårare att tillgodogöra oss näringsämnen så det kan ju spela in men jag tror ändå att de flesta skulle må bra av lite extra soltillskott.

Jag har även märkt stor skillnad sedan jag började med B12-injektioner. Jag har inte lika mycket "hjärndimma" längre och feberkänningarna har nästan upphört helt. Hoppas bara att jag får fortsätta med dem, landstinget är ju inte så himla glada i allt som inte är kemiska mediciner.

Baconlindade köttfärsrullader

I går gjorde jag fyllda köttfärsrullader för första gången. Jag gjorde mest på improvisation med lite hjälp av nätet. Resultatet blev riktigt bra men jag kan nog tänka mig att skippa baconet i förmån till tydligare smak av fyllningen.

Jag körde vitlök och blandfärs i matberedaren så det blev en slät smet. Sedan blandade jag ner ägg, grädde och kryddor. Jag plattade ut en knapp handfull smet på skärbrädan och formade till en fyrkant. Sedan lade jag på fyllning och rullade ihop. Sist lindade jag bacon om rullen. Jag stekte på alla sidor så rullarna fick färg och la sedan i en ugnsform. De fick stå i ugnen en stund för att hålla värmen och för att vara säker på att de hade gått klara.

Jag hade följande fyllningar i olika kombinationer (jag markerade de olika fyllnignarna med olika antal tandpetare):

• Soltorkade tomater
• Fetaost
• Mozzarellaost
• Creme Bonjour-ost med örtsmak

Till det serverades stekt vitkål, broccoli, sallad och grönpepparsås.

Nya LCHF-tag...

... igen! 

Eftersom vågen hela tiden går åt fel håll så misstänker jag att jag äter lite för många kolhydrater, även om jag försöker hålla dem nere så gott jag kan. Det blir ju en del "det är ju så lite att jag kan unna mig lite grann" ganska ofta. Så igår blev jag medlem på LCHF.se där de har ett program där man fyller i allt man äter. Då får man fram hur mycket fett, proteiner och kolhydrater som man får i sig på en dag. Det är lite bökigt i början när man ska väga och fylla i sådant som inte redan finns i databasen men jag tror att det kan vara en bra hjälp för att få en bättre översikt över allt onödigt man får i sig. 

Jag började fylla i idag och redan vid frukosten överskred jag vad jag tror är min maxgräns av kolhydrater, och då åt jag ändå en bättre frukost än jag brukar. Jag ska försöka hålla mig till 20 g kollisar per dag och det borde inte vara en omöjlighet. Jag ligger på 28 g nu innan middagen. Vad som överraskade mig var att den supergoda chokladmoussen nästan låg bäst till vad gäller näringsinnehållet av allt jag har ätit idag. Fantastiskt goda nyheter om det stämmer!

Jag har märkt att jag har blivit mer och mer känslig mot kolhydrater. Minsta lilla brödbit ger uppblåst och "pratig" mage. Tyvärr så är det ju så väldigt lätt att bre sig en knäckemacka när man kommer hem från jobbet och är lite sugen. Men nu ska återigen nya tag tas!!

Scrapkurs

Idag känns det bättre =) Faktiskt så kändes det mycket bättre redan efter att jag hade skrivit inlägget igår. Kanske ligger det något i det där med skrivandets helande kraft. Så då vågar jag ju inte annat än att fortsätta... ;-)

För att försöka väga upp gårdagens tunga och dystra inlägg så tänker jag skriva om något positivt idag istället.

För en vecka sedan fick jag ett samtal av en kvinna som jobbar med kommunens personalklubb här i stan. Hon letade efter aktiviteter att erbjuda sina medlemmar och hört ryktet att jag håller i scrapkurser. Nu stämde ju inte ryktet riktigt eftersom det aldrig blev någon nybörjarkurs. Däremot står jag som ledare för MotalaScrap men det handlar ju knappast om så mycket ledning från min sida, mer än att boka datum och låsa upp dörren (puh, svettigt värre...). För att komma till saken så undrade hon om jag kunde tänka mig att hålla i en prova-på-kväll med klubbens medlemmar.

Hur häftigt vore inte det??!! Genast började tankarna gå igång och idéerna spruta. Jag fick ge ett kostnadsförslag som hon tog med sig till styrelsen. Inte lätt att räkna på det, men jag gjorde ett försök i alla fall. Och det blev godkänt, så nu är det bara att hålla tummarna för att anmälningarna strömmar in så att det verkligen blir av. Upp till 20 nya fräscha personer att dra ner i scrapträsket! *gnuggar händerna*

Innan jag ens har haft den här kursen, om det blir någon, så har tankarna redan börjat forma idéer om att kunna fortsätta och utveckla det här till en liten verksamhet. Jag har ingen aning om det ens är realistiskt, ens i liten skala men det vore ju så kul. Att få jobba mer på mina villkor, att kunna anpassa mina dagar på ett helt annat sätt. Och dessutom få göra något som jag tycker är så himla kul. Kanske kunna kombinera det med annat... Vad vet jag?!! Som sagt tankarna snurrar, och även om det inte är något som kommer att bli verklighet så är det spännande att tänka på det.

Skriver av mig lite...

Det är mycket tankar och känslor som snurrar runt just nu men jag verkar inte riktigt kunna greppa något av det. Jag känner mig mest förvirrad och förtvivlad. Det känns som det ligger en rad beslut framför mig, och oss som familj, men jag kan inte få en klar bild över alternativen och det verkar inte finnas någon bra lösning. Så jag fortsätter att leva lite i väntan, "så länge". I väntan på att allt ska bli bra, att allt ska ordna sig. Jag kämpar på "så länge", tills det vänder, tills jag blir bättre och orkar. För vad annat kan jag göra?

Jag kämpar varje dag med mitt beroende, med min vikt och med min ork. Försöker fördela energin så att den ska räcka, åtminstone till det nödvändigaste, jobbet, familjen och hemmet men den verkar aldrig riktigt vilja infinna sig från början. Vågen rör sig bara åt ett håll hur jag än kämpar, avstår och är "duktig", det spelar ingen roll så varför fortsätta stå emot? Men så fort jag ger efter för minsta lilla frestelse så går inte vågen upp, den flyger, obeveklig och fördömande. Och jag faller... Och för varje gång blir det svårare att ta sig upp.

Vissa stunder är lite lättare, då får jag hopp, tänker att jag orkar nog trots allt, om jag bara försöker...
Men så kommer kraschen. Serotonin slår i botten, kroppen fylls med bly och jag undrar hur jag ska orka fungera.

Samtidigt kommer skulden över mina negativa tankar. Jag har det ju ganska bra, trots allt. En sambo som jag älskar över allt annat, familj och vänner omkring mig. Och så sjuk är jag ju inte, jag klarar ju så mycket mer än många andra med ME. Så varför ska jag klaga och tycka synd om mig själv?

Det verkar som om jag inte vet hur man gör något annat. Jag är, och har alltid varit, en negativ person (vilket till viss del förklaras av min låga serotoninnivå). Åh, vad skulle jag inte ge för att få vara så där glad och positiv, även när livet är som mörkast, som vissa kan vara. Så där inspirerande, stark och rolig som personerna man har sett upp till har varit. Men alla kan ju inte vara så, eller? Visst måste det finnas en plats även för de som inte lyckas vinna över de negativa tankarna? De som inte är de glada och spralliga utan de som står bredvid och avundas?

Nä, nog med skitsnack och hopp i säng! Imorgon är en MYCKET bättre dag!!

Tack för ordet, och godnatt!