Sist jag pratade med min läkare, John Waller på Vadstena vårdcentral så nämnde han att han hade pratat med Försäkringskassan och hade frågat om hur de ser på ME. Han hade fått svaret att de inte godkänner ME som sjukdom, tyvärr ett inte så förvånande svar. Det jag gillade var att han faktiskt hade tagit upp det. Det gav mig känslan att någon bryr sig. Och om fler läkare börjar ifrågasätta FK's policy och ta upp ME så kanske de tar sig en funderare till slut. Hoppas kan man ju...
Jag har turen att ha en läkare som faktiskt lyssnar, även om han inte har kunskapen om min sjukdom så erkänner han den i alla fall. Och han lyssnar på mina önskemål om behandlingar och oftast går med på dem även om jag ibland får kämpa lite för att övertyga honom. Han är väldigt fast i skolmedicintänket, vilket jag misstänker att de flesta läkare är, och antidepressiva är tydligen en universalmedicin mot det mesta men han erkänner att han inte har tillräckliga kunskaper om området och det är långt mer än de flesta andra läkare jag har fått höra om som Me-sjuka får tas med. Han har dessutom börjat skumma lite i boken "trött är fel ord" som han har fått låna av mig. Så jag är så tacksam för min läkare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar