Nya problem - nya lösningar?

I fredags fick jag ännu en bitter erfarenhet av att vara långtidssjukskriven med ME/CFS. Jag såg att lönen att kommit in på morgonen, så långt allt gott, men jag hade fått ca 3000 kr mindre än normalt. Jag hade varit sjuk en vecka i oktober så lite lägre hade jag räknat med, men 3000 kr!!

Jag får det vanligtvis inte att gå runt när jag jobbar mina vanliga 75% tack vare FK's underbara inställning till min sjukdom. Jag får nämligen ingen ersättning alls för de 25% som jag är sjukskriven.

Förra månaden var jag hemma helt i en vecka för att jag inte mådde bra, i min naivitet trodde jag att de 75% förutom de 25 som jag redan är sjukskriven för då räknas som sjukdom vid heltid. Icke! För arbetsgivaren är jag långtidssjukskriven och all sjukdom ska då ersättas av FK, även det utöver 25%. FK å sin sida tycker inte alls att jag är sjukskriven utan jobbar "heltid" och vid sjukdom ska då de första två veckorna ersättas av arbetsgivaren. I slutändan är det alltså ingen som ersätter mig och jag får klara mig bäst jag kan i denna härliga juletid!

Och nu står jag här med insikten att inte bara får jag inte bli försämrad i min sjukdom (vilket jag redan har blivit), jag får inte heller bli sjuk på något annat vis. Förkylning, magsjuka, brutna ben eller vad det nu kan vara som gör att jag måste vara hemma  är en total katastrof.

Att vända sig till det sociala vid eventuellt katastrofläge är inte heller möjligt. Jag står på kontraktet för två lägenheter, två bilar, två mobiler och två internetabonnemang och har dessutom nyligen tagit ganska stora lån. Jag står på min särbos kontrakt eftersom han inte kunnat tecknat egna kontrakt så för att lösa det på ett enkelt sätt så har vi skrivit allt på mig istället. En del av lånen var för att starta mitt företag men även för att kunna lösa en del av min särbos skulder. Det verkade som en bra lösning just då, nu verkar allt komma tillbaka och bita mig i baken. Som grädde på moset så har jag ett plusgiro-konto med en del pengar på tillhörande LinköpingScrap, att pengarna inte är mina spelar ingen roll när kontot står på mig. Vi har inte kunnat skaffa något eget konto eftersom vi inte är en registrerad förening.

Tanken att be min läkare att sjukskriva mig med en annan, mer "normal" diagnos har också slagit mig men då FK anser att min nuvarande inkomst är min "heltidslön" så hjälper inte det. De räknar då sjukpenningen på min lön som egentligen är 75% av min heltidslön. Inget jag kan leva på alltså.

Så jag känner mig lite fastlåst i nuläget. Åh, vad jag skulle vilja backa bandet och be min läkare blåljuga och sjukskriva mig för depression eller något annat som enligt dem faktiskt existerar.

Funderar just nu på att gå ner i tid i stället för att vara sjukskriven, läget blir egentligen densamma utom att jag får sjuklön om jag skulle vara hemma några dagar.

Eller så får jag helt enkelt bita ihop och jobba heltid tills FK skriver upp min sjukpenninggrundande inkomst igen. Hur farligt kan det vara? Om jag inte orkar åka hem på kvällen kan jag ju alltid sova i vilorummet. Jag kommer ändå vara för att trött för att orka titta på tv eller ta hand om pojkarna, och några aktiviteter efter jobbet (som städning, matlagning eller handling) orkar jag ju inte nu heller så det blir ju ingen förlust. Sen är det bara hoppas att  försämringen jag garanterat kommer att få inte blir permanent. Eller så bestämmer jag mig bara för att bli frisk, för allt sitter ju i huvudet ändå... eller hur landstinget??!!

Luftmadrass, för- och nackdelar

Ända sedan jag flyttade till Sandby så har jag haft min stora luftmadrass som säng. Jag har upptäckt att jag sover bättre på den då det inte blir lika mycket tryck på höfterna. Jag har blivit extremt tryckkänslig efter att jag blev sjuk (känslig överhuvudtaget men tryck på huden är väldigt besvärande) och när jag då ligger ner med all min vikt på höfterna, framför allt, så gör det ont. Jag kan till exempel inte ligga i samma ställning särskilt länge utan måste vända på mig efter ett tag. Luftmadrassen gör att jag sjunker ner precis lagom för att trycket ska lätta lite men jag får ändå stöd. Jag har varit väldigt nöjd och har inga tankar på att byta till en vanlig säng. Men...

