Byle, Björka, droger, Ödeshög, salsa och scrap

Nu har jag överlevt första veckan efter semestern. Det har varit väldigt segt, mycket på grund av att vi inte har haft så värst mycket att göra. Halva nästa vecka blir bättre då det är månadsbokslut. Trodde aldrig jag skulle längta efter ett bokslut men nu är det faktiskt nästan så.

Förra måndagen hoppade Carol och jag in i bilen och styrde mot mina hemtrakter. Efter ett litet uppehåll vid länsgränsen för att beskåda Hästskosten (en stor sten med ett hästskoformat märke, enligt legenden gjord av Odens häst Sleipner) landade vi i Vingåker. Vi besökte outlet-området men blev ganska besvikna. Efter att ha konstaterat att om man inte är storlek 38 eller mindre så har man inget där att göra for vi tillbaka till Östergötland, men bara knappt. I norra Östergötland mot gränsen till Södermanland, mellan Hävla och Vingåker ligger den lilla, lilla byn Byle. I denna världsmetropol bodde jag i 11 år och där bor min kära mor fortfarande med sin man. Så några gånger om året åker jag norrut för att besöka dem. Denna gång var huvudsyftet att hämta hem lite böcker som mamma rensat ut från vinden, och tänkte passa på att se vad det blivit av Factory Outlet som jag bara har besökt en gång förut, för ca 11 år sedan. Men som sagt, tyckte inte det var mycket att ha. Visst fanns det mycket kläder men mestadels i stl XS-M och riktigt där är jag inte än. Köpte ändå 4 plagg i reatältet, i princip de enda jag kunde hitta i stl L-XL. Jag provade dem dock aldrig påplats och när jag kom hem så visade det sig att jag inte kunde ha ett enda av dessa plagg, men de var billiga!! Men 4 äggkoppar från Iittala-outleten blev det i alla fall.


I Byle tog vi en promenad för att jag skulle visa Carol var jag i alla fall delvis har växt upp. Det tog inte så värst lång tid... Men hon fick i alla fall se var Birger Schlaug bor, fotbollsplan, badstranden, "centrum" (en nerlagd lanthandel, Sveriges minsta brandstation, och en postlåda), gamla kolonin och villaområdet. Efter lite middag styrde vi till slut tillbaka mot Motala igen. Vi åkte över Högsjö, Bo, Tjällmo hem. Det är väldigt vackert på vissa ställen så jag kan varmt rekommendera den vägen. Den är väldigt smal, krokig och ibland grusväg men det är det värt. Vi åkte precis i skymningen så vi blev varnade för rådjur, och jisses, vad rådjur det var. Det var som att åka safari på Kolmården. Carol räknade till att vi såg ca 70-80 rådjur!


På tisdagen blev jag så less på hantverkarna (som dels jobbar med fasaden på huset bredvid och dels renoverar badrum i porten bredvid min) som inte bryr sig om semesterfirande sovmorgonsälskare. Så jag packade min väska, handlade lite och for upp till stugan. Vi är så lyckligt lottade att vi har vår kära stuga. Det är verkligen mitt paradis på jorden, där kan jag andas på ett sätt som jag inte kan någon annanstans. Det var lite rått och kallt när jag kom upp så jag började tända i kaminen. Jag höll till i storstugan (vi har två på tomten, lill- och storstugan) och den består bara av ett stort rum med en stor överdimensionerad kamin så när det blir varmt blir det väldigt varmt. Det räcker med en omgång ved sen har man värme så det räcker hela kvällen.


På onsdagen hade vinden lugnat sig och solen tittade till och med fram. Det var rätt så gott då att sitta i en eka med ett metspå i handen, det var semester det! Jag lyckades till och med få upp två små abborrar. På kvällen kom far, farmor och farbror upp och höll mig lite sällskap. Jag bjöd på grillat kött och grönsaker med sås och mozzarella till. Ingen verkade sakna potatis eller bröd nämnvärt. På torsdagen tog jag en riktig sovmorgon innan jag åkte in till stan och hämtade Carol som ringde och ville komma ut och hälsa på. Vi gav oss ut på en roddtur runt sjön ocj njöt av den sista sommarsolen (utan fiskespön den här gången). När vi kom tillbaka späntade jag stickor medan Carol plockade blåbär. Vi solade och slappade lite innan vi oljade in verandan till förrådet. Sen var det bara att packa ihop och åka hem för den här gången.

