LCHF-tårta med bär

Min återfunna kära fyllde år igår men både energibrist och pengabrist gjorde att jag inte hade varken present eller ett kort till honom. Ingenting som min kära brydde sig om, enligt egen utsago men jag kände att jag ändå ville göra något för honom. Sagt och gjort, en tårta skulle jag väl kunna få ihop medan han var på jobbet. 

Sökte på nätet efter LCHF-recept och hittade två som jag kombinerade ihop till en egen skapelse. Bottnarna hittade jag i skattgömman som är Åse Falkmans blogg, HÄR finns det. Fyllningen hittade jag i en annan skattgömma, Cecilia Folkesson står för den, HÄR är det receptet.

Jag gjorde två bottnar och två olika mousser, hallon och blåbär. Båda recepten kommer att användas igen, speciellt bottnarna. Den blev saftig och stadig. Jag lyckades klanta mig lite med den första men den andra hade jag nog kunnat delat om jag hade varit stadig på hand. Hade dock velat haft lite mer smak på den så att smaksätta den med tex apelsinskal är nog inte helt fel. Jag använde rårörsocker som sötning men minskade rejält på mängden, med smaksättning hade jag nog kunnat minskat ännu mer. 

Jag gjorde mer av hallonmoussen, helt enkelt för att jag ville ta slut på påsen. Blandade ner hela blåbär i moussen innan jag fyllde tårtan med den. Bredde på ett lite tunnare lager med hallonmoussen och la även hallomsmulor ovanpå innan jag la på den andra botten. Täckte toppen med hallonmousse och tog sedan fram spritspåsarna. Behöver definitivt öva på den konsten för det är väldigt mycket svårare än vad det ser ut. Spritsade grädda på kanten och rosor av grädde runt kanten på toppen. Mellan dessa spritsade jag rosor av hallonmousse. Öste på resten av bären som jag hade tinat. Bären behövdes för att få det riktigt saftigt och smakrikt.

Den enda detaljen som jag missade var att min käraste är känslig mot hallon... 

Som tur var trodde han att det skulle gå bra med bär som varit frysta så han höll god min och åt men slapp inte undan helt, och ingen medicin hade han med sig. Min stackare! Inget paket eller kort på födelsedagen och tårtan kunde ha kvävt honom. Vilken flickvän han har.... Han tyckte att den var god i alla fall.

Epic Estonia - Början...

Torsdagen den 30 juli skjutsade jag in min kära farmor till tåget i Linköping för vidare färd till Uppland och min kusins bröllop. Jag var oxå bjuden då jag gjorde inbjudningskorten men jag tackade nej. Det var knappt några från min släkt som skulle vara med och det kändes lite dumt att vara med bara för att jag hade gjort korten, som blev så här:

I bilen på väg till Linköping ringde min telefon men då det var ett utländskt nummer vågade jag inte svara. När vi kom fram hade jag fått ett sms på engelska: "Hi Åsa! Have you candidated to Epic Estonia tour 66 by any chance?" 

Jag snubblade på en länk till en tävling i Estland, eller 97 tävlingar snarare, som kallades Epic Estonia och riktades mot svenskar. De hade hittat på 97 olika upplevelser i Estland med båtresa med Tallink Silja och övernattning, allt ingick mot att man dokumenterade resan och delade på sociala medier. Jag skickade så klart in på så många som jag kunde. En av dessa var att man fick tillverka en hästsko i en smedja och den vann jag! JAG VANN!!! JAG! VANN! 

Länk till alla tävlingarna! (De är dock avslutade nu)

Länk till min upplevelse!

Det som ingick i korthet:

Lyxhytt på TallinkSilja

Middag i á la carte-restaurang

Bastukupong

Drinkkuponger

Specialfrukost

Reseledare i Estland

Lunch i Tallinn

Bilresa till smedjan

Tillverkning av hästsko som man fick ta med sig hem

Bilresa till hotell

Middag

Övernattning

Bilresa tillbaka till Tallinn

Egen tid i Tallinn

Lyxhytt på TallinkSilja

Buffé

Bastukupong

Drinkkuponger

Specialfrukost

Det var ungefär vad vi visste innan. Nu till problemet, eller som Kristo (kontakten från Estland) sa när han ringde upp igen: "The down side is that you are going in two days." TVÅ DAGAR!! Och de behövde ha svar så fort som möjligt, helst inom ett par timmar. Joråsåatt...