Det finns vissa nackdelar också. Dels så är luften i madrassen kall så jag måste ha några lager filtar ovanpå som isolerar. Det är svårare att sova två eftersom madrassen rör sig mer än en vanlig gör, dessutom knarrar den ganska så rejält. Och så, har jag fått erfara, kan sömmarna släppa. Madrassen är ju vågig, med sydda "kanaler"  för att jämna ut luften på ytan. När en, eller två, av dessa sömmar släpper så åker luft upp i den större kanalen som bildas. Det blir då en stor puckel.

 Eftersom puckeln hamnade i mitten av sängen gjorde inte det så mycket, jag gillar faktiskt att ha stöd båda framför och bakom ryggen, jag ligger gärna som i en dal och har ofta en kudde framför magen.. Det stora problemet är att när luft pressas in i puckeln så försvinner den från sidorna och man får en känsla av att ramla ur sängen och får nästan klamra sig fast vid puckeln för att inte rulla ur. Och det är inte det lättaste att balansera ovanpå puckeln heller, även om det går.

Tur att jag har en stor soffa...

Hidden message card

Igår var vi hos brorsan och firade att han hade fyllt år och flyttat tillbaka till Motala. Självklart skulle ett kort göras för tillfället. Jag hittade en ny vikning (jag vet, jag är såld på nya vikningar...) ett s.k. hidden message card. Kul och enkel!

Framsidan är bara klädd med ett papper och dekorerat med thickers som jag målade bruna innan jag hade på ett ordentligt lager med crackle paint. När det hade torkat drog jag lite vit akrylfärg över som jag sedan putsade bort så det bara blev kvar i sprickorna för att få dem att synas bättre.

När man öppnar kortet ska man slå upp mitten,  då ser det ut så här.

Om man sedan drar i snörena, eller i "pärmarna" på kortet så åker mittensidan ihop, så här:

Om man fortsätter dra så visar sig det gömda meddelandet.

Baksidan fick en Handgjort av-stämpel. En öljett i fram och baksidan som jag har dragit ett band igenom håller ihop kortet.

Jag har använt:

Cardstock - okänt märke

Mönstrat papper: Gabrielle Dot & Mama-Razzi Tabloid - Bo Bunny

Stämplar: Grattis & Handgjort av - Reprint, Kramar - Bildmålarna

Stämpeldyna: Invild Bolme Dark Rust & Shabby Tote - Prima

Färg: Burnt Umber - Panduro, Distress Crackle Paint Clear Rock Candy - Ranger, Vit akrylfärg - Biltema

Siffror: Thickers Nutmeg - American Craft

Bokstäver: CS utskuret med Silhouette

Övrigt: Öljetter och band

Klagosång igen

Jo, jag lever, typ. Tyvärr har bloggen blivit lite nerprioriterad på sistone. Främst för att jag de senaste veckorna mått sämre. Är så arg på min kropp, min sjukdom och på mitt liv. Det är liksom inget som bara kan fungera.

När jag sätter mig i bilen klockan två och åker hem från jobbet så är dagen i princip slut för mig. Hur bra jag än mår när jag slutar jobba så slår ME'n till i bilen och jag är ett vrak när jag kommer hem. Om jag sover en stund på dagen så kan jag vara vaken längre på kvällen men jag orkar ändå inte göra nåt. Det är soffläge som gäller. Jag har inte ens orkat sätta på datorn, och det säger en hel del när det gäller mig. Förutom jobbet så har all kontakt med omvärlden skett genom mobilen, tack och lov för smartphones... och Ruzzle!

På helgerna är jag så stressad för då ska jag hinna med allt det jag inte har orkat göra i veckorna, plus att vila upp mig. Skulle verkligen vilja hitta på något en helg, tex en resa med särbon, men det känns som katastrof när jag inte är hemma en dag för att hinna ikapp. Och naturligtvis dränerar den stressen mig på energi så i slutändan får jag inte mycket gjort i alla fall. Och så börjar det om... Stressnivån blir allt högre och energinivån allt lägre. Samtidigt är jag involverad i en del projekt på jobbet som jag tycker är intressant och roligt så jag vill ju inte missa det heller.

Och så har jag ju företaget däremellan som jag desperat försöker få igång. Just nu står jag bara och stampar, det är så mycket jag skulle vilja göra men jag har inte pengarna till det. För att få pengar behöver jag få in kunder först men jag behöver pengar för att hitta kunderna. Ahhh! Moment 22.... Antar att jag inte hade tillräckligt med startkapital helt enkelt, men jag vill inte ge upp heller. Det här är min dröm, och jag tror på att det kan fungera. Om bara om inte fanns...

Den här veckan har jag varit hemma. Jag hade först tänkt vara hemma måndag och tisdag då jag faktiskt hade en kurs inbokad igårkväll (det är min underbara kollegor som i ledning av bästa Sara ska komma). Hade massor hade fixa här hemma för att det skulle se någorlunda representativt ut. Dessutom hade jag ju själva kursen att planera, hade det mesta klart för mig men hade ändå lite kvar att få klart. Helgen hade inte räckt till ens en bråkdel så nu skulle jag få vila ut och fixa och dona i den takt som kroppen ville. Det hela slutade med att kursen blev uppskjuten en vecka pga att en av tjejerna inte fick tag på barnvakt, jag hamnade i soffan vid två och kom inte därifrån på hela kvällen. Tur att särbon kom och gjorde mig sällskap. Och jag är fortfarande inte på jobbet och har hälften kvar att göra här hemma. Känner mig inte ett dugg bättre och som det känns nu inte kommer att orka med att jobba på hela veckan.

Under de här veckorna har min mathållning varit katastrofal. Jag menar spagetti och köttfärssås på burk är inte nåt som jag brukar nedlåta mig till ens i mina värsta stunder. Men nu har jag nog avverkat fyra, fem burkar och något kilo pasta på bara några veckor. Känns inte alls bra, varken för samvetet, magen eller vikten. Och mitt beroende ska vi inte ens gå in på. ME/CFS måste verkligen vara en sockerberoendes mardröm, lägg till låg serotoninnivå så är alla odds emot en. Det är liksom som gjort för att misslyckas. Jag har verkligen kämpat i snart tre år men kilona har krypit tillbaka ett efter ett. Snart har de 22 kilo som jag gick ner på två år kommit tillbaka på tre. Vet inte vad jag ska göra, orkar liksom inte kämpa i motvind precis hela, hela tiden när det inte ger något. Känns som varje del av min kropp motarbetar sig själv, och mig. Det är så mycket jag skulle kunna räkna upp här men ska bespara er det. De stackare som har kommit så här långt är värda all beröm ändå.

Vet att det inte är världens mest uppmuntrande inlägg jag har skrivit men det är min verklighet idag. Imorgon ser den annorlunda ut, eller kanske redan i eftermiddag. Vem vet? Jag ger inte upp, jag behövde bara gnälla av mig lite. Kram på er!

Fängelsevistelse

Så har jag spenderat min första natt i fängelse. Jag befinner mig just nu så långt norrut som jag någonsin har varit, i Umeå. Jag är här i jobbet och då jag bokade resan väldigt sent så var det snudd på omöjligt att hitta ett hotellrum. Till slut lyckades jag hitta det förmodligen sista rummet i hela staden, i det gamla fängelset. Det är omgjort (tack och lov) till hotell och vandrarhem. Tyvärr så är väl standarden sisådär. Alla möblerna är byggda av mdf-skivor som man inte har brytt sig om att måla eller försköna på något sett. Dusch och toalett i korridoren, inga hygienprodukter upptäckte jag precis när jag skulle hoppa in i duschen (tur att SJ är generösare mot sina gäster och att jag hade tagit med mig från sovkupén på tåget) och bara ett eluttag. Blev lite problem när jag skulle föna håret och eluttaget satt på motsatta sidan rummet från den 15x15 cm stora spegeln. Tur att rummet/cellen inte är så stor. Eftersom det inte finns någon tv på rummet så skickar jag en tacksam tanke till IT-avdelningen som lånade mig en dator till resan och att hotellet faktiskt (kors i taket) har gratis internet. Så jag roade mig med några avsnitt av Djurakuten på Tv3 Play igårkväll. Då jag dessutom behövde ladda mobilen så fick lampan stryka på foten då det inte fanns eluttag till alla tre, så i skenet av datorn låg jag i sängen och mumsade på snacks av älgkorv innan jag somnade i den hårda MDF-sängen.

I eftermiddag flyger jag till Stockholm för ett besök på ett av våra varuhus där. Då hoppas jag på en lite högre standard på hotellet. Det är första gången för mig på ett inrikesflygplan, och bara tredje gången jag flyger överhuvudtaget så det ska bli lite spännande.

Med Tim Holtz i köket

Lifezone's Monique Forslund har i sin kokbok ett recept på LCHF-snickers. Jag har gjort det några gånger nu och ändrat lite på det efterhand efter eget tycke och smak, verkligen jättegott! (Recept kommer längre ner.)

Problemet har varit att få till bitar utan att chokladen spricker när man gör dem i en form och sedan skär bitar. Det finns säkert knep men jag har inte lyckats komma på dem. Så jag började fundera på olika sätt att lösa problemet och till slut kom scrap-gurun Tim Holtz till undsättning. Jag köpte in hans ordnycklar till butiken, och då jag säljer dem styckvis så fick jag förpackningar kvar = perfekta snickersformar! De runda "knapparna" har jag fått med hjälp av förpackningar till washers.

De lossnar lätt och jag tycker det blev rätt så läckert. Med lite träning går det nog att få dem riktigt fina... Här gjorde jag både snickers och rena chokladnycklar. Perfekt storlek för en lagom bit.

Och så receptet på mitt sätt:

Jag fick ut ca 14 snickersnycklar och 6 stycken dubbla knappar samt ca 10 chokladnycklar och 6 enkla knappar. Jag fick lite jordnötssmet över i slutändan men det går ju att göra fler snickers istället för chokladnycklar.

Smält 50 g mörk choklad, jag använde Marabous 86%-iga. Tycker den är god men tyvärr smälter den väldigt lätt när man tar i den så var försiktig när ni ska hantera bitarna sen.

Häll chokladen i formarna så att det blir ett några mm tjockt lager. Låt stå kallt och stelna.

Mixa 40 g jordnötssmör med 20 g smör och ca 20 g nötter (jag hade valnötter, hasselnötter, mandel och jordnötter). Tillsätt ev lite kokos, ca 10 g. Smeten behöver vara ganska jämn. Fördela blandningen i formarna. Jag fick ca 25 g över men som sagt, det är ju bara att fördela annorlunda.

Smält ytterligare 50 g choklad och häll ovanpå nötblandningen. Här är det lite trixigt att få det bara i formarna men övning ger färdighet. Låt stelna ordentligt innan bitarna lossas från formarna.

Waterfall-kort

Jag älskar kortvikningar och letar hela tiden efter något nytt att prova. I veckan hittade jag en bra beskrivning på ett sk waterfall-kort. Så jag passade på att prova det när jag gjorde ett födelsedagskort till Lilltösen (som inte är så liten längre). 

Jag ville ha ett lite "tufft" kort som kan passa till en tioåring som börjar bli ungdom. Så jag använde bandana-teknik till flärparna och metallrosor till dekoration. Tyvärr syns inte glitterlimmet och 3d-lacket särskilt väl men jag har lagt det på stämplarna för att få lite mer liv. Resten ville jag ha i svart och vitt men jag hittade inga passande papper så det fick bli grått och silver istället. När man drar i bandet så kommer flärparna fram en och en.

Kanske inte det snyggaste jag har gjort men det var väldans kul. Den här gången använde jag exakt de mått som stod i beskrivningen men det kan man ju variera precis som man vill så det här är definitivt en vikning som jag kommer att använda igen och som jag kan tänka mig går utmärkt att kombinera ihop med andra vikningar..

En månad med pojkarna

Nu har jag haft mina fina killar i en månad och jag är så glad att jag bestämde mig för att bli med degu igen. Det är sådana härliga djur med mycket personlighet. Tyvärr så är de inte de lättaste att fotografera då de bara sitter still när de äter, så här kommer en rad bilder på mina hungriga pojkar!

Whiskey

Whiskey

Konjak

Konjak

Whiskey

Whiskey

Whiskey

Visningskort

I går ägde första scrapträffen rum i Sirana Scraps regi. Tyvärr så lockade tillställningen inte så där överdrivet med folk. Det var bara Sara, jag och lilla Alva, 6 år. Men vi hade det trevligt ändå. 

För en gångs skull så fick jag ihop ett kort som jag faktiskt inte ska ge bort det första jag gör utan kan ha det som ett visningsex till kurserna (om det nu blir några, går lite trögt minst sagt). Jag gjorde ett trifold shutter card, en av mina favoritvikningar, som ni säkert har listat ut. En av vikningarna som jag tänkte ha med på kortvikningskursen.

Med Maja Designs papper är det svårt att misslyckas och när de är så perfekt matchade så är det bara att välja och vraka och det blir snyggt ändå. Mycket praktiskt! Jag valde att inte ha något stämpelmotiv utan bara en stämpeltext den här gången, och jag tycker att Pysseldags "Om du var en blomma..." är så charmig. Om du gillar den lika mycket som mig så har jag den i butiken ;-)

Jag lånade spellbinders, denna underbara uppfinning, av Sara för att stansa ut skylten och fäste ena halvan på vänster sida så att den hamnar i mitten när kortet är ihopfällt. En drös med blommor, crispy nätband och några utstansade fjärilar med halvpärlor fick bli dekoration. Den stora fjärilen är en stans från Martha Stewart som finns i nästan varje kvinnas scrapväska. Och det är inte svårt att förstå varför. Love it! Lånade dessutom Saras söta fjärilstans med en lite mindre och två pyttesmå fjärilar. De små är fina att fästa på blommorna. Jag virade lite Scrapper's Floss runt kortet när det var ihopfällt för att det ska hålla ihop. En dekoration i sig!

Soffmys

Jag är med i en grupp på Facebook som heter "En kväll - en utmaning". Där kan man lägga upp olika scraputmaningar som folk sedan kan hänga på. Som namnet antyder så gäller utmaningen bara en kväll sedan utses eller lottas en vinnare fram. Det är upp till utmaningsmakaren att välja om man vinner ett litet pris eller bara äran. Grejen är att man ska inspireras i sitt skapande. Så igår bestämde jag mig för att vara med för första gången. Det fanns en utmaning där man skulle ha med husdjur på något sätt. 

Då mina fotopapper var slut så fick jag nöja mig med redan utskrivna foton och hittade då det här på Lilltösen och pappas katt Snobben. Jag hittade ett papper från K-design som jag tyckte passade och så satte jag igång. Jag tar alltid långa omvägar innan jag kommer fram till hur det ska se ut, så också den här gången men till slut så fick jag ändå ihop det, 3 minuter efter deadline... 

Det blev ganska enkelt med bara ett mönstrat papper. Men jag är ändå lite stolt över mig själv som gjorde klart den på bara några timmar och som faktiskt bestämde mig för att den duger även om jag inte är supernöjd. Jag behöver nog öva en hel del på det. Och på att inte älta varje beslut i flera omgångar innan jag gör något utan att bara göra. Det är några smågrejer kvar att göra men i stort sett så är den klar. 

Whiskey och Konjak

Efter det att jag flyttade ut till Sandby så har det varit lite ensamt i lägenheten. Jag saknar någon att kunna prata lite med, även om man inte får så mycket svar tillbaka. Jag tänkte först ta hem Nisse men insåg till slut att det kanske inte vore så smart med tanke på att jag kommer att ta emot kunder här hemma. Jag vill  inte att de får en allergisk chock när de är här, det är ju så långt till akuten... ;-) 

Min hyresvärd är dessutom inte det minsta vänligt sinnad mot husdjur och säger blankt nej till det. Enligt hyresgästföreningen har de dock inte rätt att förbjuda husdjur om de inte har en väldigt speciell anledning. Hyresvärden hävdar att de vill hålla lägenheten allergifri och oförstörd nu när den är nyrenoverad. Att sedan golvet inte håller att gå på och att det är fri passage för vilddjur in till källaren verkar inte vara så viktigt. Nå väl, Nisse får bo kvar ute i skogen.

