Åh, vad jag hatar sådana här dagar. Vaknar inte förrän vid lunch men kroppen går ändå inte med på att gå upp och efter en stund somnar jag om. Då befinner jag mig i något slags medveten drömtillvaro. Och med dröm menar jag inte något som är tipptopp utan jag menar drömmar, något som min sjuka hjärna producerar. Samtidigt är man halvt medveten om vad man drömmer men kan inte vakna så man är som fängslad i något som man inte riktigt kan avgöra om det är verkligt eller inte. Det är fruktansvärt obehagligt.
Under tiden jag är fast i en absurd parallell värld utan någon som helst logik hinner hela dagen försvinna. Lagom till kvällen får jag äntligen komma tillbaka till verkligheten. Där rök mina planer för dagen...
Irriterande nog är jag fortfarande precis slut så jag orkar inte göra något men är så uttråkad att jag inte vet var jag ska göra av mig själv. Kommer till soffan men det är allt. Snacka om en totalt bortslösad meningslös dag.
1 kommentar:
Ja du vännen är inne i en sådan period nu med är uppe ca 4 till 5 gånger per natt sen i dvala under dagen, blä för detta vill ha ett bot mot detta, kramar från Titti
Skicka en kommentar