Noppe, och så lite desperat gnäll

Nu har jag haft några riktiga pissdagar. Tror att jag har någon infektion som härjar i kroppen. Mår illa från och till och är ohyggligt trött. Det kan i och för sig bero på allt socker jag matar den stackars kroppen med, men det kan ju vara en infektion också.... Skitdagar är det i vilket fall. Panikångestattacken var inte långt borta idag och det är ju aldrig en rolig känsla.

Bara för att göra livet ännu surare är det en riktigt, riktigt usel månad ekonomiskt. Just nu vet jag inte om jag kommer att kunna ha kvar butiken och scrapbookingdelen. Allt och lite till går ju till att täcka de fasta kostnaderna. Jag har inte haft råd att köpa in något nytt på jättelänge och det börjar verkligen synas i butiken. Vet inte riktigt hur jag ska klara det. Och om jag måste lägga ner, var ska jag göra av allt?

Inte är det bättre privat heller. Det är den 5:e idag och plånboken ekar tom. Tur att jag har en del i frysen i alla fall. Jag handlar nästan allt på kampanj och försöker att köpa på mig när det är riktigt bra priser men det hjälper inte. Det är ju pengar som går ut det med. Jag försöker tänka positivt och se det som en utmaning. Men ibland känns det väldigt tungt. Ska jag ha det så här resten av livet?

Jag har ju en granne som lämnar sin hund ensam på förmiddagarna fyra dagar i veckan. Det tycker inte hunden är särskilt roligt och står då och tränar skalor för full hals. Non-stop! Igår var han igång igen och jag var väl inte på det bättre humöret så jag skickade ett nytt sms till hyresvärden. Den här gången skrev jag att situationen är ohållbar, jag blir väckt och att jag funderar på att anmäla djurplågeri. Den här gången fick jag en reaktion. När grannen kom hem vid 12-tiden kom hon upp och vi pratade lite. Jag föreslog att han kan vara hos mig de timmarna hon är iväg. Det tyckte hon lät som en jättebra idé och blev väldigt glad för mitt erbjudande. 

Idag var det då dags för första dagen. Vid halv nio ringde det på dörren och jag snubblade upp från sängen för att släppa in vilddjuret. Han var lite osäker och vilsen men det är ju inte så konstigt när han blev kallad för fel namn hela tiden. Jag har alltid trott att han heter Joppe men icke, Noppe är det korrekta namnet. Efter rättning blev han lite lugnare. Noppe är en engelsk cocker spaniel på sex år och himla söt. Lite korkad också vad det verkar, men jag ska inte vara för snabb att döma. Jag får utföra lite mer tester innan hundens intelligens fastställs.

Allt har ett pris

Priset för en timme förmiddag?
Tre timmar eftermiddag! *suck*

Förhoppningsvis kan jag få lite mer utav kvällen istället men det är nog mer sannolikt en sömnlös natt utan ork.

Tidig frukost

Allt innan lunchtid är tidigt för mig när det kommer till frukost. Eller att komma ur sängen, för den delen. Jag har så fruktansvärt svårt att vakna på morgnarna. Ofta så vaknar jag till vid 7-8 men somnar om och sover små, små stunder i taget. Det som är jobbigast är att få upp ögonen, och så länge jag inte kan hålla ögonen öppna så vaknar jag inte helt utan befinner mig i något mellanläge som är så obehagligt. Drömmarna känns väldigt verkliga och de är ofta ganska otäcka. Eftersom jag är någon grad vid medvetande så upplever jag drömmarna på ett helt annat sätt men kan samtidigt inte riktigt komma ur dem eftersom det är så svårt att vakna. Svårt att förklara, ändå svårare att leva med. Har funderat på att skaffa en drömfångare, kanske kan det hjälpa.

I vilket fall som helst så är det inte ofta som jag får uppleva förmiddagar längre och jag saknar det. Dagarna blir så korta utan förmiddagar. När min dag börjar har de flesta andra redan hunnit med halva sin.