Skickade snabbt ett mail till den första som jag kom att tänka på att jag ville ha med mig, priset gällde ju för två personer. Det hade inte ens gått en vecka sedan jag och Jerry hade hittat tillbaka till varandra och bestämt oss för att ge det ett nytt försök. Vilken start vi kunde få. Bara han nu kunde ta två dagar ledigt från jobbet med mycket kort varsel... Fick ganska snabbt besked om att det skulle ordna sig på något sätt. Så jag skickade tillbaka och meddelade att vi ville åka. Då kom nästa stressmoment, mailet ville inte gå iväg. Vid det laget var jag på väg tillbaka från Linköping och hade glömt bort att mitt internet låg nere för tillfället. Det tog tre försök innan jag kom på det. När jag hade fått det första mailet var jag på Espresso House i Linköping och snyltade på deras wifi. Bara jag kom hem till min egen wifi ordnade det sig.

Väl hemma igen fick jag möjlighet att läsa igenom mailet och bokningen för båten mer noggrannt. Va fasen? Behöver man pass för att åka till Estland?? För mig var det inga problem, jag fixade det när jag åkte till Prag i höstas men för min andre hälft var det värre. Hur fixar man ett pass på två dagar? Ska allt skita sig nu bara för det?

Efter lite efterforskningar och lite olika besked fick jag till slut i alla fall reda på att man kan skaffa sig ett provisoriskt pass MEN det utfärdas bara på några få platser i Sverigen OCH det är svindyrt, 980 kr som ska betalas på plats. En av platserna är som tur är Skavsta flygplats i Nyköping och om man tänkte på vad man fick för de pengarna så tyckte Jerry ändå att det var värt det. Puh! Nu skulle vi i alla fall kunna åka. Eller...?

På fredagen kom jag på att jag behövde ju få godkänt från FK för att åka. Ringde snabbt till min handläggare som tur i oturen inte var på semester. Och jag fick positiva besked, resor inom EU är fritt fram enligt nya regler! Nu skulle väl inget mer kunna stå i vägen?! 

Nä, nu dök det inte upp nåt mer så på lördagens morgon packade vi in oss i bilen och satte av mot Stockholm och vår resa kunde börja. 

Äntligen på väg!

Första anhalt, Polisen på Skavsta.

Glad passägare!

Vi hittade en långtidsparkering en liten bit från terminalen som inte var svindyr. Nästa problem: Automaten fungerade inte! Registrerade mig på deras hemsida för att kunna registrera parkeringen därifrån. Då kunde man inte välja parkering i mer än 24 timmar. *suck* Ringde och fick stå i kö i 20 minuter. Till slut kom jag fram och hon kunde registrera parkeringen åt oss. Tur att vi kom i god tid!

Nu så, nu är vi redo för avresa!

En hel hög med kuponger och biljetter!

Kan knappt tro att vi får bo här!

Deluxehytt! 

Hej då Stockholm!

Vi njöt en stund på soldäck, vilket väder vi hade!

En trubadur underhöll i solen.

Efter en stund i solen gick vi ner till reception där vi mötte upp den svenska kryssningsvärdinnan Git. Hon visade oss runt och berättade lite om båten. Vi fick tyvärr bara se de allmänna utrymmena som vi ändå skulle se men det var ju trevligt ändå att få en personlig rundtur och lite VIP-känsla. Rundturen avslutades med att de bjöd på en välkomstdrink.

Middagen avnjöts i á la carte-restaurangen och vi hade fått kuponger till ett visst värde. Resten fick vi stå för själva. Vi valde båda två oxfilé och dessertbuffé. För detta betalade vi 74 kr. Lite lagom tycker jag! Maten var himmelsk god. Jag är inte mycket för potatis men det här var nåt i hästväg, bästa potatisen jag har ätit. 

Mätta och trötta (vi hade både drink- och bastukuponger outnyttjade kvar) avslutades kvällen med en fantastisk solnedgång och måne till havs. Vi kunde inte ha drömt om en bättre dag!

Tack #epicestonia och #tallinksilja

Chokladbollar med dadlar

Jag köpte hem dadlar för första gången igår och ville testa dessa som sötning. Helst ska jag ju undvika sött överhuvudtaget men naturlig och mindre sötning är i alla fall bättre än de mängder raffinerat socker som förbrukas annars.

Jag letade fram ett recept på chokladbollar på http://bakasockerfritt.se och utgick från det men ändrade lite här och var.

