måndag 22 november 2010

Änglavakt (lååångt inlägg)

Vi har verkligen haft änglavakt! 

Älsklingen och jag bodde på ett litet B&B som ligger mellan Ödeshög och Tranås fredag till söndag. Vi tänkte bara åka på en julmarknad i Adelöv innan vi åkte hem efter en mycket trevlig helg (det blir ett annat inlägg). Det snöade och var moddigt på vägen så det gick inte särskilt fort men när vi kom ut ur en skarp kurva släppte bakhjulen fästet och vi började slira fram och tillbaka på vägbanan. Även om vi försökte räta upp bilen så fick den inget fäste och vi for ner i diket och krockade med en stor sten, bakdelen ställde sig rakt upp, vände sig och bilen la sig ner på förarsidan och sedan över på taket på en annan sten som pressade in vindrutan. 

Vi blev hängande i bältena upp och ner men kunde konstatera att vi båda mådde bra. Älsklingen tog sig snabbt ner och kröp till baksätet för att ta sig ut genom dörren bak på passagerarsidan, vilket var den enda dörren som gick att öppna. Sedan lutade han min stol så långt bakåt det gick så att jag kunde få ner mina ben i taket så jag kunde knäppa loss mig utan att rasa rakt ner. 

Innan jag hade hunnit ta mig ut hade en mötande bil stannat med en kvinna och hennes dotter. Kvinnan hjälpte till att ringa 112 och såg till att en bärgare skickades, någon ambulans tyckte vi inte att vi behövde. Så här i efter hand känns det kanske som om det hade varit en bra idé, men just då kände vi inte så mycket. Hon gick även bort till granngården och hörde om vi kunde få komma in och värma oss tills bärgaren kom (det snöade ganska ordentligt). Vi plockade ut vår packning ur bilen, som nu luktade väldigt mycket av bensinen som läckte ut, och fick hjälp att bära det till huset. Jag hade ringt till min bror som lovade att komma så snart han kunde. Under tiden tog ett underbart trevligt par emot oss i sitt kök och bjöd på fika. Mannen hjälpte dessutom oss att ringa bärgaren så att han visste att vi var i huset. 

När väl bärgaren kom gick vi ut och inte långt därefter kom polisen. Det var två kvinnliga poliser från Linköping, de var väldigt trevliga och professionella. Det kändes jättebra att ha dem där och de la ingen skuld överhuvudtaget på oss. De hade märkt själva att det var riktigt halt och var lite kritiska till att det inte fanns någon varning för kurvan. Snart kom även min bror som trots att jag hade varnat honom för att bilen såg hemsk ut blev lite blek när han fick se vraket. När bärgaren väl hade vänt på bilen plockade vi ut allt som vi hade i bilen och la det i brorsans bil. Det enda som blev kvar var bilstereon som fortfarande fungerade! Notera även (på bilderna som följer) att billyktorna samt taklampan inne i bilen fortfarande lyste. Även vindrutetorkarna fungerade efter smällen.

När bilen väl var bortbogserad och poliserna hade åkt packade vi in oss i brorsans bil och kröp hemåt. Vi lastade av alla grejer hemma innan vi åkte ner till akuten. Vi fick vänta i 10 minuter innan vi fick komma in på den första undersökningen. Sköterskan satte direkt på oss stödkragar och tog blodtryck och puls. Det var bra hos oss båda och vi fick sätta oss i väntrummet så länge. Efter ca en kvart fick vi komma in och lägga oss på varsin säng i korridorren (alla rum var upptagna) eftersom de inte ville riskera att vi rörde på nackarna och förvärrade eventuell skada . Älsklingen hade börjat få ont i nacke och huvud, och även över magen. Jag hade mest ont i bröstet men även i rygg och nacke. Det kändes ungefär som om jag hade fått ett par ordentliga karatesparkar rakt i bröstet. Så där låg vi på rad utan att kunna se varandra och tittade upp i taket. Bästaste Mathias kom som en räddande ängel med cheeseburgare och dricka. Jag fick inte i mig nåt just då men det var gott att få nåt att dricka. Efter en och en halv timme kom läkaren och gjorde en snabbundersökning för att ta reda på vad som skulle röntgas. Efter ytterligare en halvtimme kändes det som att jag skulle kunna få i mig nåt, så jag tog fram en kall cheeseburgare. Tre tuggor hann jag med innan de kom och skulle ta oss upp till röntgen (fick lite skäll för att jag satt upp och dessutom åt innan röntgen). Efter en liten väntan på röntgen fick vi äntligen komma in och göra en skiktröntgen. Jag antar att vi fick göra en så avancerad röntgen för att de ville att vi skulle ligga ner utan att röra på oss (jag fick inte ens ta av mig blusen och BH:n själv), det var inte riktigt vad läkaren hade beställt men det var ju bra att de gjorde den. Efter röntgen fick vi komma ner till akuten och korridoren igen. Efter ytterligare en timmes stirrandes på takplattorna fick vi äntligen besked. Röntgenbilderna visade ingenting så vi fick ta av oss kragarna och gå hem. Läkaren varnade dock för att vi skulle ha ont några dagar och vara lite stela.

Här kommer lite bilder på bilen både på taket i diket och efter bärgaren hade vänt på bilen. Det ser otäckt ut men det gick ju bra så bli inte alldeles förskräckta.




















Däckavtryck efter navkapseln!

1 kommentar:

Sara sa...

Fy så otäckt Åsa, vilken tur att det gick så bra!! Änglavakt var ordet... Ta nu hand om varandra! kram