Klagosång igen

Jo, jag lever, typ. Tyvärr har bloggen blivit lite nerprioriterad på sistone. Främst för att jag de senaste veckorna mått sämre. Är så arg på min kropp, min sjukdom och på mitt liv. Det är liksom inget som bara kan fungera.

När jag sätter mig i bilen klockan två och åker hem från jobbet så är dagen i princip slut för mig. Hur bra jag än mår när jag slutar jobba så slår ME'n till i bilen och jag är ett vrak när jag kommer hem. Om jag sover en stund på dagen så kan jag vara vaken längre på kvällen men jag orkar ändå inte göra nåt. Det är soffläge som gäller. Jag har inte ens orkat sätta på datorn, och det säger en hel del när det gäller mig. Förutom jobbet så har all kontakt med omvärlden skett genom mobilen, tack och lov för smartphones... och Ruzzle!

På helgerna är jag så stressad för då ska jag hinna med allt det jag inte har orkat göra i veckorna, plus att vila upp mig. Skulle verkligen vilja hitta på något en helg, tex en resa med särbon, men det känns som katastrof när jag inte är hemma en dag för att hinna ikapp. Och naturligtvis dränerar den stressen mig på energi så i slutändan får jag inte mycket gjort i alla fall. Och så börjar det om... Stressnivån blir allt högre och energinivån allt lägre. Samtidigt är jag involverad i en del projekt på jobbet som jag tycker är intressant och roligt så jag vill ju inte missa det heller.

Och så har jag ju företaget däremellan som jag desperat försöker få igång. Just nu står jag bara och stampar, det är så mycket jag skulle vilja göra men jag har inte pengarna till det. För att få pengar behöver jag få in kunder först men jag behöver pengar för att hitta kunderna. Ahhh! Moment 22.... Antar att jag inte hade tillräckligt med startkapital helt enkelt, men jag vill inte ge upp heller. Det här är min dröm, och jag tror på att det kan fungera. Om bara om inte fanns...

Den här veckan har jag varit hemma. Jag hade först tänkt vara hemma måndag och tisdag då jag faktiskt hade en kurs inbokad igårkväll (det är min underbara kollegor som i ledning av bästa Sara ska komma). Hade massor hade fixa här hemma för att det skulle se någorlunda representativt ut. Dessutom hade jag ju själva kursen att planera, hade det mesta klart för mig men hade ändå lite kvar att få klart. Helgen hade inte räckt till ens en bråkdel så nu skulle jag få vila ut och fixa och dona i den takt som kroppen ville. Det hela slutade med att kursen blev uppskjuten en vecka pga att en av tjejerna inte fick tag på barnvakt, jag hamnade i soffan vid två och kom inte därifrån på hela kvällen. Tur att särbon kom och gjorde mig sällskap. Och jag är fortfarande inte på jobbet och har hälften kvar att göra här hemma. Känner mig inte ett dugg bättre och som det känns nu inte kommer att orka med att jobba på hela veckan.

Under de här veckorna har min mathållning varit katastrofal. Jag menar spagetti och köttfärssås på burk är inte nåt som jag brukar nedlåta mig till ens i mina värsta stunder. Men nu har jag nog avverkat fyra, fem burkar och något kilo pasta på bara några veckor. Känns inte alls bra, varken för samvetet, magen eller vikten. Och mitt beroende ska vi inte ens gå in på. ME/CFS måste verkligen vara en sockerberoendes mardröm, lägg till låg serotoninnivå så är alla odds emot en. Det är liksom som gjort för att misslyckas. Jag har verkligen kämpat i snart tre år men kilona har krypit tillbaka ett efter ett. Snart har de 22 kilo som jag gick ner på två år kommit tillbaka på tre. Vet inte vad jag ska göra, orkar liksom inte kämpa i motvind precis hela, hela tiden när det inte ger något. Känns som varje del av min kropp motarbetar sig själv, och mig. Det är så mycket jag skulle kunna räkna upp här men ska bespara er det. De stackare som har kommit så här långt är värda all beröm ändå.

Vet att det inte är världens mest uppmuntrande inlägg jag har skrivit men det är min verklighet idag. Imorgon ser den annorlunda ut, eller kanske redan i eftermiddag. Vem vet? Jag ger inte upp, jag behövde bara gnälla av mig lite. Kram på er!

