Jag är minst sagt förvirrad, förvirrad och rädd. Jag försöker och försöker att få mitt liv att fungera men på något sätt vill det sig inte riktigt. Efter att under ett halvår blivit sämre och sämre så är jag nu sjukskriven på heltid. Sååå skönt att slippa orka hela tiden när jag egentligen inte gör det. Men samtidigt väldigt tungt, så klart. Jag saknar mitt arbete och framför allt mina underbara arbetskamrater.
Mitt i allt elände så har jag äntligen lyckats få en fast kund till mitt företag. Jag kommer att sköta den löpande bokföringen för ett litet företag. Nu tänker nog många: "Hur går det här ihop? Du kan ju inte jobba..." Svaret på den fråga är att nej, jag kan inte jobba under de förutsättningar jag har på min arbetsplats men jo, jag kan jobba några timmar per månad under mina förutsättningar.
Vad är skillnaden? För det första handlar det om en eller ett par timmar per månad. Jag kan slå ut det på hur många tillfällen jag vill, om jag bara orkar sitta fem minuter så kan jag det och sedan gå och lägga mig resten av dagen om det är så. Jag behöver inte gå upp när alarmklockan säger åt mig och sedan vara tvungen att duscha, göra mig i ordning och göra samt äta frukost innan jag sätter mig i bilen i tjugo minuter bara för att få börja. Det tar väldigt mycket energi bara att ta mig till och från jobbet, vilket jag inte behöver med mitt företag. Jag är ju redan där, och kan vara hur slafsig som helst! Det är dessutom lugnt och tyst hemma. Ljud och intryck tar extremt mycket energi och det är ju svårt att undvika på en arbetsplats med 80 medarbetare. Jag kan dessutom tillämpa pacing vilket är omöjligt på en arbetsplats. Pacing innebär att man lyssnar på kroppen och varierar olika aktiviteter med vila allt efter vad kroppen klarar av.
Så varför är det så fel av mig att vilja försöka hitta någonting som jag kan göra istället för att bara sitta och tycka synd om mig själv (vilket jag är väldigt bra på, tro mig, jag har övat hela livet ;-))? Jag vet att jag inte kan leva på mitt företag, inte ens lite grann men är det ändå inte bättre att jag försöker bygga upp något som faktiskt kan få mig att må bättre och så småningom leda till i alla fall en deltidsinkomst än att jag inte gör något alls? Eller ännu värre, bli tvingad till försämring som jag blivit hittills?
Vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag ge upp företaget? Vad har jag kvar då att kämpa för?
1 kommentar:
♥♥♥ Kramar till dig!
Att vara egen företagare är sannerligen inte det enklaste,även om det egentligen är den bästa lösningen för dig,men du ska ju ha råd att överleva med!
Det enda rådet jag kan ge dig är att följa ditt hjärta,det vet svaret ;-) Då mår man också som bäst sen,även om vägen dit är lång och jobbig.
Håller alla tummar för dig!
KRAM ♥
Skicka en kommentar