Det tog "bara" åtta månader att skriva klart hela historien om vår resa till Estland. Inte så konstigt att det inte uppdateras här så ofta. Här nu kommer äntligen den avslutande delen:
När uppdraget till slut var utfört och allt som skulle smidas var smitt så satte vi oss en än en gång i bilen. Då vi hade lite tid över innan vi var väntade vid hotellet gjorde grabbarna sitt bästa för att hitta sevärdheter att visa oss. Tydligen var just denna region den som de hade svårast att hitta spännande saker i men vi blev i alla fall visade kyrkan i Rapla som har ett silvertak, tyvärr var kyrkan stängd men den var ändå imponerande. Tyvärr var det för många träd för att få en bra bild på den men den är där, jag lovar...
När uppdraget till slut var utfört och allt som skulle smidas var smitt så satte vi oss en än en gång i bilen. Då vi hade lite tid över innan vi var väntade vid hotellet gjorde grabbarna sitt bästa för att hitta sevärdheter att visa oss. Tydligen var just denna region den som de hade svårast att hitta spännande saker i men vi blev i alla fall visade kyrkan i Rapla som har ett silvertak, tyvärr var kyrkan stängd men den var ändå imponerande. Tyvärr var det för många träd för att få en bra bild på den men den är där, jag lovar...
En av våra värdar hade blivit tipsad om ett fält med en samling av alla grödor i Estland, tydligen anlagd i undervisnings- och forskningssyfte. Efter lite irrvägar tack vare gps-tekniken hittade han till slut dit. Det var fält efter fält av grödor men även bärbuskar och annat. Meningen var nog att man skulle parkera bilen och sedan gå runt lite vackert och titta. Inte våra killar! Bilen körde mellan fälten hit och dit, det skumpade och skakade. Till slut var vi så vilse i labyrinten av fält att vi blev lite oroliga att vi aldrig skulle få uppleva asfalt igen. Men jodå, efter många turer mellan både kända och okända grödor så kom vi ut på vanlig väg igen. Om det kan rekommenderas som sevärdhet vet jag inte men en upplevelse var det.
Nu började det dra ihop sig till kväll och killarna styrde bilen mot hotellet där vi skulle bo. När vi hade anlänt till destinationen, enligt gps:en fanns där inte mycket mer än en lite skraltig lada och en flotte på en liten flod. Tyvärr var det hotellet redan fullbelagt av ett par storkar (eller liknande fågel) som bokat taksviten.
Efter samtal med ägaren så fick vi köra en liten bit till. Då kom vi fram till ett litet hus halvgömt bland grönskan. Det såg rikigt mysigt ut där det låg precis vid vattnet. Vad fel vi hade!
För det första var det två stugor, och de låg PÅ vattnet, inte vid.
HUSBÅTAR!
Ägaren var där och tog emot oss, en trevlig man i övre medelåldern som själv hade byggt flottarna. Och det märktes att han brann över sina skapelser och att sina gäster skulle trivas. Han pratade inte ett ord engelska men hade med sig sin dotter som kunde översätta lite. Och de hade verkligen slagit knut på sig själva för att vi skulle känna oss välkomna.
Det visade sig att vi var de enda gästerna den här kvällen och vi blev installerade i den stora flotten, eller villan skulle jag nog vilja kalla den. Den var i två plan, sällskaprum, kök, omklädningsrum, dusch, bastu och två toaletter på nedervåningen och sovplatser på övre. Dessutom en veranda och en liten brygga. De hade satt roliga små skyltar och inredningsdetaljer överallt. Det märktes att det var både byggt och inrett med mycket kärlek.
Fastspänd vid den stora husflotten låg den mindre "grillflotten", den kunde man hyra om man ville ha lite grillfest eller liknande. De hade även en bastuflotte men den låg på ett annat ställe. Varje flotte hade motor och kunde köras längst med floden.
En av deras attraktioner som ägaren var väldigt stolt över var vattencyklar. Det är precis vad det låter som, cyklar på vattnet. Självklart skulle vi prova på det också så vår kamerakille fick lite att dokumentera. Det var kul men inte helt lätt.
Långbordet stod dukat med all sköns godsaker när vi kom, allt bara för oss två. Vi fick börja äta lite för dokumentationens skull innan alla lämnade oss till vårt öde, och den goda maten.
Maten stod på varmhållning åt oss så det var bara att hugga in.
Det bjöds på kött, kyckling, potatis och sås. Allt väldigt gott, och väldigt hemlagat! Vilken service!
Något som vi fortfarande pratar om så här åtta månader senare var efterrätten vi fick. En lokalt bakad cheesecake som var så god så tårna krullade sig. Den var magisk! Nästa gång jag är i Estland åker jag inte hem förrän jag varit i Rupla och köpt med mig all cheesecake jag kan få med mig, och jag kommer ta med stora väskor....
Efter maten tog vi oss ut på en liten tur till med vattencyklarna. Det var en fantastiskt vacker kväll på floden. Helt lugnt och stilla. Växtligheten var så frodig på båda sidor om floden så det fanns absolut ingen insyn, och det fanns inga andra boenden i närheten. Det var ljuvligt!
Att vi kommit till ett bastuälskande land märktes. Båtens bastu var ungefär lika stort som köket. Jag som har lite svårt med värme klarade bara av en liten stund, när jag satt längst ut vid dörren som jag ställde upp på glänt. Men jag doppade mig i åtminstone i floden. Ja ja, jag stod i alla fall på stegen i vattnet och böjde på knäna, och det räknas.
