lördag 29 oktober 2011

Dystra tankar

Min lättnad över att äntligen fått en diagnos börjar så sakteliga övergå till avsky inför min sjukdom. Ju mer jag lär mig om den, ju mer inser jag hur sjuk jag faktiskt är. Och bara tanken på att det här kommer inte gå över, jag blir inte frisk gör mig alldeles förlamad inombords. Jag vill skrika ut min sorg men kan inte hitta varken rösten eller tårarna till det. Det är så mycket som pågår i huvudet men jag vet inte hur jag ska förmedla det, eller till vem. För vem kan förstå?
Published with Blogger-droid v1.7.4

6 kommentarer:

Titti sa...

Olika stadier blir det efter en konstaterad sjukdom, inte roligt men jag förstår lite efter hjärtoperation och två stroke är fortfarande yr och minnet...
Men känn kramen från mig i det tråkiga...Stor kram Titti

Aase sa...

Näe vem ska förstå? Det är ju så konstigt hur allt kan bli!
Skickar iaf en stooooor Kram i allt elände och hoppas du hittar ljuset igen.

Kram Aase

Anonym sa...

Hej tjejen!
Håller lite koll på din blogg. :-) Förstår att det ser lite mörkt ut nu, men jag lovar (av egen erfarenhet) att det alltid kommer ljus om man tillåter det! Tänd ljus i höstmörkret. Ta din kamera och tvinga dig att var lite kreativ. Scrappa lite även om du inte känner för det. Ibland så behöver man övertala sig själv. Sköt om dig. Kram från Jenny- fotografen i jönköping!

*Cathy* sa...

Tack tjejer för era ord. Det värmer verkligen! <3

Unknown sa...

Håll ut vännen! Det finns inte ord att säga hur ledsen jag är över att läsa dina ord som du skriver men jag lovar dig och jag vet att du är stark. Du är underbar och du KAN övervinna smärtan bara du tror på dig själv.
Kramar i massor och du vet var jag finns.

Sara sa...

Hej på dig! Vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag tänker på dig och håller tummar och tår för att du snart ska må bättre! Varma kramar till dig! <3