Här är originalreceptet:

Ingredienser

50 gram färska dadlar

1/4 dl fiberhavregryn

2/3 dl riven kokos

1 msk kakao

valfri mängd kaffe (alternativt vatten)

ca 5 gram kokosolja

Instruktioner

1. Lägg havregryn, kokos och kakao i en skål och mosa ner de färska dadlarna.

2. Tillsätt kaffe efter smak (alternativt vatten) och kokosolja.

3. Blanda till en deg och tillsätt eventuellt mer vätska vid behov.

4. Rulla chokladbullsdegen till bollar och rulla gärna i riven kokos.

Jag började med att dubbla satsen. Sedan bytte jag ut hälften av havregrynen mot solrosfrön. Jag ville ha kvar lite havregryn då jag älskar konsistensen de ger. Eftersom jag inte tycker om kaffe tog jag lite vatten istället. Jag mixade allting och smakade sedan av. Jag tyckte att det blev alldeles för sött och för lite chokladsmak så jag tillsatte lite mer kokos, solrosfrön och en hel del mer kakao. Jag rullade de färdiga bollarna i rå kakao. Smarrigt!

De fina rosorna köpte jag igår när jag till slut släpade mig iväg till Viblomman och utnyttjade mitt presentkort jag fick när jag fyllde (det var ju bara sex månader sedan). Det blev de här fina rosorna, lite jord och kryddplantor. Idag blir det omplantering av blommor!

Lite blandade kort

Här kommer en lite karavan av kort jag har fått ihop under våren.

Jag fick en beställning på två bröllopskort, här är det första, ett stafflikort med en tårta.

För att det skulle gå att fälla ihop kortet gjorde vek jag en bred rygg.

Den andra kortet blev lite enklare med en dubbel zigzag-vikning. Det var första gången jag provade på det och det var riktigt kul även om det var lite trixigt att få till den stansade kanten. Om man tittar noga så ser man att det blev en miss på kanten, så titta inte så noga... 

Så här blev kortet när det är uppfällt. Det fina pappret kommer från K-Designs.

Utan bandet som håller ihop kortet.

Jag gjorde en flik där man kunden kan skriva sin hälsning under.

Mitt andra försök med dubbel zigzag-vikning. Ett lite tuffare grattis-kort. 

Och uppvikt...

Ett snabbt och enkelt mors dags-kort. Stämpel från Bildmålarna.

Ett annat mors dags-kort som jag blev allt annat än nöjd med. Men ibland blir det inte som man vill hur mycket man än försöker. Övar mig på att låta det vara ok ändå.

Boktips

Jag håller nu på att läser Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Jag fick låna de första sex böckerna av mamma och har nu läst ut dem. Det är två böcker kvar varav den sista precis har kommit ut. Så nu måste jag börja med att nosa rätt på nr 7. 

De är otroligt bra, spännande och välskrivna deckare, och så klart är det kul med de kopplingar som finns till Katrineholm med omnejd. Författaren kommer också därifrån. Det är mest i första boken men Forssjö återkommer i en senare bok. 

Ni som inte har läst hennes böcker än har verkligen något att se fram emot! 

Den första boken heter Pepparkakshuset...

Det där med att knyta kontakter....

Håller just nu till en hel del på de få gratissajterna för dejting som finns, till och med när det gäller kontaktsökande får man dra ner kvaliteten till ett minimum när man är sjuk och fattig. Vet inte riktigt vad det är jag tror att jag ska hitta men det är ett tidsfördriv i alla fall.

De kontakter jag har haft där jag har fått mig att mer och mer fundera över hur pryd jag egentligen är. Jag inser att mitt intresse för sex är mindre än normalt, mycket på grund av ME'n, det är ju hormonellt betingat. Men jag tycker ändå att jag har ett ganska öppet sinne och har överseende med en hel del. Men hur jag än försöker kan jag inte bli särskilt till mig när en kille som jag har chattat med i en dag och en halv skickar en bild på sitt erigerade paket. Är det mig det är fel på? Blir kvinnor över lag tända på det? Vilken reaktion förväntar sig vederbörande?

Nähä, det gick ju inte så bra!

Det där med att blogga regelbundet blev ju inte riktigt av i vanlig ordning. Att det ska vara så svårt...

Jag fick avslag på operationen. Deras anledning: det finns inga medicinska skäl för att jag ska få göra sleeve och så är de bekymrade över att jag har ett sockerberoende!! Den egentliga anledningen: de får inga pengar för en att göra en sleeve. På ett sätt är jag glad för att det inte gick allt för lätt, då görs det inte så lättvindigt men samtidigt blir jag rejält besviken och förtvivlad över att de bara lämnar en vind för våg för att klara sig själv. Vad ska jag göra nu? Börja knarka? Eller gå upp 50 kg till?

Så länge fortsätter jag att kämpa på så gott det går utan att lägga för mycket press på mig själv. Har inte orken just nu varken för hårdsatsning eller massor med dåligt samvete.