Fängelsevistelse

Så har jag spenderat min första natt i fängelse. Jag befinner mig just nu så långt norrut som jag någonsin har varit, i Umeå. Jag är här i jobbet och då jag bokade resan väldigt sent så var det snudd på omöjligt att hitta ett hotellrum. Till slut lyckades jag hitta det förmodligen sista rummet i hela staden, i det gamla fängelset. Det är omgjort (tack och lov) till hotell och vandrarhem. Tyvärr så är väl standarden sisådär. Alla möblerna är byggda av mdf-skivor som man inte har brytt sig om att måla eller försköna på något sett. Dusch och toalett i korridoren, inga hygienprodukter upptäckte jag precis när jag skulle hoppa in i duschen (tur att SJ är generösare mot sina gäster och att jag hade tagit med mig från sovkupén på tåget) och bara ett eluttag. Blev lite problem när jag skulle föna håret och eluttaget satt på motsatta sidan rummet från den 15x15 cm stora spegeln. Tur att rummet/cellen inte är så stor. Eftersom det inte finns någon tv på rummet så skickar jag en tacksam tanke till IT-avdelningen som lånade mig en dator till resan och att hotellet faktiskt (kors i taket) har gratis internet. Så jag roade mig med några avsnitt av Djurakuten på Tv3 Play igårkväll. Då jag dessutom behövde ladda mobilen så fick lampan stryka på foten då det inte fanns eluttag till alla tre, så i skenet av datorn låg jag i sängen och mumsade på snacks av älgkorv innan jag somnade i den hårda MDF-sängen.

I eftermiddag flyger jag till Stockholm för ett besök på ett av våra varuhus där. Då hoppas jag på en lite högre standard på hotellet. Det är första gången för mig på ett inrikesflygplan, och bara tredje gången jag flyger överhuvudtaget så det ska bli lite spännande.

Med Tim Holtz i köket

Lifezone's Monique Forslund har i sin kokbok ett recept på LCHF-snickers. Jag har gjort det några gånger nu och ändrat lite på det efterhand efter eget tycke och smak, verkligen jättegott! (Recept kommer längre ner.)

Problemet har varit att få till bitar utan att chokladen spricker när man gör dem i en form och sedan skär bitar. Det finns säkert knep men jag har inte lyckats komma på dem. Så jag började fundera på olika sätt att lösa problemet och till slut kom scrap-gurun Tim Holtz till undsättning. Jag köpte in hans ordnycklar till butiken, och då jag säljer dem styckvis så fick jag förpackningar kvar = perfekta snickersformar! De runda "knapparna" har jag fått med hjälp av förpackningar till washers.

De lossnar lätt och jag tycker det blev rätt så läckert. Med lite träning går det nog att få dem riktigt fina... Här gjorde jag både snickers och rena chokladnycklar. Perfekt storlek för en lagom bit.

Och så receptet på mitt sätt:

Jag fick ut ca 14 snickersnycklar och 6 stycken dubbla knappar samt ca 10 chokladnycklar och 6 enkla knappar. Jag fick lite jordnötssmet över i slutändan men det går ju att göra fler snickers istället för chokladnycklar.

Smält 50 g mörk choklad, jag använde Marabous 86%-iga. Tycker den är god men tyvärr smälter den väldigt lätt när man tar i den så var försiktig när ni ska hantera bitarna sen.

Häll chokladen i formarna så att det blir ett några mm tjockt lager. Låt stå kallt och stelna.

Mixa 40 g jordnötssmör med 20 g smör och ca 20 g nötter (jag hade valnötter, hasselnötter, mandel och jordnötter). Tillsätt ev lite kokos, ca 10 g. Smeten behöver vara ganska jämn. Fördela blandningen i formarna. Jag fick ca 25 g över men som sagt, det är ju bara att fördela annorlunda.

Smält ytterligare 50 g choklad och häll ovanpå nötblandningen. Här är det lite trixigt att få det bara i formarna men övning ger färdighet. Låt stelna ordentligt innan bitarna lossas från formarna.

Waterfall-kort

Jag älskar kortvikningar och letar hela tiden efter något nytt att prova. I veckan hittade jag en bra beskrivning på ett sk waterfall-kort. Så jag passade på att prova det när jag gjorde ett födelsedagskort till Lilltösen (som inte är så liten längre). 

Jag ville ha ett lite "tufft" kort som kan passa till en tioåring som börjar bli ungdom. Så jag använde bandana-teknik till flärparna och metallrosor till dekoration. Tyvärr syns inte glitterlimmet och 3d-lacket särskilt väl men jag har lagt det på stämplarna för att få lite mer liv. Resten ville jag ha i svart och vitt men jag hittade inga passande papper så det fick bli grått och silver istället. När man drar i bandet så kommer flärparna fram en och en.

Kanske inte det snyggaste jag har gjort men det var väldans kul. Den här gången använde jag exakt de mått som stod i beskrivningen men det kan man ju variera precis som man vill så det här är definitivt en vikning som jag kommer att använda igen och som jag kan tänka mig går utmärkt att kombinera ihop med andra vikningar..

En månad med pojkarna

Nu har jag haft mina fina killar i en månad och jag är så glad att jag bestämde mig för att bli med degu igen. Det är sådana härliga djur med mycket personlighet. Tyvärr så är de inte de lättaste att fotografera då de bara sitter still när de äter, så här kommer en rad bilder på mina hungriga pojkar!

Whiskey

Whiskey

Konjak

Konjak

Whiskey

Whiskey

Whiskey

Visningskort

I går ägde första scrapträffen rum i Sirana Scraps regi. Tyvärr så lockade tillställningen inte så där överdrivet med folk. Det var bara Sara, jag och lilla Alva, 6 år. Men vi hade det trevligt ändå. 

För en gångs skull så fick jag ihop ett kort som jag faktiskt inte ska ge bort det första jag gör utan kan ha det som ett visningsex till kurserna (om det nu blir några, går lite trögt minst sagt). Jag gjorde ett trifold shutter card, en av mina favoritvikningar, som ni säkert har listat ut. En av vikningarna som jag tänkte ha med på kortvikningskursen.

Med Maja Designs papper är det svårt att misslyckas och när de är så perfekt matchade så är det bara att välja och vraka och det blir snyggt ändå. Mycket praktiskt! Jag valde att inte ha något stämpelmotiv utan bara en stämpeltext den här gången, och jag tycker att Pysseldags "Om du var en blomma..." är så charmig. Om du gillar den lika mycket som mig så har jag den i butiken ;-)

Jag lånade spellbinders, denna underbara uppfinning, av Sara för att stansa ut skylten och fäste ena halvan på vänster sida så att den hamnar i mitten när kortet är ihopfällt. En drös med blommor, crispy nätband och några utstansade fjärilar med halvpärlor fick bli dekoration. Den stora fjärilen är en stans från Martha Stewart som finns i nästan varje kvinnas scrapväska. Och det är inte svårt att förstå varför. Love it! Lånade dessutom Saras söta fjärilstans med en lite mindre och två pyttesmå fjärilar. De små är fina att fästa på blommorna. Jag virade lite Scrapper's Floss runt kortet när det var ihopfällt för att det ska hålla ihop. En dekoration i sig!

Soffmys

Jag är med i en grupp på Facebook som heter "En kväll - en utmaning". Där kan man lägga upp olika scraputmaningar som folk sedan kan hänga på. Som namnet antyder så gäller utmaningen bara en kväll sedan utses eller lottas en vinnare fram. Det är upp till utmaningsmakaren att välja om man vinner ett litet pris eller bara äran. Grejen är att man ska inspireras i sitt skapande. Så igår bestämde jag mig för att vara med för första gången. Det fanns en utmaning där man skulle ha med husdjur på något sätt. 

Då mina fotopapper var slut så fick jag nöja mig med redan utskrivna foton och hittade då det här på Lilltösen och pappas katt Snobben. Jag hittade ett papper från K-design som jag tyckte passade och så satte jag igång. Jag tar alltid långa omvägar innan jag kommer fram till hur det ska se ut, så också den här gången men till slut så fick jag ändå ihop det, 3 minuter efter deadline... 

Det blev ganska enkelt med bara ett mönstrat papper. Men jag är ändå lite stolt över mig själv som gjorde klart den på bara några timmar och som faktiskt bestämde mig för att den duger även om jag inte är supernöjd. Jag behöver nog öva en hel del på det. Och på att inte älta varje beslut i flera omgångar innan jag gör något utan att bara göra. Det är några smågrejer kvar att göra men i stort sett så är den klar.