Självklart hade bastun en egen liten brygga, precis som en bastu ska ha.
Sauna with a view...
Ett bastuaggregat som kunde värma upp hela Estland. Veden lade man in från utsidan men man behövde inte springa ihjäl sig för att hålla varmt direkt...
Hela övervåningen bestod av ett enda rum som var indelat i bås med tygväggar. I varje bås stod 1-3 sängar, totalt 29 stycken. Tänk dig snarknivån där en fullbelagd natt.... Hua!
Eftersom de inte visste vilken relation vi hade så hade de bäddat två sängar i varsin del av rummet men vi fick så klart byta om vi ville. Det ville vi inte. Så vi låg och sov två stycken i varsin säng i varsin ända av huset med 27 tomma sängar runtom oss. Kanske inte så romantiskt men vi sov ostört i alla fall.
Över varje säng satt en skylt med ett fint budskap.
Det lilla kylskåpet var fylld med råge med frukost, som tillsammans med rester från gårdagen fick följa med in till Tallinn som lunch. Lunchen i Tallinn var den enda måltiden på hela resan som vi skulle stå för själva men det behövdes inte knappast med all mat de hade ordnat.
Som scrappare blev man riktigt glad när man hittade såna här fina gästböcker. I alla fall gissade vi att det var en gästbok... vi skrev i den...
På förmiddagen när vi hade diskat och ställt i ordning så mycket vi kunde (det kändes som det minsta vi kunde göra) i villan kom den ena killen från gårdagen och hämtade oss. Han hade avsatt hela dagen bara för att köra runt oss på och uppfylla våra önskningar. Såna killar gillar vi!
Den här dagen var det Tallinn som gällde ända tills det var dags att återvända till färjeterminalen. Vi hade ju inte en massa pengar att spendera så vi fick fundera lite på vad vi ville se. Men matmarknad och second hand stod på önskelistan, det är något vi tycker är roligt båda två. Ett par marknader skulle han nog kunna hitta åt oss. När vi hade parkerat vid den första marknaden tog han först med oss upp på en liten höjd. Det var den högsta punkten i Tallinn, vilket inte säger så mycket då Estland är ungefär lika platt som Danmark, men man fick en liten vy över huvudstaden i alla fall.
Marknaden bestod av ett torg omringat med små handelsbodar, alla var dock inte öppna, men det fanns fisk-, kött, ostbodar och allt möjligt annat. Mitt på torget fanns en liten fontän med sittplatser och på ena sidan var det flera radet av stånd. med de finaste grönsaker och frukter jag har sett. Det var sån kvalité på allt. Åh, vad jag ville ta med mig hela marknaden hem så jag kunde gå och handla där när jag vill. Tyvärr har jag ingen aning om vart vi var vid det laget så jag kan inte hitta tillbaka men det ska vara den bästa marknaden i Tallinn.
När vi åkte därifrån valde vår privatchaufför en väg som gick förbi backhoppningstornet som de verkade rätt stolta över, de är ju inte vana vid såna höjder och tycker väl det är fascinerande. Vi stannade sedan till vid ett litet gulligt slott, Glenn Castle. Det var nyrenoverat och flitigt använt vid bröllop. Jag förstår varför, det såg ut som ett litet sagoslott.
Vi åkte sedan till en av de, hur ska jag säga, inte riktigt så uppdaterade marknaderna. Där hade inget förändrats sedan Sovjet-tiden. Vår guide kunde svära på att det var exakt samma varor också. Han tyckte att det var lite kul också att åka dit då han inte hade varit där sedan han var barn. Det verkar inte som han har missat så mycket. Men det fanns en hel del att titta på och fascineras av.
Vid det här laget hade vi börjat bli lite hungriga och blev avsläppta längst upp i gamla stan vid stadsmuren. Vi satte oss och åt vår medhavda lunch innan vi blandade oss med resten av turisterna och gick runt och tittade på sånt som vanligt folk gör när de åker till Tallinn. Om jag ska vara ärligt tyckte jag inte att det fanns så mycket. Kristall och bärnsten fanns det ju i mängder men väldigt turistigt allting, och därmed priserna. Till slut satte vi oss vid ett torg och väntade på att vår chaufför skulle hämta oss för att skjutsa oss till färjan igen.
Fram tills vi gick på färjan för hemresan över Östersjön hade vår upplevelse varit något utöver det vanliga. Vi hade njutit i tre dagar och bara väntade på att någon skulle komma fram och säga "Vi skojade bara, här är räkningen". Allt hade varit perfekt. När vi kom på båten försvann den känslan lite. Vi hade samma förmåner som på ditresan. VIP-hytt och kuponger för, mat, dryck och bad. Men hytten var inte riktigt lika välutrustad, det var ingen rundtur eller välkomstdrink och buffén var riktigt, riktigt kass. Nog för att vi hade blivit mer än bortskämda men den maten var ett skämt. Trots det kunde vi inte vara mer än nöjda och vi tackar Estland för en hejdundrande upplevelse som vi sent glömmer!!
Vi var inte ensamma på soldäck! Soldyrkaren satt kvar bra länge efter vi lämnade hamnen i Tallinn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar