lördag 10 januari 2009

Motala Tidning

Oj, vilken nervös vecka det har varit!

I måndags kväll ringde en journalist från Motala Tidning och frågade om jag ville ställa upp på ett reportage. De skulle skriva om kreativitet och tyckte att scrapbooking var ett bra ämne. Och det har de ju alldeles rätt i. De hade fått höra att jag var med i scrapförening, som inte riktigt stämmer, men det är ju i alla fall hyfsat nära sanningen. Chefredaktören på tidningen är min syssling, eller egentligen pyssling om man ska vara noga, som jag aldrig ens har träffat. Men hon hade koll på att jag pysslade med scrapping. Så det bestämdes att journalisten och en fotograf skulle komma redan på tisdagkväll.

Så på tisdagen städade jag (visste att det fanns en anledning till att jag tvättade golven i söndags) och gjorde mig i ordning (hur mycket det nu gick). Punktligt klockan 18.00 ringde det på dörren. Tog ett djupt andetag och öppnade. Jag hade ingen aning om vad som förväntades av mig men både journalisten och fotografen visade stort intresse och ställde massor med frågor, så det flöt på bra. Jag visade mina album och försökte förklara så bra som möjligt. Gjorde naturligtvis lite reklam för våra träffar i Linköping. Fotografen knäppte bilder som en galning, både på mig och i albumen. Kändes mycket underligt. Efter ca 45 minuter hade de gått och jag kunde pusta ut!

Dagen därpå kom jag på att det skulle ju komma med i tidningen också! Jag hade varit så upptagen med att oroa mig för själva intervjun så det hade liksom fallit i glömska. Så sedan i onsdags har jag haft konstant ont i magen och massor med farhågor har flugit genom huvudet. Tänk om de visar de Lo's som jag inte riktigt är så stolt över, eller slår upp en stor bild på mig, eller missuppfattar någonting (väldigt lätt hänt när man inte lever i scrapvärlden).

Så idag har den stora dagen kommit. Vaknade tidigt för en gångs skull (hm, undrar varför?). Slog upp tidningen och en av mina största farhågor besannades, det var en gigantisk bild på mig. Den ser lite kontsig ut, lite utdragen liksom men, men... De Lo's som syns är jag faktiskt nöjd med, utom en men den hade fotografen bara tagit med detaljer på, så ingen fara på taket där. Läste artikeln och konstaterade att journalisten faktiskt gjorde ett bra jobb. Så idag finns jag att beskåda i Motala & Vadstena Tidning, inte på webben dock.

Jisses, vilket långt inlägg det blev, men det är så stort för mig att bli uppringd av tidningen så där. Sån't händer liksom inte mig...

Jag vågar inte lägga upp bilden på artikeln, jag antar att sån't är upphovsrättsskyddat. Men hör av er om ni inte har möjlighet att läsa tidningen så mailar jag fotot jag har tagit på artikeln. För det måste väl ändå vara ok?

3 kommentarer:

Annika K sa...

Gud så himla roligt!! Snälla, skicka fotot till mig, jag vill jättegärna se och läsa!!

Sara sa...

Jag hoppas att du har med dig tidningen till jobbet idag :) måste ju både få se och läsa vad de skrev (eller vad du sa, eller hur:))

Bea sa...

Åh vad kul! Vore kul att få läsa artikeln på Linköpingsträffen i mars. Kram
/Bea