Jag låg och funderade lite igår efter att jag hade lagt upp inlägget. Att jag tog upp just denna situation betyder inte att jag känner mig speciellt sviken av en specifik/a person/personer utan det var mer att det var det som satte igång det hela den här gången. Det fick mig att börja fundera, och analysera. Det handlar egentligen om min isolering pga sjukdomen och min känsla av ensamhet. Jag hoppas att ingen tog illa vid sig, och om någon gjorde det så ber jag hemskt mycket om ursäkt. Jag klandrar egentligen ingen för att de inte håller kontakt med någon som de aldrig träffar. Jag vet hur det är, man har så fullt upp med allt annat...
Ha det gott, och njut av den fina helgen!
1 kommentar:
Känner precis som du, men det känns skönt när man träffar någon och pratar av sig en stund. Kram Titti
Skicka en kommentar