Så nu funderade jag vidare. Jag har alltid haft tanken på att skaffa degusar igen, jag tycker det är väldigt trevliga djur men inte känt att jag har haft tiden och orken förut. Men nu passade det bättre. Dessutom är de allergivänliga och de skadar inte lägenheten så hyresvärdens argument faller ju där. Men för säkerhets skull så frågade jag inte den här gången, jag får ta den diskussionen en annan gång.

Sagt och gjort så började jag leta på internet. Det visade sig att det är mycket som har ändrats på de här åren vad gäller information. Det är fortfarande ett väldigt okänt djur i Sverige men nu finns det information på ett helt annat sätt än när jag hade mina små pluttar. Så jag läste på och hittade dessutom ett forum på ifokus bara för degusar. Där fick jag kontakt med en tjej som är uppfödare, hon hade ingen kull just nu men visste att en djuraffär i Stockholm hade. Och som av en händelse skulle hon åka ner till Godegård där hon har sin sommarstuga. Det kunde inte bli mycket bättre. 

Så min kontakt hämtade hem tre pojkar från Stockholm och kom ner med två av dem. Brodern till den ena behöll hon själv. Jag är nu lycklig ägare till en agouti-färgad och en viltblå. Jag har döpt dem till Whiskey och Konjak.

Här är några mindre bra bilder på dem, fler kommer garanterat!

Först ut är den äldsta, agouti-färgade Konjak. Han är ca 6 månader,  lugn av sig och lite reserverad. När det serveras gurka eller färskt gräs glömmer han dock av sig lite... Hjulet är förmodligen den bästa uppfinningen på jorden.

Lilla Whiskey är en viltblå-färgad degu som är 3-4 månader och betydligt mindre än Konjak än så länge. Men betydligt mer fart i. Nyfiken som få och med en förkärlek till morot och färskt gräs. Han utforskar buren betydligt mer än Konjak.

Numera finns det regler för hur stor buren ska vara och vad det ska finnas tillgång till. Men de måtten är tilltaget i underkant och när det gäller degusar så gäller ju större desto bättre. De tycker om att klättra så buren behöver vara ganska så hög. Många har byggt om garderober till exempel till sina små älsklingar. Jag hade den stora turen att hitta en gammal monter på återvinningen (eller turen att älsklingen var med då det var han som såg potentialen i den). Jag slog till direkt och anlitade bästa far som tillsammans med älsklingen levererade den hem till Sandby och släpade den uppför trapporna.

Så här såg den ut från början (glasdörrarna är här borttagna).

Och efter lite hjälp från snickare Mats och min bäste särbo så ser den nu ut så här. Fyra våningar har de att springa på, en whiskytunna att boa i, och massor med saker att utforska. Det ska dit lite lister på hyllorna som ska förhindra strömaterialet från att ramla ner men sen är den klar.

Sedelkort med bandana-teknik

Bandana-tekniken har ploppat upp lite varstans i scrap-bloggarna och naturligtvis vill inte jag vara sämre så jag var tvungen att prova. Resultatet blev ett kort till vår underbara vikarie Elin som har varit vår räddare i nöden i snart ett år. Utan henne skulle nog både jag och kollegan Mersiha ha gått under för länge sedan. Så när hon nu till sist slutar så vill jag ge henne något som tack och för att visa vad hon har betytt för mig. Så hon kommer att få ett presentkort av mig på valfri kurs, hos mig naturligtvis (jag är ju inte dum...) ;-). Till det har jag gjort ett sk "sedelkort". Ytterligare en ny vikning att testa på. Och ja, den var både enkel och kul den med.

Jag använde mig av svart cardstock där ena sidan är skimrande, man ser en liten kant av den längst ut under den stansade bården. Jag klädde sedan kortet med grönt mönstrat papper runt om för att håll ihop vikningen i mitten. Tyvärr var pappret för sprött för att vikas så det gick sönder. Då skar jag till det så det passade fram- och baksida separat och satte dit det. Till ryggen använde jag en bit turkos tapet. Kanterna på det gröna pappret stansade jag med stans från Martha Stewart. Jag gjorde hål i kanterna och satte i öljetter och drog ett smalt svart band igenom. Jag fäste det under det gröna pappret. På så sätt kan jag stänga kortet. 

