Semesterkänsla??

Mitt inre är väldigt rörigt just nu. Jag känner mig frustrerad, ledsen och arg. Jag är arg på min sjukdom som tar min härliga semester ifrån mig. Jag har avverkat halva semestern nu och det är väl alltid så att veckorna går alldeles för fort när man är ledig men min semester har försvunnit in i ett stort svart hål.

De första dagarna var jättebra men intensiva och det är nog det jag får betala för nu, men tre trevliga dagar mot sju jävliga dagar känns inte som ett rimligt pris. Och det värsta är att jag inte känner att det vänder. När ska jag bli bättre? När kan jag få njuta av semestern? När ska jag hinna med alla de där "måstena" så jag kan få tid till att göra det jag vill utan det dåliga samvetet som tynger ner. 

Jag har haft små stunder, absolut, som jag mer eller mindre har tvingat till mig. I tisdags spenderade jag tre timmar i mina rabatter och i onsdags låg jag och solade på gräsmattan i någon timme. Igår lyckades jag med bedriften att snabbredigera bilderna från vår resa. Vi var en dag i Skara Sommarland och tältade sen i Hjo innan vi åkte hem. Men resten av tiden ligger jag, sover, läser lite men sover framför allt, ibland 13-14 timmar. Kroppen känns tung och otymplig. Jag är stel och svag i armar och ben. Jag ha tillbaka de små krafter som jag hade.

Jag har en känsla av tomhet, att jag inte riktigt hör till verkligheten. Jag lever i en bubbla, den enda riktiga kontakt jag har med omvärlden just nu är min älskade särbo, och det är på telefon. Nu är det snart en vecka sedan vi träffades och så länge har vi aldrig varit ifrån varandra förut. 

Det är ett underbart väder utanför fönstret, klarblå himmel och vindstilla och det får mig nästan att börja gråta. Gräset behöver klippas och nu kan jag inte skylla på vädret. Jag älskar att påta i trädgården men jag ser bara allt som jag skulle vilja göra men inte orkar. Vissa dagar känner jag bara för att gå och lägga mig i samma stund som jag går upp. Vissa dagar kan jag få några timmar innan den förlamande tröttheten slår till. Jag har sällan samma energi efter att jag har vilat som på förmiddagen.

Jag känner en stor tung sorg i hjärtat att allt jag planerar och vill göra aldrig får bli gjorda. Jag vill aldrig riktigt tro att jag kommer må lika dåligt imorgon som jag gör idag. Imorgon kommer allt vara bättre, då kommer jag kunna göra det och det. Och så kan jag inte det och då kommer det dåliga samvetet som ett brev på posten, och dåligt samvete är en energislukare av stora mått. Det blir en ond cirkel.

Jag är livrädd att min försämring inte kommer att vända, jag vet ju att det kan bli så, men det kan ju inte gälla mig. Imorgon kommer jag säkert må bättre, då ska jag....