Mot bättre vetande har jag en värkande längtan ut på landet, till det enkla och primitiva. Jag vet att jag inte har orken att klara ett sånt liv till fullo men det är något så otroligt avslappnande och underbart med åka ut till skogen, lugnet, tystnaden och gå tillbaka till det enkla livet. När man måste elda för att få värme, pumpa vattnet från brunnen och fundera på hur man bäst ska kunna tvätta sig utan dusch får man ett annat fokus i vardagen för en stund. När jag dessutom inte ens har en balkong att odla lite grönsaker på i stan så blir längtan ibland nästan outhärdlig.
Min släkt har en sommarstuga utanför stan där jag har tillbringat varje sommar under hela min uppväxt och vi har förmånen att kunna vara där nästan så mycket vi vill. Och stugan är verkligen paradiset på jorden, med strandtomt vid en liten sjö. Så jag är van vid den typen av tillvaro även om vi nu har moderniteter som el, kylskåp, spis, mulltoa och rinnande sjövatten inne.
Anledningen till att jag inte utnyttjar denna skatt är att jag alltid får dåligt samvete när jag är där. Alla pysslar, donar och fixar när de är där. Det finns alltid något som behöver göras. Och jag klarar inte av det. Oftast finns inte orken, och om den gör det så måste jag hushålla så mycket som möjligt med den. Dessutom är jag inte särskilt händig, jag har till exempel ingen aning om hur man kopplar in pumpen, snickrar en trappa eller vad det nu kan vara. Inte kan jag hjälpa till ekonomiskt heller. Att bara utnyttja det alla andra ordnar med utan att kunna bidra med något själv känns fruktansvärt jobbigt, och därför har det blivit att jag har undvikit stugan lite. Tråkigt men så är det.
Längtan till något eget har under tiden växt, men naturligtvis är jag medveten om att behovet av underhåll är då så mycket större. Men med rätt ställe så kan man minimera i alla fall de flesta "måsten" som jag inte orkar med. Med en naturtomt kan jag välja själv hur mycket jag vill hålla den i ordning. Ingen gräsmatta, eller i alla fall inte så mycket är därför idealet. Jag har varken råd eller lust att äga så ett torp att hyra är att föredra. Då faller dessutom det största ansvaret för underhåll på ägarna. Men med en inkomst under fattiggränsen så finns det inte mycket pengar kvar till hyra, och andra kostnader som ändå tillkommer. Återigen verkar mina drömmar ouppnåeliga.
Eftersom jag är dum i huvudet kan jag ju inte låta bli att titta på vad som erbjuds i alla fall, och i veckan dök det upp ett torp som hyrdes ut väldigt billigt. Jag fick kontakt med ägaren och fick lov att åka och titta på stället, även om hon inte kunde vara på plats. Så i fredags begav jag mig ut på en roadtrip till södra Östergötland. En del av länet jag inte känner särskilt bra men som är vidunderligt vackert. Torpet saknar vatten och el men har järnspis, kamin och egen brunn.
Med karta och vägbeskrivning så lyckades jag faktiskt inte köra fel en enda gång, och efter 9,4 mil och 1 tim 20 minuter möttes jag av detta (ett par av bilderna är lånade från annonsen):
Utedasset låg i en liten skev charmig bod bakom huset.
Dasset bjuder in till social samvaro!
Man tömmer tunnorna till dasset i ett litet rum på baksidan. Där fanns också plats för förvaring om man nu skulle känna för det.
I en av bodarna finns det två förråd där i alla fall ett av dem lätt skulle kunna utnyttjas som garage. Eller festlokal...
I det andra finns en trappa upp till loftet.
Precis utanför bostadshuset fanns ytterligare en bod med två förråd. Det ena var låst när jag var där men det andra kunde jag kika in i, även där fanns det ett loft.
I taket på loftet hängde det här redskapet. Någon som vet vad det är?
I själva huset finns det två stora rum och ett stort kök på nedervåningen. På övervåningen finns ett rum som inte är i ordningsställt men det går att utnyttja som förråd om man inte vill göra sig besväret med att ställa i ordning det. Det finns även en smal hall och en köksentré.
I ett av rummet finns en ny kamin som fungerar utmärkt och i den andra en kakelugn som fungerar inte så utmärkt.
Köket har en fungerande järnspis och jag tycker det ser helt underbart ut. Kylskåpet går på fotogen men det är osäkert om det fungerar då det inte har varit igång på flera år.
Någon typ av krananordning finns i köket men jag vet inte om den fungerar. Ägaren har inte nämnt något om det.
Vedbod och garagelängan ligger en liten bit bakom huset. Man ser taket på boningshuset sticka upp längst bort.
Ytterligare en bit bort hittade jag till slut brunnen men pump.
Den ligger en bra bit från huset, men det finns dricksvatten i alla fall.
Precis innan man kom fram till huset sitter en skylt om vandringsled, och den här informationstavlan om gården.
Jag tackade till slut nej till torpet men det känns fortfarande i hjärtat. Tyvärr var närmaste busshållplats 5 km bort i Asby så man tar sig inte dit utan bil. Inte jag i alla fall. Och 9 mil är nog lite för mycket att begära av min älskade elmoppe. Men åh, vad jag vill.... Så nu vet ni vad jag drömmer om. En vacker dag, kanske....
Jag fick i alla fall en fin tur i de vackra omgivningarna. Och snart återvänder jag ju, för att fira midsommar i Ydrefors med tält och sambo.
1 kommentar:
Det ser verkligen ut som en riktig liten idyll, även om det är en ganska primitiv idyll.
Men, lilla Åsa-gumman, jag tycker du ska utnyttja förmånen du har av att kunna få vistas i släktens stuga. Finare idyll får man leta efter! Jag har mycket svårt att tro att någon skulle missunna dig att vara där, trots att du inte kan bidra med vare sig fysisk eller ekonomisk hjälp. Du kan inte hjälpa att du drabbats av din sjukdom och jag skulle tro att dina släktingar bara är glada om du kan vistas vid stugan och förhoppningsvis må lite bättre. Dessutom är det ju då någon som är där och "vaktar" stugan. Kram! /Mamma
Skicka en kommentar