Idag fick jag i alla fall äta frukost innan det var dags för lunch. Det blev en riktigt LCHF-frukost. De goda ostbröden som jag bakade igår var ännu godare idag när de hade fått satt sig lite. I går kväll förberedde jag en chiapudding på mixade blåbär, vatten, kokosflingor, grädde, hälften linfrön och hälften chiafrön. Tyvärr tyckte jag inte att det smakade så mycket. Det verkar nästan som om smakerna försvinner när puddingen stelnar. Har någon annan upplevt det? Granatäpplekärnorna som jag toppade med var i alla fall goda. 

Jag är ingen stor tedrickare, jag är vanligtvis inte så förtjust i te men dricker det när det bjuds (allt för att slippa dricka kaffe). När jag jobbade drack jag det ofta till förmiddagsfikat för att få i mig kokosfett. Däremot drack jag te väldigt sällan hemma. Under min tid på Vidarkliniken för ca ett år sedan fick jag dock smaka ett te som jag tyckte var otroligt gott. Det är smaksatt med lakrits och kanel, märket heter Pukka, och smakar sötlakrits. Till min stora glädje sålde den lilla gårdsbutiken i närheten av kliniken det, inte billigt men lätt värt pengarna, och det blev många koppar min resterande tid där. 

När jag kom hem fortsatte jag att dricka teet men med tiden rann det ut i sanden även om jag hade påsar kvar. Som sagt, jag dricker nästan aldrig te hemma. Men idag kom jag mig för att ta fram det, och vilken lycka, det är fortfarande precis så gott som jag kom ihåg. Dessutom vet jag att hälsokostbutiken nere på stan har just det teet. Så det blir nästa punkt på min "att-bättra-mig-på-lista". Jag ska dricka mer lakritste!

Ostbröd

Det tog ett tag, receptet har legat på bänken ganska länge men idag fick jag äntligen ändan ur och gjorde Åse Falkmans ostbröd. Receptet kommer från hennes blogg 56kilo.se och hittas HÄR. Bröden är LCHF med bara 1,4 kolhydrat per bröd. De är dessutom gluten- och nötfria.

Jag klantar nästan alltid till saker och ting på något sätt och idag var inget undantag. Jag glömde att smeten skulle stå och svälla innan den åkte in i ugnen. Kan tänka mig att de blir lite mindre "äggiga" om de får svälla ordentligt men tyckte det var rätt så bra konsistens ändå. De här blir det fler av, men då färdigsvällda!

PS. Visst är det snyggt när det ligger en kanyl mitt i fotot...!!! (Dubbelklant) DS.

Auktion

Så var bollen i rullning. Min läkare ska skicka en remiss för gastric sleeve så får vi se vad som händer. Jag ligger definitivt över bmi-gränsen för att bli godkänd däremot är jag lite nervös för hur de ställer sig till mitt sockerberoende.

Jag åkte direkt från vårdcentralen till en auktion i stan. Det var evigheter sen jag var på en auktion "irl". Har mest varit på nätet den senaste tiden. De hade en trappstege, precis likadan som jag hade innan sista flytten fast hel. Jag slängde den för att trappstegen var lite trasiga (men fullt funktionsdugliga), ångrar mig bittert idag. Buden började på 500 kr!!! Även en annan äldre variant gick för 400 kr. Jag får fortsätta klättra på stolar ett tag till.(Lånade bilder)

Blandad kompott

Nu får det vara slut på bloggvilan. På det här sättet kommer jag inte få in några nya rutiner, och så blir det ju så långa inlägg istället för många och korta. Bättring, Åsa!

Helgen har varit bra med en del pysseltid men jag har varit väldigt trött. Och oj, vad svårt det är att komma upp. Jag saknar verkligen förmiddagar, vet inte när jag kom upp av mig själv innan kl 11 senast. När jag måste upp tidigare så får jag verkligen tvinga mig, och det är ju inte så bra. Jag tror inte på att tvinga kroppen alltför mycket med ME. Men de senaste nätterna har jag i alla fall somnat innan kl 2 på natten, och det är ju en trevlig omväxling.

