fredag 26 februari 2010

Diagnos

Lite lättad måste jag säga att jag blev när läkaren ringde och sa att mina prover inte såg så bra ut. För en gångs skull visade proverna att nåt faktiskt var fel. Det händer aldrig annars, det spelar ingen roll vad jag söker för eller hur sjuk jag är, det är aldrig nåt fel på mig... Men nu så fick jag i alla fall bekräftelse på att jag faktiskt var sjuk. Vita blodkroppar låg på 15,4 och levervärdena var förhöjda.

Körtelfeber och halsfluss har jag lyckats dra på mig. Körtelfebern kan man inte behandla, det är bara att vänta ut. Tydligen blir levern och mjälten påverkad av det. Levern påverkas ju även av alkohol så den ska man hålla sig ifrån i 6 veckor och mjälten kan bli så pass förstorad att om man får en smäll i magen kan den lätt spricka så aktiviteter där det finns risk för magsmällar var inte heller att rekommendera. Körtelfeber har man tydligen bara en gång i livet så jag får se det positivt, nu är det avklarat och jag lär inte få eländet igen!

Däremot fick jag penicillin mot halsen. Det är bara det att jag inte tål Kåvepenin och det andra alternativet som fanns gav utslag just när man har körtelfeber. Typiskt! Till slut hittade läkaren ett alternativ som man ofta får när man inte tål penicillin. Det visade sig att jag inte tål det heller. Får se om jag ringer och hör om det finns ytterligare alternativ eller om jag lägger ner det helt och hållet. Halsen är inte så farlig och jag är på bättringsvägen i alla fall.

Igår åkte jag hem, efter en lite skakig start på dagen med diarré från penicillinet. Var inte säker på att jag skulle orka, jag var ju tvungen att handla innan jag åkte hem. Jag är fortfarande fruktansvärt trött och vad jag förstår så kan man vara det i flera månader efter körtelfeber, det är ju nåt att se fram emot. Men nu kände jag att jag ville hem, jag hade inte varit hemma på över en vecka. Förra onsdagen åkte jag in till älsklingen där jag var till fredagen då far tog över omvårdnaden av sjuklingen. I måndags åkte jag tillbaka till Cariño och har varit där sedan dess. Jag har inte velat vara själv när jag har varit sjuk. Jag var det i två dagar förrförra helgen och då levde jag på blåbärssoppa och vatten. Nu börjar jag i alla fall bli någorlunda pigg, jag kan vara uppe lite åtminstone. Jag kom hem men jag var precis genomsvett efter handlingen. Den värsta febern har gett sig men jag får fortfarande lite grann från och till. Men på måndag SKA jag till jobbet. Jag vägrar vara sjukskriven mer än två veckor. Nu får det vara bra!

Det positiva är att jag gått ner lite i vikt. Jag ligger nu på -21 kg. Frågan är bara hur länge det håller? Jag kommer nog snart gå upp dom kilona igen. Jag äter så långt ifrån LCHF just nu som man kan komma. Det har liksom varit prioriterat att få i mig nåt överhuvudtaget och då har det oftast varit kolhydrater som varit lättast. Problemet nu är bara hur jag ska lyckats gå över till LCHF igen, nu har jag ju fått beroendet tillbaka.

2 kommentarer:

Pia sa...

Skönt att du är bättre, gumman! Börja inte jobba för tidigt bara. Det är en sak att vara hemma och kunna vila när man känner sig trött och matt, men på jobbet finns ju inte den möjligheten. Men du kan ju alltid testa och i värsta fall får du väl pallra dig hem igen. Var rädd och dig och jag tror inte du behöver oroa dig för LCHF. Du har ju klarat det galant tidigare och gör säkert så igen. Var nu riktigt rädd om dig så du blir frisk och stark igen och så hoppas jag verkligen att vi kan komma och hälsa på dig i din lilla stuga väldigt snart! Kramisar från lilla mamma

Angelica sa...

Gumman! Lyssna på din mamma och gå inte till jobbet för tidigt. Men det är skönt att du är på bättringsväg! =)
Efertsom du vet hur bra du mår med mage och allt när du äter LCHF så kommer du att klara dig galant att komma tillbaka Oroa dig inte för det nu utan lägg energin på att bli frisk istället
Stora varma kramar till dig