På insidan satte jag en utstansad remsa av det gröna pappret, även det en stans från Martha Stewart. På andra sidan satte jag också en bit av det gröna pappret som jag hade stämplat med allsköns olika stämplar för att få en inramning till min hälsning som jag ska skriva där. I mitten är en ficka där presentkortet sitter instucken. På baksidan satte jag dit min personliga stämpel.

Och så till mitt bandana-alster. Jag använde mig av vanligt akvarellpapper som jag först färgade in med olika mister. Jag har inga stämpeldynor som lämpar sig till detta så jag testade med mister istället och det fungerade ju det med. Sedan tog jag fram stämpellådan och släppte loss. Jag ville inte ha alltför mycket vitt så jag jag drog inte med pennan runt alla stämplarna, på det blå fältet syns det inte så tydligt men det är vita streck där med. Crackle-paint och sedan 3d-lack över "Handgjort" fick det att stå ut lite. Lite glitterlim och 3d-lack på några av stämplarna fick lite mer liv i det hela. Är grymt nöjd faktiskt, och det händer inte ofta så jag passar på att njuta av det en stund innan jag ska överlämna kortet.

Himla kul teknik som kommer hamna på kursprogrammet framöver!

Kort till idrotts-tokig morsa

Jag fick i uppdrag att göra ett födelsedagskort till en kvinna som fyller 40 år. Då hon, och hennes familj, är sporttokiga så ville jag naturligtvis få med det. Hon har själv spelat fotboll och handboll men är nu mest engagerad i barnens aktiviteter. 

Jag gick in på Quickutz hemsida för Silhouetten och hittade några fotbollsdies som jag laddade ner. Väldigt smidigt, och så mycket billigare än att köpa dies till en vanlig stansmaskin. Jag stansade ut en stor fotboll och så texten "Soccermom" i svart cardstock. 

Jag gjorde ett vanligt stafflikort i mörkgrön cardstock, tänkte att det skulle föra tankarna till gräs. Klistrade fast vit cardstock bakom de två fotbollarna. Satte texten på botten och la på 3d-lack på de svarta fälten på fotbollen, grönt glitterlim längst ner i "mom" (återigen med gräs i tankarna) och så några vita streck som högdagrar. Är inte så haj på det men jag chansade lite. 

På överdelen satte jag fast den stora fotbollen och satte sedan fast bokstäver på en utstansad skylt och la lite glitterlim runt, lite bling skadar aldrig... Det blev väldigt mörkt så jag la vit penna runtom bokstäverna så de skulle synas bättre. Några stora rosor och blad fick bli dekoration. Fotbollen såg väldigt ren och skinande ut så jag smutsade ner den med lite stämpelfärg, för ärligt, hur ofta är en fotboll helt ren? ;-) Några svarta halvpärlor fick bli sista touchen, och hjälper kortet att stå uppfällt. På baksidan satte jag en ruta för gratulationshälsning. Det där med 40 år struntade jag i, hon vet säkert hur mycket hon fyller ändå.. ;-)

Det blev ett ganska mörkt kort men tycker att det fungerar.

Bilder från stugsemestern

Här kommer lite bilder från min härliga semester i stugan. 

Det var fantastiska kvällar och jag försökte mig på att fotografera, dock hade jag inget stativ med mig så resultatet blev ju inte så lysande. Men man får ändå en känsla av hur magiskt det var.

I år har vi en kull med andungar som är extremt orädda, och hungriga. De går helt enkelt upp på altan och om man inte är snabb att fösa ner dem igen så skulle de helt säkert komma in i stugan för att tigga lite mat. De äter ur handen som vilka tamdjur som helst och man hinner inte ens sätta ner handen innan man blir överfallen. Tur att de inte har tänder...

Men visst är de fina! Tur att jag är djurvän, annars hade jag haft färskt kött till grillen utan problem.

Här är älskade stugan, paradiset på jorden. Vad skulle vi göra utan den?
Här har jag stitchat ihop två bilder till en, skarven syns lite men tycker inte att det stör. På så sätt fick jag med mer.

Kurser

Nu finns de första kurserna för hösten på hemsidan. Välkomna!

Klicka på bilden för att komma till hemsidan.