I lördags hade jag butiken öppet som vanligt, och fördrev tiden med att fundera på vad jag ska ta med i kursen på onsdag, om det blir någon. Den ska handla om stämpling. Jag gjorde ett enkelt litet kort med flera olika stämplar som exempel på maskning. 

Igår var det scrapträff. Det är alltid trevligt även om det bara var halvfullt. Men jag är nöjd ändå, vi fick ju gott om plats att breda ut oss på. Vi hade många intressanta samtal och jag fick faktiskt lite gjort. Jag gjorde klart min LO som jag har hållit på med ett tag men kom på när jag var klar att titeln blev fel (jäkla Google Translate) så jag måste korrigera den innan jag lägger upp den.

Idag ska jag till läkaren, det är inte särskilt ofta som jag träffar honom trots att han har en viss kontroll på en stor del av mitt liv. Tur att han är någorlunda vettig i alla fall. Jag vet många andra som har ett helsike med sina läkare. Min är väl lite väl bunden vid skolmedicinen men lyssnar ändå. 

Jag har återigen haft tankar på en magoperation, en sk gastric sleeve. Det är en snällare operation än gastric bypass. Jag är egentligen emot de här operationerna, jag tror ju på att lägga om kosten istället men jag klarar bara inte av det på egen hand den här gången. Jag kämpar och kämpar men orken finns inte och jag bara växer och växer. Är dödligt trött på detta nu. Förhoppningsvis ska en operation kunna hjälpa mig att kontrollera mitt sockerberoende. Jag tänkte i alla fall se om jag kan påbörja processen, den tar ju ett tag, och se om jag skulle få en operation beviljad till att börja med.

Experimenterar lite i köket då och då men det går sådär tycker jag. Det är inte ofta som jag får fram bra resultat men jag försöker i alla fall. I dag blev det en smoothie med kiwi, avokado, ingefära, gurka, yoghurt och kolsyrat vatten. Ingen fullträff men till skillnad från de senaste två försöken så blev den här i alla fall drickbar.

Nätverkande måltid

Idag var jag på BNI-lunch där jag blev bjuden på lunch och fick presentera mitt företag. BNI är ett nätverk med företag som stöttar varandra och hjälper till att sprida ordet om varandras företag. Endast ett företag per bransch får vara med. Jag gillar upplägget men tyvärr är det inte möjligt för mig att vara med som medlem just nu. Men det var kul att få vara med som gäst och lyssna på de andra, och en gratis lunch skadade inte det minsta.

På eftermiddagen var det dags för onsdagspasset i butiken. Det fick bli ett lugnt pass idag, ingen städning den här gången heller. Var riktigt trött efter ytterligare en vaken natt. Jag hade en av mina fina återkommande kunder inne med sitt barnbarn, och hon fick hjälp med att stansa ut över 50 fjärilar, stansen är så tung att använda så jag har ont i händerna nu men vad gör man inte för sina bästa kunder. Håller tummarna för att hennes projekt blir bra och hoppas på att få se en bild på det när det är klart. Nästan hela sista timmen sov jag i soffan under tre filtar, det var tungt att kliva upp, stänga och gå ut i snön. Tur att jag har nära hem.

Passade på att ta bilder på lite av det som jag fick i lördags men som är kvar i butiken. Två fina blommor, en från farmor och en från bror med sambo. Passade bra då mina blommor från invigningen för ett halvår sedan börjar att ge sig. Den virkade katten fick jag av min goa kreativa vän Bettan och kortet har Maria gjort. Jag är så avis på hur hon alltid får till blommorna på sina alster, och hon får alltid till fantastiskt vackra kort. Och nu har jag ett eget att beundra hur mycket jag vill.