Underbara kära stugan...

På fredagen var jag rejält abstinenssjuk. Jag hade proppat i mig kolhydrater under semestern och nu kom det ifatt mig. Nu inser jag verkligen i hur stor grad kolhydrater faktiskt är en drog. Man får abstinens precis som med andra droger, om man fuskar lite och äter kolhydrater vill man genast ha mer, man mår sämre både fysiskt och psykiskt. Enda skillnaden är att kolhydrater är lagligt och j-igt svårt att undvika. Kan ni fatta att man mer eller mindre blir tvingad att droga sig bara för att livsmedelsföretagen ska kunna tjäna lite mer pengar??!! Helt sjukt! Man får verkligen upp ögonen på ett helt annat sätt när man börjar leta kolhydrater på innehållsförteckningarna. De är grymt medvetna om att socker är beroendeframkallande så de öser i det i allt de bara kan komma på. Och vi har hittills glatt glufsat i oss för det är ju bara 0,01 % fett, och alla vet ju att man blir fet av fett... Snacka om att vi har blivit grundlurade!

Jag mådde så illa i fredags så jag till och med slängde det godis jag hade kvar. Det har jag nog aldrig gjort förut, om det har blivit över så har jag sparat det till senare men nu kände jag så påtagligt vilket gift det är så det åkte i soporna. Men det var inte lätt ska ni veta! Jag hade även mått sämre psykiskt under semestern (när väl lyckoruset från min hejdundrandes fest lagt sig) och jag är helt övertygad om att det beror på kolhydraterna som jag stoppade i mig. Jag får visserligen mina down-perioder fortfarande men det här var mer ihållande och mer intensivt än vanligt. Och jag hade egentligen ingen anledning, mer än normalt sett i alla fall, att må så dåligt. Och nu när jag har skött mig i snart en vecka mår jag bättre igen. Även om min chef säkerligen vill tro det så tror jag faktiskt inte att gå tillbaka till jobbet gör såna underverk på humöret... ;-)


Idag ska jag dra med brorsan på husvisning. Den här gången ska jag till Ödeshög. Får jag inte bo i den ena byhålan får jag väl pröva med nästa... Det är ett litet hus på en gård som är till uthyrning. Det fanns inga bilder i annonsen så jag vet inte hur det ser ut än. Jag är så himla nyfiken och har försökt ta reda på så mycket jag kan innan... Hur går det med bussar? Måste åka till Mjölby och byta där, inte så bra, men det går ju i alla fall. Vad finns i Ödeshög? Inte mycket, fick inte ens fram om det finns en hyfsad livsmedelsbutik. Hur långt är det till jobbet? 3,4 mil över Väderstad, 4,0 mil om man tar E4:an enligt Eniro. Kan jag verkligen tänka mig bo på slätten? Hittills har jag sagt blankt nej, aldrig i livet, men det sa jag om Tjällmo oxå...


I höst ska jag göra nåt som jag har velat pröva på länge. Jag har, tillsammans med två tjejer från jobbet, anmält mig till en salsakurs! Första tillfället missar jag tyvärr, då sitter jag och snarkar på bussen hem från Åland, men sen ska jag svänga på höfterna så det står härliga till. Ser verkligen fram emot det.


Något mer som jag ser fram emot är scrapträffen nästa helg. Då är det dags för den stora träffen i Linköping som jag är med och ordnar två gånger om året. Det här är den sjätte träffen i ordningen så vi börjar få in rutinerna nu. Och det är så kul att det har blivit sån succé. Vi fick nästan fullbokat ena dagen på en vecka! Det kommer finnas tre butiker på plats och massor med scrappande gäster som kan svara på frågor och inspirera så kom dit vetja! Vi kommer att finnas på John Bauer-gymnasiet i Mjärdevi (Teknikringen 3) lördag 10-21, sön 10-18.